Rätten till efterarv och dess risker
Hej
Min mamma gick bort 2016. Hon var gift med en man som var min styvpappa. Min mamma hade mig och styvfar hade sin son med sig in i giftemålet. Ingen av oss barn är adopterade av den andra parten. När mamma dog skrev jag på ett dokument som gjorde att jag efterskänkte mammas arv till min styvfar. Ett testamente skrevs i avsikt att när min styvfar går bort ärver jag och min styvbror 50-50 av allt som är kvar.
Kommer detta att fungera och om inte vad skulle gjort fel?
Är lite rädd att när styvfar går bort så blir mitt arv noll eller som en gåva från honom med det som kommer av detta.
Tack på förhand
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Jag tolkar din fråga som att du undrar vilka risker det finns med att avstå sitt arv till förmån av den överlevande maken för att sen ta del av detta arv när den kvarvarande maken avlider. Svaret på denna fråga regleras i ärvdabalken (ÄB).
När man som särkullbarn avstår sin rätt till arv så får den efterlevande maken inneha arvet med fri förfoganderätt. Vilket kort innebär att den efterlevande maken får göra vad hen vill med egendomen, men inte testamentera bort den (3 kap 2 § första stycket ÄB). Risken i att avstå sitt arv är helt enkelt att arvet kan komma att minska och att man då får ut mindre när den kvarvarande maken överlever. Du får alltid ut din kvot av det kvarvarande arvet, men hur stor denna blir kommer att bero på hur ekonomin ser ut för en kvarvarande maken helt enkelt.
Den kvarvarande maken får spendera och skänka bort tillgångar, däremot finns ett undantag som gäller om den efterlevande genom en gåva orsakar en väsentlig minskning av sin egendom, där brukar man säga att en minskning på 25 % uppfyller kraven som väsentlig. Då kan man vara berättigad till vederlag vilket man får först efter den kvarvarande makens bortgång och vederlaget tas då från dennes arvingar och deras arvslott (3 kap 3 § första stycket ÄB). Finns det ingen möjlighet till vederlag så kan gåvan eller värdet krävas tillbaka. Detta förutsätter dock att den som mottog gåva insåg eller borde ha insett att gåvan skadade den först avlidnes arvingars efterarv. Här finns dock en tidsgräns på 5 år, efter det kan man inte åberopa den här rätten.
Om du har ytterligare frågor är du varmt välkommen att återkomma till oss på Lawline!
Med vänlig hälsning
