Samarbetssvårigheter mellan föräldrar gällande deras barn

2015-10-26 i Vårdnadstvist
FRÅGA
Vår dotter är 13 år, vi har gemensam vårnad. Hon bor hos mig sedan 5 år tillbaka. Pappa har missbruksproblem men varit nykter i 5 år, börjat smådricka igen och är inte alltid lämplig att umgås med. Dotter vill inte åka till honom nu då hon tycker det känns oroligt, hon har pratat med honom i telefon och det slutade med att hon grät. Han ger sig dock inte utan ringer och smsar mig hela tiden. Nu svarar jag inte och han säger då att det får bli ett domslutsbeslut och att de då ska höra hela sanningen. Jag har tidigare gjort vad som krävts för att umgänget ska fungera. Hur/vad ska jag göra?Mvh//Katarina
SVAR

Hej och tack för din fråga!

Reglerna om föräldraansvar regleras i Föräldrabalken (FB). Vad du kan göra om du inte vill att din dotters pappa ska ta tvisten till domstol är att först påkalla ett så kallat samarbetssamtal med socialtjänsten i din kommun som syftar till att nå enighet i frågor om vårdnad, boende och umgänge, se 6 kap 18 § FB. Ett samarbetssamtal är helt frivilligt. Det går således inte att tvinga pappan att medverka. Skulle han inte vilja medverka, eller är det inte möjligt att nå en lösning genom samarbetssamtal, är det slutligen domstolen som avgör frågan.

Enligt 6 kap 5 § FB ska domstolen, då barnet står under vårdnad av båda föräldrarna och någon av dem vill få ändring i vårdnaden, besluta att vårdnaden ska vara gemensam eller anförtro vårdnaden åt en av föräldrarna. Enligt paragrafens andra stycke ska vid bedömningen om vårdnaden ska vara gemensam eller inte domstolen fästa avseende särskilt vid föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet. Att motverka att den andre föräldern inte får träffa sitt barn kallas för umgängessabotage, och kan ha negativ verkan i en tvist om vårdnad för den förälder som har motverkat umgänge.

Å andra sidan ska barnets bästa alltid vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge, se 6 kap 2 a § FB. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet tittar fäster domstolen särskild vikt vid risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa. Särskild avseende fästs även vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Dessutom vill domstolen ogärna rycka upp barnet från en trygg hemmiljö. Har barnet bott länge hos en förälder och funnit sig väl till rätta där, kan det tala för att inte ändra på det. Denna tanke ger uttryck för den så kallade kontinuitetsprincipen.

Även barnets egna åsikt kan väga tungt. Enligt 6 kap 2 a § tredje stycket FB ska hänsyn tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Eftersom din dotter är 13 år kommer hennes åsikt med stor sannolikhet att beaktas, se rättsfallet NJA 1995 s. 398 då domstolen tog hänsyn till ett 13-årigt barns bestämda vilja. Dock måste även barnets mognad som sagt tas i beaktning.

Lycka till och hör gärna av dig om du har ytterligare frågor!

Vänligen,

Josefine Andreasson
Fick du svar på din fråga?
Kommentera
Relaterat innehåll
Senaste besvarade frågorna inom Vårdnadstvist (761)
2020-10-24 Rätt till umgänge med sitt barn
2020-10-24 Går inte med på att barnen flyttar
2020-10-24 Kan min bror ta hand om mitt barn om jag skulle gå bort?
2020-10-06 Trakasserier på sms och vårdnad om barn

Alla besvarade frågor (85316)