Till vem ska arvet gå om testamenttagaren är död före testorn?

2017-08-19 i Testamente
FRÅGA
Äkta makar en med bröstarvingar och en utan, den utan arvingar avlider först och testamenterar maka i orubbat bo, och hälften till Metodisternas fond för yttremission efter att maka i orubbat bo avlidit. Metodisterna finns inte kvar i Sverige, vem ska den arvslotten tillfalla när organisationen/fonden inte längre existerar?
SVAR

Hej och tack för att du vänder dig med din fråga till Lawline!

Detta är ett ganska inveklat område inom testamenträtten. Därför kommer jag först ge dig mitt svar och därefter resonemanget och tolkning av juridiken.

Vem ska den arvslotten tillfalla när organisationen/fonden inte längre existerar?

Troligtvis ska arvslotten tillfalla de två bröstarvingarna såvida ingen annan omständighet talar för att testorn velat något annat.

Tolkning av testamente och fördelning av utebliven lott när testamenttagare inte längre finns

Problemet är enligt din fråga att en av de universella testamentstagarna inte längre finns innan den siste av makarna hann avlida. I en sådan situation gäller att man skall ge testamentet den tolkning som kan antas stämma överens med testators (den avlidnes) vilja (11 kap. 1 § Ärvdabalken (ÄB). Det blir kort sagt i princip fråga om att tolka testamentet, men även vad makarna kan ha sagt om fördelningen medan de levde. Om det exempelvis framgår av testamentet eller man vet om att testatorn haft en tanke med sin fördelning, exempelvis sagt att han eller hon ville att arvet i andra hand skulle gå till någon annan person, är det alltså det som skall gälla. Testatorn kan under något tillfälle ha sagt att arvet i andra hand skall gå vidare till sin makes bröstarvingar (det behöver inte stå i testamentet)

Går det inte att utröna någon tolkning av testamentet eller det inte finns några omständigheter som tyder på vad testatorn velat, får man använda sig av tolkningsreglerna i 11 kap ÄB. Vanligtvis i denna situationen hade man använt sig av 11 kap 6 § ÄB som hade sagt att testamenttagarens arvingar hade fått ta del av arvet om en testamenttagare hinner dö före testorn. Men eftersom att testamenttagen i detta fallet är en organisation så blir paragrafen inte tillämplig. Därmed skulle möjligtvis 11 kap 7 § ÄB vara tillämplig. Bestämmelsen i 11 kap 7 § ÄB är liksom tolkningsregeln i 11 kap 6 § ÄB en presumtionsregel som tillämpas endast om inte annat kan anses följa genom en tolkning enligt 11 kap 1 § ÄB av testators faktiska eller hypotetiska vilja.

Paragrafen säger att för det fall testamentet inte kan verkställas beträffande en testamenttagare ska övriga universella testamenttagres lotter ökas. En vanlig situation där regeln tillämpas är när kvarlåtenskapen enligt testamentsförordnandet ska delas mellan ett antal underversella testamenttagare och en av dem avlidit före testorn. I första hand ska testamentslotten i ett sådant fall tillfalla den som enligt 11 kap 6 § ÄB har rätt att träda i testamenttagarens ställe. Om sådan saknas, vilket det gör i detta fallet, ska i andra hand, kvarlåtenskapen fördelas mellan övriga universella testamenttagare, dvs makan och där bröstarvingarna i sin tur ärver efter denne.

Det finns ett rättsfall på området som behandlar situationen när en förening har testamenttagare:

NJA 1948 s. 768 . Testator hade som universella testamentstagare insatt en förening för sjukvård i fattiga hem och ett barnsjukhus i en viss församling. Då testator genom överkorsning ansågs ha återkallat sitt förordnande till stiftelsen uppkom fråga om den överblivna lotten skulle tillfalla föreningen eller de legala arvingarna. Bestämmelsen i 7 § var inte direkt tillämplig enär testator själv genom återkallelsen uteslutit barnsjukhuset. HD anförde bl.a. att huvudsyftet med förordnandet var att tillgodose fattiga och sjuka inom en viss församling och att testator avsett att låta föreningen även med den ledigblivna lotten förverkliga detta huvudsyfte. Med hänvisning härtill och till att testamentslagens allmänna grundsats att universella testamentstagare bör jämställas med arvingar ansåg HD att testamentet borde ges den tolkningen att föreningens andel i kvarlåtenskapen skulle ökas med den egendom som enligt den ursprungliga lydelsen av testamentet skulle ha tillfallit stiftelsen. HD synes ha gjort en egentlig tolkning av förordnandet.

Sammanfattningsvis borde det vara så att allt ska gå till den efterlevande makan men eftersom att hen är död så träder bröstarvingarna i dennes ställe.

Hoppas det var svar på din fråga!

Med vänliga hälsningar

Gustav Persson
Vi kan hjälpa dig vidare!
Våra jurister ger dig personlig hjälp. Klicka för att boka tid med Lawline Juristbyrå: BOKA.
Fick du svar på din fråga?
Senaste besvarade frågorna inom Testamente (2973)
2021-11-29 Kan man klandra ett testamente om testatorn lider av demens?
2021-11-29 Möjligheten att vara testamentsvittne med demens
2021-11-27 Vem kan göra anspråk på ett testamente?
2021-11-27 Vittnen och testamente

Alla besvarade frågor (97404)