Telefonrådgivning imorgon måndag den 18/9 kl 14.00
Hej lawline! För lite över ett år sedan hoppa flertal poliser in aggressivt i min lägenhet genom ett öppet fönster. Dom sära o förhörde mig (o mitt ex- tidigare dömd) utförde husransakan, tog drogprov hemma hos mig utan att jag fick veta varför eller ta del av någon information. I FUP har polis skrivit i inledning att dom råkar befinna sig på min gata ”då en doft av cannabis kom ifrån en lägenhet. Misstanke om att det förvarades narkotika i denna bostad uppstod och beslut om husrannsakan fattades. Husrannsakan genomfördes” I husrannsakan hittas 20 gram kokain,8 gram hash samt pepparspray som mitt ex erkände sitt. Drogtest påvisas tydligen på thc o rester av kokain. Dagen därpå blir stoppad av samma poliser när jag kör bil och körd till polisstation för ytligare ett drogtest. Blev nekad advokat trots överklagan. Gick på förhör, och besvara alla frågor med ingen kommentar och blev svabbad. Fick knappt ta del av FUP hos polisen- dom neka mig även kopia av den, när dom stänger av förhöret fortsätter dom ställa frågor om mitt ex som verkar vara den dom vill få mer information om. Inväntar nu rättegång misstanke för vapenbrott, narkotikabrott samt rattfylleri. Min fråga är nu, Har polisen (ca 7 st) rätt att ta sig in i en lägenhet och göra en husrannsakan pågrund av att ”dom känt en cabbabisdoft”? Kan jag försöka överklaga något mer för att få offentligt försvar?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,
UTREDNING
Den lagstiftning som främst behöver beaktas vid behandlingen av ditt ärende är narkotikastrafflagen (NSL), rättegångsbalken (RB) och lagen om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder.
Glädjande är att du också har beställt en personlig telefonrådgivning, vilken jag för övrigt ser fram emot mycket. Under denna kommer ovanstående att kunna behandlas ytterligare och likaledes kommer möjlighet att ges till en mer djupgående diskussion (om så önskas). Många juridiska spörsmål hanteras dessutom allra enklast under ett telefonsamtal. Vidare krävs inte sällan ingående kunskap om de faktiska omständigheterna för att kunna ge någorlunda träffsäkra svar. Mot den bakgrunden blir nedan skrivelse ganska allmänt hållen. Men inledningsvis, innan din telefonrådgivning äger rum, kan i vart fall följande anföras.
I 28 kap. 1 § RB sägs att om det finns anledning att anta att ett brott har begåtts på vilket fängelse kan följa får husrannsakan företas i hus, rum eller slutet förvaringsställe. Och enligt 1 § 6 p. NSL gäller att den som olovligen innehar, brukar eller tar annan befattning med narkotika döms, om gärningen sker uppsåtligen (avsiktligen), för narkotikabrott till fängelse i högst tre år.
Mot den bakgrunden kan konstateras att innehav av narkotika är ”ett brott på vilket fängelse kan följa”, vilket är ett av de två krav som måste vara uppfyllda för att en husrannsakan ska få genomföras. Det andra kravet är att ”det finns anledning att anta” att ett sådant brott har begåtts. Uttrycket ”anledning anta” har dock inte kommenterats närmare i motiven till RB, men det anses generellt ge uttryck för den lägsta graden av misstanke, något som i sin tur möjliggör för staten att redan på mycket svaga misstankar vidta den här typen av straffprocessuella tvångsmedel, se prop. 1986/87:112 s. 102. Vilken grad av misstanke som har gällt ditt fall har jag dock svårt att kommentera, vilket du säkert förstår. Det går inte heller att göra någonting åt detta i egentlig mening och så här i efterhand. Om det finns skäl att kritisera Polismyndigheten för det inträffade kan det i och för sig alltid göras en anmälan till Justitieombudsmannen (JO), men JO kan dock endast rikta kritik mot myndigheten.
När det sedan gäller själva husrannsakan kan följande anföras. En husrannsakan kan vara antingen reell eller personell. I förevarande fall har det varit fråga om en reell husrannsakan eftersom man har letat efter föremål och/eller andra bevis och inte efter någon specifik person. Vid sådana åtgärder från statens sida, dvs. vid ingrepp i enskildas personliga sfär, gäller i allmänhet behovsprincipen och proportionalitetsprincipen. Den förra principen innebär mycket förenklat att åtgärden endast få vidtas om den är behövlig för att uppnå ett visst ändamål. Men det räcker inte. Den senare principen anger att den aktuella åtgärden (i det här fallet husrannsakan) måste stå i rimlig proportion till det intrång (olägenhet) eller den kränkning som åtgärden innebär för den enskilde (dig). Proportionalitetsprincipen kommer för övrigt till uttryck i 28 kap. 3 a § RB vari uttalas att husrannsakan får beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse.
Vidare gäller enligt 28 kap. 4 § 1 st. RB att beslut om husrannsakan ska fattas av en undersökningsledare, en åklagare eller rätten. En polisman, och då avses i praktiken främst poliser i yttre tjänst, får dock genomföra en husrannsakan på eget bevåg om det föreligger fara i dröjsmål, se 28 kap. 5 § RB. Med ”fara i dröjsmål” menas i klartext att det ska finnas en risk för att bevis inom kort kan komma att förstöras eller undanröjas. Därutöver gäller att när en husrannsakan vidtas får olägenhet eller skada inte förorsakas den misstänkte utöver vad som är oundgängligen nödvändigt, vilket framgår av 28 kap. 6 § 1 st. RB. I samma bestämmelse, i de två andra styckena, finns ytterligare relevanta regler om vad som gäller vid låsta utrymmen samt mellan vilka tider en husrannsakan bör genomföras. Och den vars bostad blir föremål för en husrannsakan har i grunden både rätt att vara närvarande själv samt kalla ett vittne under förutsättningen att undersökningen inte uppehålls i onödan, se 28 kap. 7 § RB.
Om Polismyndigheten utifrån ovanstående har brustit i något avseende kan som sagt en JO-anmälan alltid göras. Skulle någonting ha gått sönder på ett sätt som inte har varit ”oundgängligen nödvändigt” för den vidtagna åtgärden (dvs. genomförandet av husrannsakan) kan staten och i det här fallet Polismyndigheten åläggas ett skadeståndsansvar, se 8 § lagen om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder. Detsamma gäller vid uppkommen personskada under förutsättning att den skadelidande (du), för att citera lagtexten, inte har betett sig (dig) på ett sådant sätt att det varit påkallat att använda våld mot hans eller hennes person eller egendom. Eventuella skadeståndskrav tas upp med Justitiekanslern (JK). Men om det går att kritisera polisens agerande i förhållande till dig låter jag vara osagt i skrivande stund. Jag vill dock återigen framhålla att polisen har rätt att agera på misstanke och redan vid en mycket svag sådan. Oavsett vilket, här finns mer information om hur ersättning söks.
Varför inte en offentlig försvarare har förordnats i ditt fall kan jag inte svara på. Men följande gäller. Av 21 kap. 3 a § 1 st. RB framgår att om den misstänkte är anhållen eller häktad ska offentlig försvarare förordnas för honom eller henne, om han eller hon begär det. Offentlig försvarare ska också på begäran förordnas för den som är misstänkt för ett brott, för vilket det inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i sex månader. Vidare i samma bestämmelse, i andra stycket, uttalas att offentlig försvarare därutöver ska förordnas 1. om den misstänkte är i behov av försvarare med hänsyn till utredningen om brottet, 2. om försvarare behövs med hänsyn till att det är tveksamt vilken påföljd som ska väljas och det finns anledning att döma till en annan påföljd än böter eller villkorlig dom eller sådana påföljder i förening, eller 3. om det i övrigt finns särskilda skäl med hänsyn till den misstänktes personliga förhållanden eller till vad målet rör.
Avslutande ord och ytterligare rådgivning
Utan ingående kunskap om alla för ditt ärende relevanta omständigheter är det som sagt svårt att göra en adekvat bedömning. Låt oss därför ta allting i lugn och ro under vårt kommande telefonsamtal.
Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Teams och andra liknande digitala plattformar.
Du har som sagt också beställt en 30 minuters personlig telefonuppföljning med möjlighet att kunna ställa kompletterande frågor och till vidare diskussion om hur din fortsatta hantering av ärendet bör läggas upp. Jag kommer därför att ringa dig imorgon måndag den 18/9 kl 14.00. Observera att jag ringer från skyddat nummer. Vänligen återkom per mail om den föreslagna tiden inte skulle passa.
Notera dock att vi på straff- och skatterättens område endast ger viss typ av inledande rådgivning likt denna och då inom ramen för vår expresstjänst som du numera har nyttjat. Byrån åtar sig inte några sådana uppdrag fullt ut. I så fall behöver du vända dig till en byrå specialiserad på straff- respektive skatterätt.
Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende hittills har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.
Vänligen,
