Rån - straff, ansvarsfrihet och medverkansansvar
Om man rånar en affär med en pistol som liknar en riktig pistol, varpå affären blir "rädda" och ger en pengar, kan man gå fri om polisen hinner ifatt och det sedermera visar sig att pistolen inte var äkta? Vad kan det ge för konsekvenser? Och tar polisen hänsyn till om man gjorde det mot bakgrund av att man är hemlös och behöver pengar till mat etc.? Och haft ett jobbigt liv? Och påverkas straffet om man tidigare är känd hos polisen för liknande brott? Och om gärningsmannen man använt sig av en person som stått och vaktat utanför butiken så den ska hinna säga till om polisen kommer, kan den personen bli medbrottsling för att den har haft som uppgift att säga till om polisen kommer och därmed fly? eller kan den personen gå fri?
Lawline svarar
Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.
Du har ställt flera frågor, och vi börjar därför med att utreda om det skulle föreligga ett brott i situationen samt om det finns några ansvarsfrihetsgrunder. Därefter går vi vidare till att utreda vad straffet kan tänkas bli och även om ansvaret för personen som håller vakt i scenariot.
Föreligger ett brott?
Här får vi se till Brottsbalken (BrB) där i första hand rån enligt 8 kap. 5 § BrB kan vara aktuellt.
Rånparagrafen är aktuell i tre olika typfall. Ett utav dessa fall är det s.k. utpressningsfallet, vilket verkar vara aktuellt i denna situation. Utpressningsfallet föreligger i de fall där gärningsmannen med hjälp av rån tvång tvingar någon annan till en handling som medför en förmögenhetsöverföring, vilket stämmer in på situationen som du beskriver.
Det första rekvisitet är att gärningsmannen måste ha tillägnelseuppsåt vid tillgreppet, vilket innebär att gärningsmannen ska ha för avsikt att ta egendomen permanent.
Det andra rekvisitet som ska vara uppfyllt är våld å person eller hot om sådant våld. Våld å person är misshandel eller att exempelvis vara fastbunden. Hot om sådant våld ska innebära en trängande fara eller åtminstone framstå som trängande fara för den som blir hotad. Med fara förstås i regel konkret fara, men då paragrafen också blir tillämplig där hot framstått som en trängande fara. Faran är trängande om hotet är nära att förverkligas och om det hotade intresset är av särskild vikt. Faran ska vara omedelbart överhängande och gälla att tillfoga någon skada till liv, hälsa eller egendom. En fråga du ställer är om det blir någon skillnad om vapnet som används inte är riktigt. I målet NJA 1956 C 187 sågs det som råntvång då pistolen framstod som trängande fara trots att det i själva verket var en leksakspistol (gärningsmannen hade i fallet även ett paket som personen påstod innehålla sprängämne, vilket var felaktigt). Det spelar alltså ingen roll om det är en riktig pistol eller inte, utan om det framstår som för offret.
Nästa rekvisit är att det krävs att handlingen som den tvungne tvingas till innebär en vinning för gärningsmannen och (ekonomisk) skada för den tvungne (eller för någon i hans ställe). Alltså att gärningsmannen exempelvis tilltvingat sig pengar.
För att det ska föreligga rån måste gärningsmannen dessutom ha uppsåt till gärningen (vilket kallas för subjektivt rekvisit).
Om gärningen med hänsyn till våldet, hotet eller andra omständigheter (exempelvis det ekonomiska värdet) är av mindre allvarlig art sägs i 8 kap. 5 § 2 st. BrB att ansvar för rån inte ska utdömas, utan istället för något av de andra brott som gärningen innebär. Detta kan till exempel vara stöld eller misshandel.
Ansvarsfrihetsgrunder
Nästa fråga du ställer handlar om ifall polisen skulle ta hänsyn till om brottet begåtts på grund av att gärningsmannen behöver pengar till mat samt haft ett jobbigt liv. Det leder oss in på området ansvarsfrihetsgrunder, vilket är olika skäl som gör brottet försvarligt och inte straffbart.
I detta fall är det framför allt ansvarsfrihetsgrunden nöd som ligger närmast till hands. Ska man som gärningsman gå fri på grund av nöd enligt 24 kap 4 § BrB, krävs det att brottet begåtts på grund av att det föreligger fara som hotar liv, hälsa, egendom eller något annat viktigt av rättsordningens skyddande intresse. För att paragrafen ska vara tillämplig krävs det dels att en nödsituation föreligger, dels att nödhandlingen inte ska vara oförsvarlig. Vid en försvarlighetsbedömning gör man en intresseavvägning. Vid denna intressevägning bedömer man om nödhandlingen varit påkallad av ett intresse som är av betydligt större vikt än vad det som offrats genom handlingen.
Troligen kan ansvarsfrihetsgrunden nöd inte tillämpas i det här fallet, eftersom det sannolikt är en för vidsträckt tolkning av bestämmelsen.
Medverkan till brott
Din nästa fråga gäller om personen som håller vakt vid dörren också kan dömas som en medbrottsling eller om denne kan gå fri. Reglerna om medverkan och medhjälp till brott blir därför aktuella.
Straffansvar ska ådömas inte bara den som utfört gärningen och i strikt mening är gärningsman, utan även den som främjat gärningen med råd eller dåd enligt 23 kap 4 § BrB. V skiljer man mellan anstiftan till brott och medhjälp till brott. Att anstifta någon är att förmå denne utföra gärningen, dvs att genom psykisk påverkan orsaka den andres gärning. Medhjälp till en brottslig gärning bestäms i de fall kraven för anstiftan inte uppfylls. Det kan exempelvis röra sig om vakthållning.
Om en deltagare har medverkat endast i mindre mån än någon annan eller andra, kan han få straffnedsättning under straffskalans straffminimum eller i ringa fall gå fri från ansvar. Bedömningen av frågan om någon medverkat endast i mindre mån är relativ, dvs. bedömningen görs i jämförelse med övriga medverkandes insatser, 23 kap 5 § BrB.
Straff
Straffet för rån är fängelse i lägst ett och högst sex år enligt 8 kap 5 § BrB. För att kunna bedöma hur stort straffet kommer att bli, skall straffet bestämmas utifrån ramen för brottets sammanlagda straffvärde enligt 29 kap 1 § BrB och slutligen ett sammanslaget straffmätningsvärde.
Vid bedömningen av straffvärdet ska beaktas den skada, kränkning, eller som gärningen inneburit, vad den tilltalade insett eller borde ha insett om detta samt de avsikter eller motiv som han eller hon haft. Fortsättningsvis ska det särskilt beaktas, enligt 29 kap 1 § BrB om gärningen inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet till person, samt den avsikt eller motiv som han eller hon haft. För att vidare kunna bedöma det aktuella straffvärdet för brottet, skall både försvårande och förmildrande omständigheter beaktas vid straffvärdet i enlighet med 29 kap 2 § och 29 kap 3 § BrB.
Föreligger någon förmildrande omständighet, exempelvis att brottet präglats av nöd, kan straffvärdet förmildras. Då vi redan utrett att den aktuella situationen inte tyder på någon typ av nödhandling eller nödsituation, blir inte heller den förmildrande omständigheten om nöd tillämplig, och vi bortser därför från detta vid fastställandet av straffvärdet.
Gärningsmannen
Vi utgår från straffminimum, dvs 1 år vad gäller rån enligt 8 kap 5 § 1st BrB. Huvudregeln är att om straffvärdet är ett år eller mer är det, föreligger presumtion om att fängelse ska utdömas som straff. När det gäller rån, är straffminimum 1 år och straffmaximum 6 år, såldes föreligger presumtion om att fängelse ska utdömas som straff. Det vi kan fastställa i detta fall, då det inte råder några förmildrande eller försvårande omständigheter, är att straffvärdet går upp till 1 år.
Utifrån omständigheterna i fallet vet vi inte om det tillförts någon skada till någon, men däremot kan det tyckas att brottet inneburit en eventuell kräkning och fara för affärspersonalen som leksakspistolen riktas till. Vidare anses det inte föreligga något särskilt motiv för utförandet av brottet, mer än att ta pengar. Sammanlagt talar detta för att det fortfarande bör röra sig om ett straffvärde om 1 års fängelse eller någon månad mindre. Detta förutsatt att affärspersonalen i samband med brottet upplevt kränkning.
För att vidare bestämma straffmätningsvärdet, ser man till bland annat billighetsskälen i 29 kap 5 § BrB, återfall enligt 29 kap 4 § BrB och ungdomsreduktionen, enligt 29 kap 7 § BrB.
Återfall i brott kan påverka valet av påföljd, exempelvis kan det motivera att fängelse väljs framför skyddstillsyn om gärningsmannen upprepade gånger begår brott. Däremot ska återfall tillämpas restriktivt som grund för ett strängare straff. Huvudreglerna som gäller om straffvärdet är över ett år är att fängelse skall dömas ut. Om straffvärdet är under ett år ska domstolen istället ge villkorlig dom eller skyddstillsyn. Vi vet dock för lite om omständigheterna i fallet och om gärningsmannen för att kunna ge något säkert svar på vad straffet skulle kunna bli.
Medbrottslingen
Här görs samma bedömning som för gärningsmannen. För att kunna bestämma straffvärdet för en medbrottsling gäller det dock även att beakta bestämmelsen i 23 kap 5 § BrB, som säger att, för den som påverkar i mindre mån, gäller att straffet för honom eller henne får sättas under vad brottet eljest är stadgat, och i ringa fall, inte utdömas ansvar alls. Bestämmelsen används om domstolen anser att vakthållning endast påverkat brottet i mindre mån.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis skulle det här troligen ses som brottet rån, förutsatt att de objektiva och de subjektiva rekvisiten är uppfyllda. Gärningsmannen skulle inte gå fri på grund av att rånet utförts med en leksakspistol, och gärningsmannen skulle inte heller gå fri på grund av att han eller hon behövde mat och på grund av det rånade affären. När det sedan kommer till frågan om man ser till det faktum att gärningsmannen haft ett tidigare jobbigt liv, eller att hen är känd för polisen sedan tidigare så kan detta påverka vid straffmätningen och påföljdsvalet. Återfall i brott kan påverka valet av påföljd, men det är inte säkert. För att få en bättre uppfattning om vad straffet kan bli i fallet är det en god idé att se vad som utdömts i liknande fall. Vad gäller kompanjonen går denne inte fri på grund av att denne endast står och håller vakt under, efter eller innan brottets fullbordan. Personen kommer att dömas till medverkanansvar till brottet.
Hoppas att du har fått svar på din fråga och du är välkommen att återkomma om du har fler frågor!
Med vänliga hälsningar
Elin Ramos och Clara Danelid
