Om att använda en privat donator för ett samkönat par i en samborelation
Vi är två tjejer som lever i en samkönad relation, vi är sambos men inte gifta.
Vi vill skaffa barn och har tänkt att använda oss av en privat donator.
Vad gäller då? Kan jag som icke biologisk förälder skydda min rättighet till barnet om donatorn ångrar sig?
Blir det någon skillnad om vi gifter oss?
Det är min sambo som ska vara gravid och jag kommer adoptera barnet.
Kan vi då i adoptionsprocessen bara uppge privat donator eller måste vi redogöra vem som är donator?
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder till Lawline med din fråga!
På 80-talet började principen om barnets bästa prägla den svenska barnrätten på ett betydande sätt. Det fastslogs genom ett antal utredningar att ett barns rätt till en mor och far måste upprätthållas även vid t.ex. en assisterad befruktning. Hemlighetsmakeri kring insemination och donator skulle upphöra. Barnets rätt att kunna få kännedom om sitt genetiska ursprung ansågs vara en ouppgivlig etisk fordran. Dessa riktlinjer har fortsatt prägla utvecklingen av regelsystemet, även om barnets rätt till en mor och far numera har förlorat betydelse. Genom prop. 2004/05:137 gavs lesbiska par rätt till donatorinsemination på samma villkor som par av olika kön. Däremot har rättsutvecklingen gått starkt framåt vad gäller barnets rätt till information om sitt genetiska ursprung, varför anonym donation är förbjuden. Detta för att trygga och säkerhetsställa barnets rätt till information om sitt genetiska ursprung. Det enda lagliga sättet för "anonym donation" är genom att vara en registrerad donator vid ett offentligt finansierat universitetssjukhus, enligt 6 kap. 2 § och 7 kap. 4 § första stycket lagen om genetisk integritet. Donatorn förblir anonym i det hänseendet att paret som får hans donation inte får reda på hans identitet, medan barnet tillförsäkras sin rätt till information om sitt genetiska ursprung genom anteckningar i journalen. Barnet kan välja att ta reda på donatorns identitet när hen når tillräcklig ålder och mognad, enligt 6 kap. 5 § och 7 kap. 7 § lagen om genetisk integritet. Det är alltså olagligt för ett par att hålla hemligt identiteten på en donator för staten, men inte tvärtom.
Den som idag på laglig väg vill få ett barn med hjälp av en donator måste alltså gå via lagen om genetisk integritet och använda sig av en donator som sjukhuset har godkänt. Detta gäller för både samkönade och olikkönade par. Det är läkaren som väljer lämplig donator, enligt 6 kap. 4 § och 7 kap. 4 § lagen om genetisk integritet. Det finns dock inget formellt hinder mot att en känd donator används, men en restriktiv användning har förordats i t.ex. prop. 1984/85:2 s. 25–26 och prop. 2001:02:89 s. 42–44.
Det kommer även krävas en lämplighetsprövning av er som föräldrar, vilket utförs av den behandlande läkaren, enligt 6 kap. 3 § och 7 kap. 5 § lagen om genetisk integritet. Det är då era medicinska, psykologiska och sociala förhållanden som avgör om det anses lämpligt att inseminationen äger rum. Insemination får endast utföras om det kan antas att det blivande barnet kommer växa upp under goda förhållanden.
Eftersom det är din sambo som kommer att bära barnet, måste du skriftligen samtycka till behandlingen. Detta samtyckte kommer senare att läggas till grund för fastställandet av ditt rättsliga föräldraskap till barnet, enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken.
Om ni går via en privat donator så måste den personen bekräfta faderskap och fastställas som fader. Detta får även rättsföljder för fadern, t.ex. underhållningsskyldighet och att barnet kommer ärva fadern (vilket inte går att testamentera bort på något vis). Om den tilltänkta donatorn idag har barn kommer ert barn att ingå i faderns bröstarvingar, tillsammans med de andra barnen. Medan en donator inom ramen för lagen om genetisk integritet inte kan åläggas några skyldigheter i förhållandet till barnet, och har inte heller några rättigheter. Ni kan alltså garanteras att donator inte får ändra sig och försöka hävda rättigheter till barnet, inom ramen för lagen om genetisk integritet.
Om ni använder er av t.ex. en heminsemination har socialnämnden till uppgift att fastställa faderskap för barnet, detta p.g.a. det starka skydd barn idag har för information om sitt genetiska ursprung. Socialnämnden kommer då att starta en utredning och när de hittar fadern kommer faderskapet att fastställas mot faderns vilja, istället för ditt rättsliga föräldraskap som medmoder. Fadern kan då ge upp sitt föräldraskap, låta dig adoptera barnet och klippa alla sina juridiska band till barnet, enligt 4 kap. föräldrabalken. Ett adoptionsförfarande är dock inte enklare än att ni försöker skaffa barn inom ramen för lagen om genetisk integritet, och fadern måste betala underhåll etc. tills adoptionen blir färdig. Även om ert syfte med en privat donator är just att han ska vara en donator så ställer lagen ändå skyldigheter på honom, och garanterar hans rättigheter till barnet. Fadern måste även samtycka till adoptionen. Om ni skulle bli osams under processen så kan fadern vägra samtycka till adoptionen. Ett sådant förfarande är alltså mer riskfyllt för er och ställer rättsligt höga krav på den privata donatorn, varför att gå genom lagen om genetisk integritet är ett bättre och säkrare alternativ.
För att besvara din fråga så kan ni alltså inte låta bli att uppge en fader i en adoptionsprocess eftersom en fader måste fastställas först innan ni kan inleda en adoptionsprocess.
För att skaffa barn inom ramen för lagen om genetisk integritet krävs det inte att ni gifter er och förändrar inte något i processen. Sedan september 2018 är det även tillåtet för sambor att adoptera barn, enligt 4 kap 6 § föräldrabalken. Ni måste alltså inte gifta er för att varken adoptera eller skaffa barn inom lagen om genetisk integritet.
Hoppas att du har fått svar på din fråga!
Med vänlig hälsning,
