Praxisfråga inom förvaltningsrätt
Praxis betydelse
Kan det vara så att praxis so laghänvisning väger mindre och mindre med "ålder"
jag hittade en FÖD dom 2819-1978 - som passade min argument mot Försäkringskassan där jag ville att min SGI ska fastställas på min avsikt att arbeta - inte på hur länge jag hade faktiskt arbetat. Jag tyckte att domen passade bra - dessutom var domen åberopat igen året 1981 i FÖD 1981:6. Också i samma syfte - dvs trots att anställning inte varade i sex månader som annars gäller för att fastställa ny SGI - kan min avsikt att jag skulle arbeta i minst sex månader - vara avgörande. Jag var tvungen att avsluta anställning eftersom jag kunde inte ta mig till arbetsplatsen - handikappanpassad bil funkade inte.
Försäkringskassan har båda praxis i sin Vägledning till SGI - Vägledning 2004:5 Version 9 sida 30
Men handläggare struntar i det
Domaren i Förvaltningsrätten delar FK uppfattning - dvs ingen av de tycker om mina praxis. Någon sade till mig att domarna tycker inte om "gamla" praxis dessutom från FÖD ( domstol som bara arbetade med försäkringskassans ärende) som inte finns längre.
Kan man bara så här strunta i praxis som redan finns och sträva efter nya ?
Lawline svarar
Hej och tack för din fråga.
När det gäller fastställande av SGI så i Socialförsäkringsbalkens 25 kap 3 § p. 2 så ska inkomsten komma från arbete som förväntas pågå under minst 6 månader i följd eller vara årligen återkommande.
Det innebär inte att anställningen måste varat minst sex månader, utan t ex en anställning som avsetts vara 7 månader men där arbetstagaren blir sjukskriven efter fem månader kan ligga till grund för beräkning av SGI. Även avsikten kan påverka. Försäkringskassan gör en bedömning, där bland annat "den försäkrades framtida avsikt med sitt förvärvsarbetande ska vägas in". Försäkringskassan bedömer att alltså om den försäkrades avsikt är att arbeta minst 6 månader i följd.
Den praxis du hänvisar till gäller när en person skulle anses "nytillträtt" arbetsmarknaden. Det gällde en gymnasiestudent som efter vårterminens slut hade ett 3 månaders vikariat, och som inte hade för avsikt att fortsätta studera/återuppta studier till hösten. Istället var studentens avsikt att fortsätta arbeta i samma omfattning som under vikariatet. Frågan var då om hennes vikariat kunde användas som grund för att beräkna SGI (sjukpenninggrundande inkomst), trots att anställningen varat kortare tid än 6 månader. Svaret blev ja, och samma praxis tillämpas fortfarande. Detta gällde som sagt nytillträde till arbetsmarknaden, den "första gången" man anses ha etablerat sig på arbetsmarknaden efter sina studier. (Jmf med att sommarjobba under sommarlov osv).
Annan äldre praxis har slagit fast att även vid ett återinträde på arbetsmarknaden, t ex när en person arbetat men sen avbrutit arbetet för att studera vidare och sen efter studierna åter ska börja arbeta, så kan likt ovan en kortare anställningstid än 6 månader ligga till grund för en SGI om avsikten är att förvärvsarbeta längre tid än 6 månader.
Utan att i detalj kunna ge ett svar kring ditt fall så utefter din fråga finns det som det verkar en avgörande skillnad i ditt fall jämfört med de åberopade praxisfallen - i ditt fall sa du själv upp dig från arbetet och avbröt anställningen. Även om du hade goda skäl för det så talar det emot en avsikt att arbeta längre tid än 6 månader, och det kan vara det som gör att FK och förvaltningsrätten inte ansett att den åberopade praxisen är relevant i ditt fall.
Vad gäller praxis generellt så utvecklas den ständigt genom nya prejudikat och anpassas till det rådande samhället och klimatet. Det innebär att om det inte finns någon nyare praxis/prejudikat så har äldre praxis/prejudiakt samma tyngd som då så länge lagen inte ändrats eller den på annat sätt är inaktuell. Däremot så om det finns nyare praxis som "går emot" tidigare praxis så förlorar den äldre praxisen sitt värde. Det är värdet med prejudikat som skapar praxis, att varken behöva skriva en så detaljerad lag att alla tänkbara situationer täcks in eller att behöva skriva nya lagar väldigt ofta för att täcka in nya situationer som inte fanns eller någon tänkte på kunde uppkomma när lagen skrev. På så vis blir tillämpningen även av en äldre lag anpassad till rådande samhälle och utveckling genom prejudikat och praxis, och då praxis är föränderlig och levande så anpassas även den vid behov. Just den praxis du tar upp har kvar sitt värde, men det är alltid viktigt att noga se vilken situation det är domstolen har uttalat sig om, prejudikatet gäller nämligen sådana situationer som i fallet eller som domstolen uttalat. Näraliggande situationer kan omfattas men behöver inte göra det, och situationer som ligger för långt ifrån omfattas inte.
Hoppas du fick lite mer information om hur praxis och prejudikat fungerar, och fick svar på några av dina frågor även om det inte efter frågan går att säga så mycket kring just ditt ärende.
Vänligen,
