Narkotikabrott, innehav

2020-03-19 i Narkotikabrott
FRÅGA
Två personer står på en kroggata en fredagkväll, det svänger in en polisbuss med ca4-5 poliser som hoppar ur. En utav poliserna hittar påse med amfetamin i närheten. Han påstår att det är en utav de två personernas påse och håller förhör i bussen. Personen nekar till brott och släpps efter kort förhör. Några månader senare kommer ett brev till personen där personen skall infinna sig i domstol åtalad för ringa narkotikabrott innehav. Hur ser chanserna ut för att personen skall bli friad från åtalet? då det verkar som att det är polisens ord mot den åtalades...
SVAR

Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

Din fråga går att dela upp i två delar. En som handlar om vad innehav i 1 § narkotikastrafflagens bemärkelse betyder, och en som handlar om bevisning. Jag har gjort den uppdelningen nedan.

Innehav

Att inneha narkotika betyder att man kan utöva kontroll över den (även kallat besittning eller faktisk rådighet). Det kanske mest självklara exemplet är om man har narkotika i sin ficka. Man har då kontroll över den och därmed även den i sitt innehav. I rättsfallet NJA 2013 not. 11 p. 4 dömdes en person som bar på 3,18 gram amfetamin för innehav. I samband med gripandet hittade man ytterligare 2,70 gram amfetamin i närheten på marken. Domstolen ansåg att hon hade narkotikan på marken i sitt innehav.

Uppsåt

För att dömas för innehav krävs uppsåt. Lite förenklat kan en uppsåtlig gärning beskrivas som en gärning begången medvetet, och med insikt om dess konsekvenser samt omkringliggande omständigheter. Det innebär att man måste veta att det är narkotika samt vara medveten om det olovliga innehavet (redan av definitionen av innehav framgår ett krav på viss medvetenhet, se NJA 2003 s. 473).

Kan personen dömas för innehav?

Att narkotika som ligger i närheten på marken kan utgöra innehav framgår av framställningen ovan (NJA 2013 not. 11 p. 4). Det åklagaren måste bevisa är att den åtalade personen antingen lagt dit narkotikan, eller varit medveten om den på ett sätt som kvalificerar agerandet som innehav (NJA 2003 s. 473). Därutöver ska åklagaren bevisa att personen haft uppsåt till innehavet: det är inte tillräckligt att en främling lagt dit narkotikan och den åtalade personen råkade se det. Personen visste ju då inte ens om att det var narkotika. För att domstolen ska döma personen för narkotikabrott ska det vara ställt utom rimligt tvivel att personen är skyldig.

Det finns ingen lag som på förhand säger att ett vittnesmål från en polis ska väga tyngre än en civilpersons vittnesmål. Domstolen har som uppgift att i varje enskilt fall bedöma trovärdigheten av varje vittnesmål (35 kap 1 § rättegångsbalken). Om en civilperson lämnar ett konsekvent och logiskt vittnesmål kan det således väga tyngre än ett inkonsekvent och i övrigt bristfälligt vittnesmål lämnat av en polis. Domstolar har dock en tendens att värdera polisers vittnesmål högre än civilpersoners.

Sammanfattning

För innehav krävs inte att man har narkotika på sin person, utan att det ligger på marken i närheten kan vara tillräckligt. Åklagaren ska bevisa att det var den åtalade personen som innehade narkotikan samt hade uppsåt till det. Bevisen måste vidare undanröja alla rimliga tvivel på att personen är skyldig, vilket kan bli svårt om det var mycket folk i rörelse på bargatan denna fredagskväll. Om polisen har sett personen släppa eller lägga narkotikan på marken är det sannolikt tillräckligt för att döma personen för narkotikabrott.

Hoppas du fick svar på din fråga!

Måns Hellberg
Fick du svar på din fråga?
Relaterat innehåll