Nödvärnsrätt och ansvarsfrihet

Jag såg ett bråk där en person vi kallar han E ramlar ut från bakdörren på en klubb väldigt berusad. Några personer utanför skrattar då åt personen, E blir då avresor och börjar skrika på personerna. Han ställer sig även bakom ett par tjejer som killarna umgåtts med och börjar röra lätt på dem för att provocera de som tidigare skrattat. Detta leder till att en av personerna vi kallar han L blir arg och verbalt säger till E att dra, han lyssnar inte och då år han en liten putt av L. En tjej går då emellan och puttar bort E som aggressivt tar tag i tjejen och kastar iväg henne. L går då fram i syfte att skälla ut honom men möts då av ett försök till ett slag som E delar ut men som inte träffar. Efter detta backar L och E följer efter och swingar några slag var av ett träffar, men inte så hårt. L slår få tillbaka fast träffar väldigt bra och E ramlar på marken, och bryter näsan. L hade inget uppsåt med att skada E från början men som jag förstått de använde sig av nödvärn då E försöker slå L och träffar med ett slag. L blöder inte och det syns knappt att han blivit slagen. E har dock blod i ansiktet på grund utav den brutna näsan. Hur vida är L i detta fall straffbar? Samt hur kan vittnen och liknande påverka situationen.

Lawline svarar

Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

Scenariot du beskriver aktualiserar frågan om nödvärn, vilket regleras i 24:1 BrB. En gärning som en person begår i nödvärn kan bara vara brottslig om den är uppenbart oförsvarlig. 

Vi måste alltså först se om L har rätt till nödvärn mot E. Frågan är om E:s slag mot L anses vara ett påbörjat eller åtminstone ett överhängande brottsligt angrepp, varpå nödvärnsrätt föreligger. Trots det tidigare tumultet så får nog slagen som E riktade mot L anses vara åtminstone ett överhängande brottsligt angrepp.  

Om det skulle vara så att slagen inte anses vara nödvärnsgrundande så kan L undgå ansvar om L åtminstone uppfattade situationen på ett sätt som grundar ansvarsfrihet enligt 24:1, detta kallas putativt nödvärn. L anses då sakna uppsåt till misshandel av E eftersom L uppfattade situationen som en nödvärnssituation. 

När en nödvärnssituation nu är konstaterad måste vi fråga oss om L:s gärning är uppenbart oförsvarlig. Anses gärningen vara uppenbart oförsvarlig omfattas den inte av nödvärnsrätten och L kan hållas straffrättsligt ansvarig. 

L slog E vilket resulterade i en bruten näsa. Den stora skadan berodde säkert på E:s berusning. Även om L visste att E var grovt berusad och att E löpte större risk att skadas av ett slag på grund av berusningen så anses nog inte ett slag vara uppenbart oförsvarlig. Kravet på att gärningen ska vara ”uppenbart oförsvarlig”  är ett högt ställt krav. Även om gärningen anses oförsvarlig så kan den innefattas i nödvärnsrätten, så länge det inte är uppenbart.

L har troligen inte begått något brott.

Hälsning,

Egil SellgrenRådgivare
Vi använder Cookies
Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse på vår webbplats. För att anpassa dina cookie-inställningar, vänligen klicka på “Mer information”