Praktiska frågor kopplade till övertagande av fastighet samt fördelning av arv mellan makar vid förekomst av enbart särkullbarn

Question

Min svärmor är omgift sedan ca 40 år tillbaka med vi kan kalla honom Hans. De är 80+ och pigga. Hans har sedan tidigare två döttrar i 50+ åldern. Min fru har en syster.

Hans äger ett sommarställe i Stockholms skärgård (han äger det själv men de är gifta och de har inget äktenskapsförord). Ett enkelt hus utan vatten och avlopp byggdes för ca 100 år sedan av Hans farfar. För ca 15 år sedan styckades tomten och mina svärföräldrar byggde ett nytt mindre hus med vatten och avlopp där de spenderar mkt tid. Jag och min familj med tre barn har spenderat flera veckor per sommar och då bott i det gamla huset. Övriga släktingar är i stort sett inte där.

Det gamla huset börjar bli förfallet. Vi skulle nu vilja bygga om men vi vill inte investera utan att äga. Samtidigt börjar mina svärföräldrar bli äldre och de vill gärna att vi kan ta över. viktigt för dem att det blir rättvist

En mäklare värderade respektive hus till 3 mkr. Vi kan tänka oss att investera ca 1-2 mkr i det gamla huset.

Fråga 1, Hur kan vi gå till väga?

Vi har funderat på följande alternativ
1. Vi investerar t ex 2 mkr i det gamla huset. Vi värderar på nytt, Om huset då värderas till 5mkr skänker mina svärföräldrar oss 40% av det gamla huset.

2. Mina svärföräldrar skänker det gamla huset till sina 4 barn, vi köper ut övriga

3. Vi bygger en attefallare på den gamla tomten som vi äger

Fråga 2: Vad händer om min svärmor går bort före hennes man? Och tvärtom?

Answer 1

Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,

UTREDNING

Den lagstiftning som främst behöver beaktas vid behandlingen av ditt ärende är ärvdabalken (ÄB).

Den första frågan - Vad gäller?

När det gäller din första fråga kan mycket kort sägas att det egentligen inte finns något givet svar. Den delen är nämligen av avtalsrättslig karaktär, dvs. den är inte lagreglerad, varför det också ankommer på er själva att anordna ett upplägg till vilket samtliga inblandade är beredda att ansluta sig till. Spontant bedömer jag dock att det senare alternativet framstår som lämpligast och mest fördelaktigt utifrån ert perspektiv. Att renovera och rusta upp ett objekt som ni inte själva äger torde vara riskabelt och att därefter samäga samma objekt, ett hus vars värdestegring endast ni har stått för, bäddar för ytterligare konflikter och skapar dessutom diverse inlåsningseffekter. Vid gemensamt ägd egendom blir lagen om samäganderätt (samäganderättslagen, SamägL) tillämplig.

I 1 § SamägL sägs att ”Äro två eller flera samfällt ägare av fastighet eller lös sak tillkomme envar av dem viss lott i godset. Lotterna vare för lika räknad, där ej annat förhållande kan visas.” Vidare anges i 2 § SamägL att ”För förfogande över det samfällda godset i dess helhet eller för vidtagande av åtgärd i godsets förvaltning erfordras samtliga delägares samtycke; dock må åtgärd, som för godsets bevarande tarvas och ej tål uppskov, utan hinder därav att någon delägare i följd av sjukdom, frånvaro eller annan orsak är ut stånd att i åtgärden deltaga, av övriga vidtagas.”.

Språkbruket i samäganderättslagen är något ålderdomligt, men i klartext innebär detta att andelarna i den gemensamt ägda egendomen kommer att vara lika stora om ingenting annat har bestämts och att förvaltningen och eventuella inplanerade åtgärder kräver konsensus, alltså samtliga delägares samtycke, vilket i praktiken betyder att varje delägare vid samägd egendom besitter en slags vetorätt. Undantag görs dock för åtgärder som inte tål uppskov, dvs. akuta åtgärder. Jämte detta kan varje delägare, mot övrigas vilja, framtvinga en försäljning via en offentlig auktion, se 6 § SamägL. Det nyssnämnda är av väsentlig betydelse för er att känna till.

Sammanfattningsvis och utifrån vad som ovan anförts är min uppfattning alltså att äganderätten fullt ut bör går över på er innan en eventuell renovering påbörjas.

Den andra frågan - Vad gäller?

I 3 kap. 1 § 1 st. ÄB sägs att om arvlåtaren var gift ska kvarlåtenskapen tillfalla den efterlevande maken. Vidare anges att om arvlåtaren efterlämnar någon bröstarvinge (barn) som inte är den efterlevande makens bröstarvinge, gäller dock att makens rätt till kvarlåtenskapen omfattar en sådan arvinges arvslott endast om arvingen har avstått från sin rätt i enlighet med vad som anges i 9 § (i samma kapitel).

I 3 kap. 1 § 2 st. ÄB  återfinns en skyddsregel vari uttalas att den efterlevande maken alltid har rätt att ur kvarlåtenskapen efter den avlidna maken, så långt kvarlåtenskapen räcker, få egendom till så stort värde att den tillsammans med egendom som den efterlevande maken erhöll vid bodelningen eller som utgör den makens enskilda egendom motsvarar fyra gånger det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gäller vid tiden för dödsfallet. Ett testamente är exempelvis utan verkan i den mån förordnandet inkräktar på den rätt den efterlevande maken har enligt detta stycke.

Oavsett vilket innebär ovanstående att efterlevande make ärver före gemensamma barn och om inga barn finns överhuvudtaget, men vid förekomst av särkullbarn, vilket är fallet här, ärver inte makarna varandra. Personer tillhöriga den s.k. första arvsklassen, dvs. bröstarvingarna (barnen), tar hela arvet efter sina respektive föräldrar, vilket också är svaret på din fråga i den här delen. Annorlunda uttryckt: Om din svärmor går bort före Hans tillfaller arvet efter henne din hustru och hennes syster, alltså din svärmors båda barn. Och om Hans frånfälle inträffar före din svärmors bortgång ärver hans två döttrar honom. För det fall en annan fördelning önskas och/eller om makarna vill skydda varandra bör ett testamente upprättas.

Avslutande ord och ytterligare rådgivning

Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på [e-mail] och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen.

Notera dock att vi på straff- och skatterättens område endast ger viss typ av inledande rådgivning likt denna och då inom ramen för vår expresstjänst som du numera har nyttjat. Byrån åtar sig inte några sådana uppdrag fullt ut. I så fall behöver du vända dig till en byrå specialiserad på straff- respektive skatterätt.

Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.

Vänligen,