Rubricering av narkotikabrott - kodein
Lawline svarar
Hej och tack för din fråga.
Narkotikabrott av normalgraden har en straffskala mellan 14 dagar och 3 års fängelse (1§ NSL). Om brottet skulle anses vara ringa med hänsyn till narkotikans mängd och art samt övriga omständigheter, döms till böter eller fängelse i högst sex månader (2§ NSL). Straffskalan för grovt narkotikabrott är lägst 2 år och högst 10 års fängelse (3§ st.1 NSL).
Innan 2011 var gränsdragningen mellan olika grader av narkotikabrott i mycket baserad på mängden narkotika. Mängden narkotika utgör fortfarande en stor del av bedömningen men är inte helt avgörande för hur brottet ska rubriceras. Genom rättsfall från högsta domstolen har gränsdragningen mellan de olika graderna av narkotikabrott tydliggjorts. De grova brotten ska vara reserverade för de brott som är allvarligast. HD har i rättfall (t.ex. NJA 2012 s.114)framhållit att allvarliga gärningar t.ex. kan hänföras till internationella organisationer som beräknar vinningen av narkotikan mot straffet för gärningen. Brottets allvarlighet (grovt brott) är beroende av faktorer som allmänna farligheten hos brottet, mängden narkotika och graden av hänsynslöshet. T.ex. om narkotikaverksamheten varit organiserad, haft vinstsyfte, eller att missbrukande personer utnyttjats. Utvecklingen i praxis har givit vid handen att det för narkotikabrott inom den högsta delen av straffskalan principiellt krävs ytterligare omständigheter än en stor mängd narkotika.
Mindre allvarliga brott ska hänföras till normalgrader av narkotikabrott eller ringa brott. I sådana fall får mängden och sorten narkotika vara mer styrande. Till den lägsta graden hör som utgångspunkt gärningar som hänför sig till eget bruk av narkotika eller innehav för sådant bruk. Vilken sorts narkotika det rör sig om har som sagts också betydelse vid brottets
gradindelning. Farligheten av ett visst preparat bör enligt förarbetena beaktas vid bestämmande av brottsrubricering på så sätt att möjligheten att tillämpa det ringa brottet minskar när det rör sig om narkotika med vanebildande effekter. Kodein har i bl.a. åklagarmyndighetens RättsPM 2013:2 ansetts medföra mindre risker än andra ämnen i samma kategori av narkotika och sades ha en förhållandevis låg beroendeframkallande effekt.
Det finns alltså många faktorer att ta hänsyn till vid rubriceringsfrågan. Detta medför att det är mycket svårt att bedöma vilken nivå ett narkotikabrott kommer att hamna på endast utifrån hur stor mängden narkotika var. Viss vägledning kan naturligtvis ges av praxis (och tabeller), särskilt när det gäller små mängder narkotika. Enligt åklagarmyndighetens RättsPM 2009:1 finns dock inga etablerade praxisgränser när det gäller kodein. Drogens egenskaper beskrivs som att en dos på 120 mg kodein ger samma smärtstillande effekt som 10 mg morfin. Kodein sägs också kunna ge euforiserande ruseffekter
vid 100 mg hos en icke tillvand person. Om en person har ett opiatmissbruk och hög tolerans kan en dos kodein vara 300-400 mg. En heroinmissbrukare med utvecklad tolerans sades använda 1 g kodein som ersättning för 30-50 mg heroin.
Heroin sades 2009 ha en gräns för ringa brott vid högst 50 mg och för grovt brott vid ca 20-25g. Om några vidare slutsatser kan dras av detta låter jag dock vara osagt.
Om du lätt vill hitta tabeller över vilket straffvärden olika droger har ansetts besitta i praxis föreslår jag att du tittar i Sterzel och Borgekes bok ”Studier rörande påföljdspraxis m.m.” (senaste uppl. 5). Ett brotts straffvärde kan ge en fingervisning om hur ”straffvärt” brottet är och i förlängningen vilken påföljd som kan bli aktuell. Kom dock ihåg att utvecklingen i praxis under de senaste åren lett till att tabellerna inte alltid tillämpas rakt av. Särskilt inte när det gäller de grövre brotten (större mängder narkotika).
Om du själv vill titta närmare på nämnda lagrum se(https://lagen.nu/1968:64) för NSL.
Hoppas att jag kunde svara tillfredsställande på din fråga.
MVH /Veronica Eriksson
