Stöld att ta katt som i och för sig mår dåligt i sin miljö
Hej!
Har en mycket sjuk vän, som har fått en katt, som sällskapsdjur av sin bror,som är hennes god man.Detta för ca åtta år tillbaka. Personen i fråga som är sjuk ,kan inte klappa katten, eller röra på huvudet och ens se var den är. Hon vet dock att den finns i hennes närhet.
Tyvärr blir hon sämre, detta kommer att sluta med hennes bortgång.
När jag som hennes vän efter ca femtio år hälsar på, märker jag att katten mår dåligt.
Den får mat,osv men assistenter har inte tid med den. Den ligger mest och sover.
Om jag tar den därifrån,hem till mig som är van vid katter,vad får jag för typ av straff då?
Har aldrig tidigare varit belastad ,är bara djurvän,van vid katter,ser att den mår dåligt .
Behöver juridisk hjälp i denna fråga.
Tacksam för svar.
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
I lagens mening är djur ofta att jämställa med saker. Utgångspunkten är alltså att det inte är någon skillnad på att ta en katt och på att ta exempelvis en lampa, en stol, ett skuldebrev etc. Eftersom att det i detta fall är fråga om att ta något är det rimligt att jag börjar analysen i brottsbalkens (BrB) 8:e kapitel, det om tillgreppsbrotten. Jag kommer att fokusera på ett av dessa, nämligen stöld (antagligen ringa stöld) i 1 §.
Stöld
Jag utgår ifrån att det, skulle ansvar i detta fall bli aktuellt, inte kan bli tal om något annat än stöld av ringa grad (tidigare kallat snatteri). Ringa stöld regleras i 2 §. Skillnaden mellan stöld och ringa stöld är att det vid ringa stöld förelegat förmildrande omständigheter (i paragrafen heter det "övriga omständigheter") samt att hänsyn ska tas till det stulnas ekonomiska värde. Gränsvärdet är enligt fallet NJA 2009 s. 586 1000 kr, men det kan också vara mycket lägre. Det beror på omständigheterna. I ditt fall utgår jag ifrån att katten är värd mindre än 1000 kr, och att den situation du befinner dig i ska medföra att tillgreppet, om det ens blir aktuellt, ska anses utgöra ringa stöld. I övrigt skiljer sig inte stöld från ringa stöld. Analysen av huruvida något av brotten begåtts eller inte är alltså likadan. Vad innebär det då, att begå stöld? I stöldparagrafen står det att "[d]en som olovligen tager vad annan tillhör med uppsåt att tillägna sig det, dömes, om tillgreppet innebär skada, för stöld[…]". Låt mig bryta ner kriterierna.
Att ta katten hem till dig skulle innebära att din vän förlorar besittningen över den. Vi behöver inte vara petiga, men det räcker antagligen med att katten skiljs från hemmet för att tillgreppet ska anses fullbordat. Det spelar mindre roll. En viktig sak att nämna är att endast olovliga taganden kan utgöra stöld. Kan du alltså inhämta ett samtycke till att du tar katten är det inte brottsligt att ta den över huvud taget. Jag går vidare till tillägnelse-kriteriet. Det är nu vi kommer in på vad du har för avsikter med katten. Du skriver att du tänker ta den hem till dig, men vad händer sen? Att tillägna sig något är att göra det till sitt. Det kan ske på många sätt. I Nils Jareborgs bok Brotten mot person och förmögenhetsbrotten ställer han upp två klara typer av tillägnelse, och två mindre klara. Att förfoga rättsligt över det man tagit, såsom att sälja det vidare, ge bort det etc. är ett klart fall av tillsägelse. Att faktiskt förfoga över saken är också ett klart fall. Det kan handla om att påstå- och presentera saken som sin egen, att gömma den, att vägra lämna ut den eller liknande. De mindre klara fallen innebär att det exempelvis inte är säkert att ett tillgrepp är ägnat att vara bestående, d.v.s. om man avser återställa saken inom en inte alltför avlägsen framtid (det kan då röra sig om egenmäktigt förfarande istället). Jag får intrycket av att du har för avsikt att behålla katten. Du har därför uppsåt att tillägna dig den. Samma sak gäller även om du har för avsikt att föra den någon annanstans (förutom om du tänker släppa ut den i naturen). Slutligen ska jag bara nämna att med skada avses ekonomisk skada. Om någon kan tänkas betala för katten har skada skett. Katten måste alltså ha ett marknadsvärde. Jag utgår ifrån att den har det. Med andra ord är samtliga kriterier för stöld uppfyllda.
Ansvarsfrihetsgrunder
Bara för att de gärningar man företagit stämmer in på en brottsbeskrivning kan man i ändå slippa ansvar. Det finns ett gäng sätt att undvika ansvar på, men jag tänker bara gå igenom det som jag anser är relevant, vilket är bestämmelser om nöd (24 kap. 4 § BrB). Handlingar kan företas i nöd "när fara hotar liv, hälsa, egendom eller något annat viktigt av rättsordningen skyddat intresse". En katt är ju som nämnt en sak, men varken lagstiftaren eller domstolen är helt blind, och när en katt mår dåligt kan därför fara anses hota såväl liv som hälsa, och inte bara egendom. Det är lättare att hävda nöd när fara hotar liv eller hälsa än när fara hotar egendom. Dock är en katt fortfarande först och främst egendom. Det är främst vid djurplågeri som saken kan bedömas annorlunda. Ett annat problem är att det inte verkar föreligga någon nödsituation. Visserligen mår katten säkert dåligt, men läget kan knappast anses vara akut. I framtiden är det kanske inte uteslutet.
Alternativa vägar
Som du säkert är införstådd med vid det är laget ser dina chanser att ta katten utan rättsliga konsekvenser inte särskilt goda ut, i vart fall inte i teorin. Jag vill naturligtvis inte råda dig att strunta i reglerna, ta katten ändå, och hoppas att ingen anmäler, men i sådana här situationer kan det vara bra att ha lite finess i alla fall. Kan du till exempel inhämta samtycke? Det finns regler om samtyckets giltighet också, som jag inte finner det nödvändigt att gå in på närmare här. Jag tänker inte heller gå in på möjligheterna att få katten omhändertagen enligt djurskyddsbestämmelserna, eftersom det krävs mer än att bara vara osocial mot katten för att omhändertagande ska bli aktuellt.
Jag hoppas att du fått svar på din fråga, och lycka till!
