Testamentstolkning: Inbördes testamenten, fri förfoganderätt och efterarv
Hej,
1: Vad innebär "Inbördes testamente med fri förfoganderätt" mellan två gifta makar med barn på var sitt håll.
2: Vad innebär "Efterarvsdel" efter ovan nämnda tedtamente.
Tack.
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Testamenten regleras av ärvdabalken (ÄB).
Allmän reservation om tolkning av testamenten
Eftersom det är en viktig princip för tolkning av testamenten, eftersom detta svar kan komma att googlas fram av många andra personer med liknande frågor och därför att jag inte tagit del av testamentet i sin helhet, vill jag inledningsvis göra en allmän reservation om hur testamenten ska tolkas: Testamenten tolkas utifrån sin helhet, för att utröna testatorns verkliga vilja. Har en testator exempelvis använt ett visst uttryck men det av kontexten framgår att testatorn menat något annat, ska den senare tolkningen användas. För att ge ett allmänt hållet exempel: Har en testator skrivit att "Jag vill att mina barn ska tilldelas sina arvslotter, alltså tillsammans hälften av min kvarlåtenskap, medan den andra hälften ska tillfalla Svenska Wagner-Sällskapet" får det sägas uppenbart testatorn menat laglott och ej arvslott.
Med det sagt ska jag nu övergå till att förklara hur jag anser att de två begreppen allmänt ska tolkas, i de fall inte annat framgår utifrån omständigheterna.
Tolkning av "Inbördes testamente"
Inbördes testamente är ett begrepp som uttryckligen förekommer i ÄB (10 kap. 7 § ÄB). Begreppet definieras inte i ÄB, men det är allmänt vedertaget att det avser testamenten som flera personer, typiskt sätt makar eller sambos, upprättar tillsammans avseende sina tillgångar.
Tolkning av "Fri förfoganderätt" och "Efterarvsdel"
Begreppet fri förfoganderätt förekommer inte uttryckligen i ÄB, men det är även här allmänt vedertaget att begreppet avser när efterlevande makar tilldelas egendom i enlighet med bestämmelserna i 3 kap ÄB. Fri förfoganderätt innebär att en person tilldelas egendom efter en avliden, men till skillnad från om egendomen ärvts saknar äganderätt till egendomen. Att egendomen mottas på detta vis ger två viktiga konsekvenser jämfört med om egendomen ärvts:
1. Den mottagna egendomen får inte skänkas bort, exempelvis som födelsedagspresent eller genom att testamenteras bort. Den får däremot disponeras på andra sätt, såsom att säljas eller användas som betalmedel.
2. När personen som tilldelats egendom med fri förfoganderätt själv avlider tillfaller egendomen arvingarna till den först avlidne. Det är detta som kallas efterarv. Har egendomen exempelvis sålts kan arvingarna istället motta pengar, och har egendomen ökat eller minskat i värde beaktas även detta. Exakt vad arvingarna mottar bestäms utifrån hur stor kvotdel av mottagarens totala egendom som det mottagna utgör vid tidpunkterna för de båda dödsfallen. Jag bedömer dock att det ligger utanför din fråga och att kvotdelssystemet skulle behöva en tämligen utförlig beskrivning för att kunna förklaras pedagogiskt, och väljer därför att avgränsa mig till att enbart nämna det.
Jag kan också kort betona att det faktum att ÄB enbart behandlar efterlevande makars rätt till mottagande av egendom med fri förfoganderätt, så får begreppet samma betydelse om någon i testamente tillskriver annan än efterlevande make samma rätt.
Den gemensamma skrivningen "Inbördes testamente med fri förfoganderätt"
Jag föreställer mig att skrivningen "Inbördes testamente med fri förfoganderätt" förekommer i någon särskild kontext, exempelvis som rubrik för testamentet. Min bedömning är att skrivningen inte ensamt ger uttryck för någon tillräckligt bestämd vilja för att kunna betraktas som en testators sista vilja, och i enlighet med det läggas till grund för en annan arvsfördelning någon annan fördelning än den som framgår av ÄB:s allmänna arvsbestämmelser (det vill säga att makens arvingar, i första hand egna barn, ärver samtlig egendom. Se 2 kap. 1 § ÄB). En förutsättning för att skrivningen ska ges någon juridisk innebörd är istället att skrivningen förekommer i en kontext – exempelvis som rubrik – och att kontexten i sin helhet ger uttryck för en tydlig vilja.
Jag kan däremot, om det är behjälpligt för att ge dig någon vägledning, uttala mig så pass långtgående som att om jag själv skulle läsa skrivningen "Inbördes testamente med fri förfoganderätt" som rubrik på ett testamente, så hade jag antagit följande:
– att testamentet skulle vara upprättat av minst två personer gemensamt
– att innebörden av testamentet skulle vara att personerna ville att deras respektive egendom vid respektive persons bortgång skulle tillfalla någon annan än deras barn med fri förfoganderätt, så att egendomen vid den mottagande personens egna bortgång skulle tillfalla testatorns arvingar
Avslutning
Jag hoppas att mitt svar kunnat vara till nytta för dig. Eftersom jag inte har tillgång till testamentet i sin helhet kan jag inte ge så exakta svar som du kanske önskat, men jag har gjort mitt yttersta för att ändå ge dig så tydlig vägledning som jag kunnat.
Vänligen,
