FrågaOFFENTLIG RÄTTAllmänt om lagar och regler16/12/2018

Nya namnlagen och ex-makes rätt att behålla namn

Mitt namn är X.Y- mitt efternamn är specifikt för min familj då min far och hans syskon tog det namnet på 40-talet. De som heter Y, ca 35-40 personer, är alltså alla släkt eller ingifta. Jag gifte mej 1999 - min man tog då mitt efternamn. 2014 skildes vi efter att han varit otrogen med en gift kvinna och hon blivit gravid. Jag bad min man att byta bort mitt efternamn vilket han vägrade. För två veckor sedan gifte han om sej med den kvinna med vilken han var otrogen mej och hon och det nya barnet har tagit namnet Y. Jag vet att namnlagen har lättats upp men finns det något jag kan göra för att få detta hävt? Läste i vad jag tror är namnlagens § 21 att om det leder till besvär för någon annan kan en domstol besluta att det ska upphävas. Stämmer det? De i min närmaste familj vill under inga omständigheter att mitt ex. nya fru ska ha samma namn som oss - inklusive mitt ex och min gemensamme son.

Lawline svarar

Hej!

Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Frågan regleras av lag (2016:1013) om personnamn (namnlagen) som du redan märkt och i Förordning (2017:120) om personnamn.

Byte till makes efternamn regleras i 12 § 1 st. namnlagen, där det framgår att en make får byta sitt efternamn till den andra makens efternamn. När ett äktenskap ingås behåller vardera maken sitt efternamn. För att uppnå namngemenskap måste en eller båda av makarna ansöka om ett namnbyte. Det finns numera inget hinder mot att byta till ett efternamn som den andra maken har förvärvat genom ett tidigare äktenskap.

När ett barn har fötts ska barnet ges ett efternamn, enligt 4 § namnlagen.

Barnets efternamn får vara

1. ett efternamn som föräldrarna eller någon av dem bär,

2. ett efternamn som någon av föräldrarna har burit,

3. ett dubbelt efternamn enligt 20 § andra stycket som är bildat av efternamn som föräldrarna bär,

4. ett efternamn som är bildat av något av föräldrarnas förnamn med tillägg av någon av ändelserna -son eller -dotter, eller som är bildat på jämförligt sätt, eller

5. ett efternamn som något av föräldrarnas gemensamma barn bär.

Ett efternamn enligt andra stycket 2 får inte vara ett namn som har förvärvats genom äktenskap, utom i det fall en förälder som avlidit bar namnet vid sin död

Om en ansökan om förvärv av ett efternamn enligt 13 § inte avvisas eller avslås, ska den kungöras i Post- och Inrikes Tidningar enligt 41 § namnlagen. Ett kungörande behöver inte ske om det skulle sakna betydelse. När kungörande har skett ska den som vill invända mot ansökan göra detta skriftligen inom en månad från kungörelsedagen. Skatteverket får inte meddela beslut i ärendet innan tiden för att göra en invändning har gått ut.

Syftet med kungörandet är att ge den som vill framställa en invändning tillfälle att göra detta. Det ställs inga särskilda krav på den som vill göra en invändning, utan alla som vill lämna upplysningar i ett namnärende kan uppträda som invändare utan att ha något direkt personligt intresse i saken. Skatteverkets beslut angående namn får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Den som har gjort en invändning med anledning av en ansökan som anges i 41 § får överklaga ett beslut som innebär att ansökan bifalls. Den som har avstått från att göra en sådan invändning får inte överklaga beslutet. Beslutet överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets personen vars namn det gäller var folkbokförd vid tidpunkten för beslutet. Om ingen sådan behörig domstol finns i domkretsen, överklagas beslutet till Förvaltningsrätten i Stockholm. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

21 § namnlagen

Du nämner i din fråga den 21 § namnlagen;om någon har förvärvat ett efternamn som han eller hon inte har rätt till och detta leder till besvär för någon annan, ska en domstol på talan av den sistnämnde besluta att namnet förloras, om det inte finns särskilda skäl mot det enligt första stycket. Enligt bestämmelsens andra stycke ska Om någon förlorar sitt efternamn enligt första stycket, domstolen besluta att också den som genom denne har förvärvat namnet förlorar namnet, om talan förs om detta och det inte finns särskilda skäl mot det. Detsamma gäller om någon som skulle ha förlorat sitt efternamn enligt första stycket har avlidit.

En talan enligt första stycket som grundar sig på att ett faderskap eller föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken har hävts får inte väckas senare än ett år efter hävandet. I övriga fall får talan inte väckas senare än fem år efter det att Skatteverkets beslut fick laga kraft.

Talan ska väckas inom fem år efter det att Skatteverkets beslut fick laga kraft.

Bestämmelsen har två rekvisit 1) någon ska ha förvärvar ett namn som hen inte har rätt till och 2) det felaktiga förvärvet ska leda till besvär för någon annan och att han eller hon väcker talan om namnförlust för förvärvaren. Om förvärvet avser ett namn som är identiskt med namnhavarens efternamn, vilket t.ex. är fallet när det handlar om ett familjerättsligt förvärv, får besvär i regel antas ha uppkommit. Detsamma gäller om namnhavaren kan visa att en faktisk förväxling har skett. Även rent ideella intressen bör tillgodoses. Om någon tidigare har varit helt ensam om sitt efternamn men efter Skatteverkets beslut ofta sätts i förbindelse med en person som har förvärvat ett liknande namn, kan namnhavarens talan bifallas även utan att någon direkt förväxling har skett, t.ex. om han eller hon visar sig lida obehag.

Det krävs slutligen att det inte finns särskilda skäl som talar mot att förvärvaren förlorar namnet. Bedömningen av om det finns särskilda skäl bör i första hand göras med beaktande av de konsekvenser en namnförlust kan få för förvärvaren. Det kan handla om att namnet har burits under en lång tid eller att en förlust av namnet av någon annan anledning kan leda till betydande känslomässiga, ekonomiska eller andra konsekvenser.

Enligt andra stycket kan en domstol även besluta att den som har förvärvat ett efternamn (bipersonen) genom någon som har förvärvat ett efternamn som han eller hon inte har rätt till (huvudpersonen) förlorar sitt namn. Biperson är i första hand make, barn, adoptivbarn eller familjehemsbarn, som har förvärvat namnet i familjerättslig ordning. Biperson är även en förälder, ett syskon eller ett syskonbarn som har gjort ett anslutningsförvärv enligt 17 §. Biperson kan vidare vara ett barn till en person som har förvärvat namnet genom ett anslutningsförvärv. Om däremot t.ex. två makar eller föräldrar och barn gemensamt har förvärvat ett nytt efternamn, har de var och en förvärvat namnet med en självständig rätt. Något bipersonsförhållande finns alltså inte i dessa fall. En talan om namnförlust måste föras mot var och en av bipersonerna. Det är däremot inte nödvändigt att talan mot bipersonerna väcks samtidigt som talan mot huvudpersonen, utan den kan föras i en särskild rättegång efter ett avgörande mot huvudpersonen. Ett avgörande mot huvudpersonen är prejudicerande för utgången av målet eller målen mot bipersonerna. Om huvudpersonen har fått behålla sitt efternamn på grund av att det ansetts finnas särskilda skäl, kan inte talan mot bipersonerna bifallas. Om huvudpersonen däremot har förlorat sitt efternamn, kan domstolen besluta att även bipersonerna förlorar sina namn. Domstolen måste dock beträffande var och en av bipersonerna göra en självständig prövning av om det finns särskilda skäl som talar mot att namnet går förlorat och om så anses vara fallet låta bipersonen behålla namnet. Källa: Prop 2015/16:180 s 113-115

Makar som gifter sig få ta den andra makens namn och därigenom ingå namngemenskap och Det bör inte längre finnas hinder mot att ett efternamn som har förvärvats i ett tidigare äktenskap tas av maken i ett nytt äktenskapenligt 7.2 Prop 2015/16:180 s. 35.

Min bedömning blir därför att din exman haft rätt att förvärva ditt efternamn då ni gifte er både enligt nuvarande och äldre lagstiftning och enligt den nya namnlagen finns det inte som huvudregel något hinder mot att din exmakes namn som förvärvats genom ert tidigare äktenskap tas av maken i ett nytt äktenskap. I propositionen förklaras att förbudet mot att föra över ett giftasnamn till en ny make tidigare har motiverats med att namnkretsen annars skulle tänjas ut på ett sätt som alltför mycket kunde urholka släktnamnsbegreppet (prop. 1981/82:156 s. 22). Det finns redan i dag möjligheter att föra vidare ett efternamn utanför den ursprungliga släkten. En make får t.ex. behålla ett giftasnamn efter äktenskapets upplösning och får även föra namnet vidare till ett barn med en ny partner. Kommitténs attitydundersökning visar också att inställningen till släktnamn har förändrats över tid. I dag värdesätts den individuella friheten generellt sett högre än sammanhållningen i en släkt. Familjer kan se ut på olika sätt och många barn lever i dag i s.k. ombildade familjer. Förbudet mot att föra vidare ett giftasnamn till en ny make kan innebära att det i vissa fall inte är möjligt att uppnå namngemenskap i en sådan familj. Enligt regeringens uppfattning bör det krävas starka skäl för att behålla regler som hindrar medlemmar i samma familj från att uppnå namngemenskap. En utgångspunkt vid namnförvärv bör vidare vara att ett efternamn som en gång har förvärvats ska få disponeras fritt av namnbäraren, dvs. även få föras vidare till andra familjemedlemmar

Svar

Om tidsfristen inte har gått för att göra en invändning mot beslutet att din ex-mans nya fru ska byta namn kan du göra en invändning mot namnbytet till Skatteverket. Du har även möjlighet att pröva namnbytet enligt 21 § namnlagen men det framstår som att dina möjligheter att vinna en sådan talan är små eftersom ditt ex hade rätt att förvärva ditt efternamn när han ansökte om att ändra efternamn och eftersom enligt den nuvarande lagstiftningen har han rätt att föra namnet vidare till sin nya maka. Om du känner starkt för att pröva frågan kan du testa att driva den efter att skatteverkets beslut har vunnit laga kraft men senast 5 år efteråt, den här typen av process är inte särskilt kostsam eftersom det rör sig om förvaltningsrätt. Jag hittar inget särskilt som du kan åberopa vid den här typen av talan annat än att beskriva omständigheterna i din situation.

Om du har någon fråga om mitt svar är du välkommen att mejla mig, jessica.konduk@lawline.se

Vänligen,

Jessica KondukRådgivare
Hittade du inte det du sökte?