FrågaARVS- OCH TESTAMENTSRÄTTFörskott på arv07/04/2014

Presumtionen om förskott på arv för bröstarvingar

Hej!
Jag har en fundering gällande arv. Jag läste en tidigare fråga och vill egentligen bara dubbelkolla. Min sambos mamma gick bort. Kvar finns nu hennes make och deras gemensamma barn (min sambo har en annan pappa). Han har då rätt att få ut sin del, dvs 25 procent i laglott. Han har tidigare fått pengar och hjälp till olika saker mellan 2000 och fram till hennes bortgång. Nu vill styvpappan att detta ska räknas som ett förskott på hans arv. Inga papper om att det har varit en gåva eller liknande finns. Är det då lagligt att ta upp det som ett förskott på arvet då? Eller gäller Ärvdabalken för det?

Lawline svarar

Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

Det stämmer att din sambo har rätt till arv från sin bortgångna mamma i form av sin laglott. Däremot har även styvpappan en poäng i sitt påstående om förskott på arv när det gäller de pengar din sambo tidigare har fått. I frågor om arv gäller som du nämner Ärvdabalken. Av 6:1 (se https://lagen.nu/1958:637#K6P1S1) framgår att vad arvlåtaren under sin livstid har gett en bröstarvinge ska avräknas som förskott på dennes arv efter arvlåtaren, om inte annat har föreskrivits eller med hänsyn till omständigheterna måste antas ha varit avsett. Motsatsen gäller däremot för barnbarn, där det endast anses som förskott på arv om det har föreskrivits att det ska vara ett förskott.

Enkelt förklarat innebär det alltså att det som ett barn får av sin förälder under sin livstid ska räknas som ett förskott på arvet, så länge ingenting visar på motsatsen. Anledningen till detta är att man vid stiftandet av lagen utgick från att en förälder alltid vill att var och ett av sina barn ska tilldelas lika mycket i arv efter honom eller henne. Det är denna utgångspunkt som ligger till grund för bestämmelsen i 6:1 ÄB. Det krävs därför att arvlåtaren har föreskrivit att en gåva inte ska vara förskott på arv för att den inte ska räknas som detta. En sådan föreskrift måste visserligen inte vara skriftlig utan kan även ha skett muntligen – men den måste givetvis kunna bevisas.

Som du beskriver det i ert fall så har din sambos mamma inte föreskrivit eller i övrigt uttryckt någonting om de gåvor som din sambo har erhållit. Då ingenting finns som visar att gåvan inte ska vara ett förskott på arv, så gäller därmed huvudregeln i ärvdabalken om att det ska räknas som ett förskott på arv. Därmed har styvpappan i detta fall rätt i sitt påstående. Hur stort detta förskott på arvet är får sedan beräknas med ledning av de summor som din sambo erhållit innan mammans bortgång jämfört med storleken på laglotten. Din sambo kan dock inte bli återbetalningsskyldig om det skulle visa sig att de gåvor han erhållit har ett större värde än hans kommande laglott, vilket framgår av 6:4 i Ärvdabalken.

Med vänliga hälsningar, 

Johan OlssonRådgivare