Otillräknelighet
Kan en person som bevisligen är skyldig till ett brott (skadegörelse) och är mer än 18 år och förståndshandikappad (gått på särskola) gå fri från straff och att betala skadestånd????
Lawline svarar
Hej och välkommen till Lawline.
Utifrån de uppgifter du lämnat, antar jag i det följande att personen ifråga har utfört en gärning som uppfyller kraven för att skadegörelse ska anses föreligga. Frågan är om personen trots detta kan straffas och om personen trots detta kan drabbas av skadeståndsansvar.
Straffbar?
Otillräknelighet, som ofta har sin grund i en allvarlig psykisk störning, leder inte till frihet från ansvar för brott per se. Regleringen i brottsbalken innebär i stället att en psykisk störning ska vägas in vid valet av påföljd. Det är dock att märka det fortfarande krävs att en uppsåtsbedömning sker för att brott ska anses föreligga. Hur själva uppsåtsbedömningen går till och vad uppsåtet ska täcka varierar från fall till fall. När det gäller skadegörelsen krävs att personen ifråga varit medveten om att han skadade annans egendom. I princip gäller att uppsåtsbedömningen sker på som sätt som för personer utan psykisk störning, innebärandes att om det bedöms att en person utan psykisk störning hade haft uppsåt i motsvarande situation så anses också den person som är psykisk störd ha uppsåt.
Sålunda gäller att den som har begått ett brott under påverkan av en allvarlig psykisk störning i första hand ska dömas till en annan påföljd än fängelse (30 kap. 6 § Brottsbalken) Med undantag för vissa självförvållade tillstånd råder det ett absolut fängelseförbud, om gärningsmannen till följd av den allvarliga psykiska störningen har saknat förmåga att inse gärningens innebörd eller att anpassa sitt handlande efter en sådan insikt.
Som grundprincip gäller att straffansvar inte förutsätter att gärningsmannen kände till att gärningen var straffbelagd. En felaktig uppfattning eller okunnighet om en straffbestämmelse friar alltså inte från ansvar (s.k. straffrättsvillfarelse).
Kort sammanfattat kan alltså en person som bevisligen är skyldig till ett brott (skadegörelse) och är mer än 18 år och förståndshandikappad (gått på särskola) inte gå fri från ansvar för brott enbart på grund av att personen ifråga är förståndshandikappad. Däremot kan själva påföljden påverkas av att personen ifråga har ett förståndshandikapp. Förutom vad som redan nämnts ovan kan nämnas att själva straffvärdet och straffmätningsvärdet för brottet ifråga kan påverkas på olika sätt i mildrande riktning om en person har en psykisk störning. (betyder ungefär att om det står att det för visst brott är fängelse i minst 6 månader och högst två år finns det möjlighet att hamna under 6 månader, ibland t.o.m långt under). I extrema undantagsfall kan påföljdseftergift förekomma, vilket innebär att domstolen å ena sidan konstaterar ett en person gjort sig skyldig till brott, men trots detta inte meddelar någon påföljd. Ett exempel på detta, vid fall av psykisk störning, är NJA 2012 s. 564.
Skadestånd?
Har man gjort sig skyldig till brott (oavsett hur sedan påföljden utfaller) gäller en väldigt stark presumtion för att man är skadeståndsskyldig. Enligt 2 kap. 5 § skadeståndslagen framgår att jämkning kan ske vid en skada vållad under påverkan av en allvarlig psykisk störning. En bedömning ska enligt lagtexten göras av skadeståndets skälighet med hänsyn till den tilltalades sinnestillstånd, handlingens beskaffenhet, föreliggande ansvarsförsäkring och andra ekonomiska förhållanden samt övriga omständigheter. Av rättspraxis framgår att möjligheten till jämkning ska användas restriktivt (se bl.a. HD:s bedömning i rättsfallet NJA 1999 s. 441).
Inte heller här gäller alltså att en psykisk störning per automatik medför att skadeståndsskyldigheten bortfaller.
