Skilsmässa och vårdnad om barn på 1950-talet
Vid en skilsmässa 1950 kunde mannen hindra skilsmässan om det fanns ett gemensamt barn som han ville ha vårdnaden om? Dvs endast acceptera skilsmässa under förutsättning att han fick vårdnaden.
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!
Utredning
De nuvarande reglerna om äktenskapsskillnad finns i äktenskapsbalken (ÄB) medan reglerna om barns vårdnad finns i föräldrabalken (FB). Under tiden din fråga avser reglerades äktenskapsskillnad i giftermålsbalken, vårdnad av barn reglerades fram till 1950 i lagen om barn i äktenskap. Enligt lagen om barn i äktenskap gavs båda föräldrarna vårdnaden om ett barn, men fadern var ensam förmyndare. Om fadern dog eller vid skilsmässa, kunde modern bli förmyndare till barnet. För det fall att föräldrarna skildes och inte var överens om vårdnaden skulle den avgöras efter vad som med hänsyn till barnets bästa befanns skäligt.
År 1950 infördes föräldrabalken vilket var en sammanslagning av bland annat 1917 års lag om barn utom äktenskap och 1920 års lag om barn i äktenskap (Se Lagen om införande av föräldrabalken). Införandet av föräldrabalken medförde inte några större förändringar, då det enligt ovan var en sammanslagning av flera lagar. Vårdnaden om barn i äktenskap utövades enligt föräldrabalken som huvudregel av föräldrarna gemensamt. Vid dödsfall övergick vårdnaden automatiskt till den efterlevande föräldern, och till en förmyndare om båda dog.
Både mannen och kvinnan hade enligt föräldrabalken rätt att ansöka om ändring av vårdnaden om föräldrarna levde åtskilda på grund av "söndring av äktenskapet", varvid rätten sedan hade att besluta om vem som skulle få vårdnaden. Rätten kunde på föräldrarnas begäran besluta i enlighet med deras önskan, om det inte var uppenbart i strid med barnets bästa. Om föräldrarna inte kunde komma överens var det upp till rätten att bestämma vad som var skäligt med hänsyn till barnets bästa. Bestämmelsen innebar en fördel för den förälder som inte varit skuld till skilsmässan. Om båda föräldrarna var lika lämpade tillföll vårdnaden den förälder som inte varit skuld till skilsmässan (jfr prop. 1949:93 s.8).
Sammanfattningsvis fanns det redan på 1950-talet vid införandet av föräldrabalken ett uttryck om barnets bästa. Vad som är barnets bästa är dock något som förändras över tid. I teorin kunde inte endera maken hindra skilsmässan för att det fanns ett gemensamt barn som vederbörande ville ha vårdnaden om. Däremot kunde någon av föräldrarna ansöka om att vårdnaden skulle tilldelas endast en av dem. Om föräldrarna var lika lämpade tillföll vårdnaden den av dem som inte varit skuld till skilsmässan.
Som svar på din fråga torde man därför kunna dra slutsatsen att om kvinnan i förhållandet var "anledningen" till den eventuella skilsmässan kunde i praktiken mannen hindra den. Om kvinnan var den som (enligt dåtidens synsätt) "bar skuld till skilsmässan" skulle mannen vid ansökan få vårdnaden om det gemensamma barnet om de var lika väl lämpade.
Hoppas du fått svar på det du undrade om. Om något är oklart eller om du undrar närmre över något är du välkommen att kontakta mig per e-post på dennis.lavesson@lawline.se.
Med vänliga hälsningar,
