Tidskrav för varaktigt skiljande i brottet "egenmäktighet med barn"?
Hej, mitt barns pappa (och barnets farmor) håller våran son ifrån mig. Vi har gemensam vårdnad och jag har inte fått träffa sonen på över en månad.. vet ingenting om hans mående eller nånting och de informerar mig inte om något, svarar inte när jag skriver eller ringer.. vi skulle även skola in barnet på förskola den 9 aug och han beslutar själv utan att ens fråga mig om att skjuta upp på inskolningen i 2 mån utan nån speciell anledning, han har inga skäl/anledningar mer än att han tycker själv det är jobbigt att träffa mig för han har känslor för mig o detta går då ut över barnet.. nu till min fråga, hur länge ska han ha skiljt eller borthållt barnet från mig för att det ska räknas som "varaktigt skiljande"? barnet är 17 månader.
Lawline svarar
Hej!
Tack att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Jag tolkar det som att du och ditt barns pappa har gemensam vårdnad och att pappan inte har låtit dig träffa barnet på över en månad samt att han inte underrättar dig om barnets mående eller annars svarar på meddelanden/samtal. Du undrar nu om pappan gör sig skyldig för brottet "egenmäktighet med barn" och vill veta hur länge ett skiljande måste ha pågått för att det ska vara fråga om ett "varaktigt skiljande". Du beskriver även att pappan fattar beslut om barnets skolgång utan dig, vilket väcker frågor om dess tillåtlighet med tanke på den gemensamma vårdnaden ni har. Den straffrättsliga aspekten av din fråga regleras i Brottsbalken (BrB), medans den familjerättsliga aspekten regleras i Föräldrabalken (FB).
Egenmäktighet med barn och frågan om när skiljandet är varaktigt
När du frågar om "varaktigt skiljande" antar jag att du syftar på brottet egenmäktighet med barn i 7 kap. 4 § Brottsbalken (BrB). En vårdnadshavare som utan beaktansvärt skäl egenmäktigt skiljer ett barn under femton år från den andra vårdnadshavaren, gör sig skyldig till egenmäktighet med barn (7 kap. 4 § 1 st. BrB). Nedan går jag igenom brottets två väsentliga rekvisit, att det är fråga om ett väsentligt skiljande och att det saknas beaktansvärda omständigheter, och gör en bedömning om dessa är uppfyllda i ditt fall.
För att en vårdnadshavare ska kunna ha gjort sig skyldig till egenmäktighet med barn måste det för det första vara fråga om ett skiljande. Skiljandet behöver enligt förarbeten till lagbestämmelsen inte ha skett genom ett olovligt bortförande, utan kan även vara till följd av att göra barnet oåtkomligt eller dolt från den andra vårdnadshavaren. Förarbetena och rättspraxis kräver att skiljandet ska vara av varaktig karaktär, vilket innebär att avsikten med skiljandet ska vara att barnet tills vidare, eller permanent, blir skilt från den andra vårdnadshavaren. Det anses också vara ett varaktigt skiljande om skiljandet är mer än "blott tillfälligt". I förarbetena betonas att försenat avlämnande eller återlämnande av ett barn inte bör anses innebära att barnet har skilts från den andra vårdnadshavaren Det finns ingen tidsram för hur länge skiljandet måste ha pågått tills det är att anse som varaktigt, vilket innebär att en enskild bedömning måste göras i varje fall utifrån omständigheterna (Prop. 2013/14:120 s.14 & NJA 1983 s. 750).
Om ett varaktigt skiljande har konstaterats, krävs det vidare, för att egenmäktighet med barn ska anses föreligga, att den skiljande vårdnadshavaren inte har haft några beaktansvärda skäl för skiljandet. Högsta domstolen uttalade i NJA 1983 s. 750 att prövningen av om beaktansvärda skäl föreligger ska göras med hänsyn till barnets bästa och med bortseende från vårdnadshavarens egna intresse av att ha barnet hos sig. Det innebär, så som det även beskrivs i förarbeten, att beaktansvärda skäl kan föreligga om barnet hos den ena vårdnadshavaren riskerar att utsättas för fara, ohälsa, skada, missbruk eller andra omständigheter som kan äventyra vad som är bäst för barnet.
Pappan till ditt barn gör sig förmodligen skyldig till brott
Du beskriver att du och pappan till ditt barn har gemensam vårdnad och att pappan håller barnet ifrån dig genom att bl.a. inte låta dig träffa sonen på över en månad, inte underrätta dig om barnets mående eller annars informera dig samt inte svara på meddelanden/samtal. Den enda anledningen som du har fått av pappan för hans beteende är att han har känslor för dig och tycker att det är jobbigt att träffa dig samt att han tycker att det har en negativ effekt på barnet.
I ditt fall är det högst troligt fråga om ett sådant varaktigt skiljande som krävs för brottsansvar. För det första föreligger ett skiljande eftersom pappan inte låter dig träffa barnet och undviker kommunikation med dig. För det andra är skiljandet varaktigt eftersom det, i enlighet med Högsta domstolens definition, inte är "blott tillfälligt" och t.o.m. har pågått i en hel månad.
Ångande kravet på avsaknaden av beaktansvärda skäl, saknas i ditt fall, utifrån beskrivningen du har lämnat, sådana skäl. Vid bedömningen av om beaktansvärda skäl har förelegat för den skiljande vårdnadshavaren, ska barnets bästa vara vid fören. Ett skiljande kan alltså vara ursäktbart om det var nödvändigt med tanke på t.ex. barnets säkerhet eller andra behov som barnet har. Att pappan har känslor för dig och tycker att det är jobbigt att träffa dig har inget med barnets bästa att göra. Obefogat skiljande kan ha motsatt effekt och gå emot barnets bäst, vilket Högsta domstolen ansåg i NJA 1983 s. 750. Så verkar vara fallet i din situation, då det presumeras att barnet har behov av nära kontakt med båda föräldrar.
Sammanfattningsvis är det troligt att pappan till ditt barn gör sig skyldig till egenmäktighet med barn eftersom det är fråga om ett skiljandet som är varaktigt samt att det saknas beaktansvärda skäl för skiljandet. Om du vill göra något åt situationen kan du göra en polisanmälan, vilket kan leda till att åtal väcks mot pappan. En konsekvens av att pappan döms för brott är att han kan förlora vårdnaden av barnet.
Pappan får inte fatta beslut om ditt barns skolgång utan att involvera dig
En annan sak du berättar är att pappan till ditt barn fattar beslut om barnets skolgång utan att involvera dig i beslutsfattandet. Huvudregeln vid gemensam vårdnad är att vårdnadsplikten, dvs. rätten och skyldigheten att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter (6 kap. 11 § FB), ska gälla för båda vårdnadshavare. Det innebär att vårdnadshavarna tillsammans ska bestämma i dessa frågor (6 kap. 13 § 1 st. FB). Undantag görs emellertid för vardagliga beslut om t.ex. kläder, mat och andra typiskt mindre angelägenheter. De besluten som måste fattas gemensamt av vårdnadshavarna handlar om stora angelägenheter som t.ex. barnets skolgång, fritidsaktiviteter och semesterplaner.
Det finns fall då det görs undantag från kravet på att större beslut kring barnets personliga angelägenheter ska fattas gemensamt, och då kan en av vårdnadshavare fatta beslut utan den andras deltagande. Undantaget rör dock endast fallet då en av vårdnadshavarna till följd av t.ex. frånvaro eller sjukdom är förhindras från att delta i beslutet och beslutet inte utan olägenhet kan skjutas upp. När en vårdnadshavare är förhindrad att delta i beslutet så som ovan beskrivet, och angelägenheten är av särskilt ingripande art, får vårdnadshavaren endast fatta beslutet om barnets bästa uppenbarligen kräver det (6 kap. 13 § 2 st. FB). Det är m.a.o. mycket svårt för, och endast i undantagsfall, möjligt för en vårdnadshavare att fatta ett särskilt ingripande och stort beslut utan den andra vårdnadshavarens deltagande.
I ditt fall beskriver du att du och pappan till ditt barn har gemensam vårdnad, vilket innebär att ni har att fatta större beslut om barnets personliga angelägenheter gemensamt. Ett beslut rörande ett barns inskolning på förskola är med säkerhet att se som ett sådant beslut som faller in under dessa större beslut. Det innebär således att pappan inte får fatta ett sådant beslut utan dig och istället måste involvera dig i beslutetsfattandet.
Om du vill göra något åt faktumet att barnet till din pappa fattar större beslut om barnets personliga angelägenheter utan dig, kan du involvera socialnämnden i den kommun där barnet bor. Socialnämnden kan hjälpa dig genom att kalla dig och pappan till samarbetssamtal. Hjälper inte samarbetssamtal kan du väcka talan i domstol och begära att en domstol fattar ett beslut om lagligheten av pappans beslut men även hans lämplighet som vårdnadshavare.
Om du har ytterligare frågor är du varmt välkommen att återkomma till oss på Lawline.
Med vänlig hälsning,
