FrågaSKATTERÄTTFöretagsbeskattning29/12/2021

När föreligger en näringsverksamhet och vad kan straffet bli vid skattebrott?

Hej, jag refererar till denna artikel då jag vill ställa några extra frågor kring detta. https://lawline.se/answers/skattebrott-och-skattskyldighet-for-otillatet-bettingupplagg? Gäller samma sak som står i artikeln ovan idag? Gör jag mig skyldig till något olagligt med upplägget i ovan länk? (Jag vet att det bryter mot spelbolagens allmänna villkor men jag antar att enda konsekvensen detta kan medföra är att dom fryser kontot och eventuellt beslagtar pengar?). Men om man tittar på Sveriges lag hur ser det ut då? Vilka påföljder skulle isåfall detta kunna ge?

Lawline svarar

Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,

UTREDNING

Den lagstiftning som främst behöver beaktas vid behandlingen av ditt ärende är inkomstskattelagen (IL). Det måste dock redan nu framhållas att det, såvitt jag kan bedöma, sannolikt inte finns något givet svar. I vart fall inte förrän den här frågan slutligen har prövats i domstol och då i högsta instans, vilket på skatterättens område är Högsta förvaltningsdomstolen (HFD). Nedan skrivelse är därför endast en redogörelse över min syn på det ärende som du refererar till ovan. Och den springande punkten torde vara huruvida upplägget utlöser någon beskattning, dvs. om bettingverksamheten och inkomsterna därifrån kan anses utgöra en näringsverksamhet i inkomstskattelagens mening.

I 13 kap. 1 § 1 st. IL sägs att till inkomstslaget näringsverksamhet räknas inkomster och utgifter på grund av näringsverksamhet och med näringsverksamhet avses (1) förvärvsverksamhet som bedrivs (2) yrkesmässigt och (3) självständigt (min kursivering). Vidare anges i lagrummets andra stycke att vid bedömningen av om en uppdragstagares verksamhet bedrivs självständigt ska det särskilt beaktas vad som avtalats med uppdragsgivaren, i vilken omfattning uppdragstagaren är beroende av uppdragsgivaren och i vilken omfattning uppdragstagaren är inordnad i dennes verksamhet. Det kan vara värt att nämna att näringsverksamhet i vardagligt tal brukar benämnas företagande och beskattning av sådan verksamhet för företagsbeskattning. Generellt kan sägas att en näringsverksamhet ska förstås som en yrkesmässigt bedriven verksamhet av ekonomisk natur. Ovan tre rekvisit, dvs. förvärvsverksamhet, yrkesmässighet och självständighet, måste alla vara täckta (uppfyllda) för att det ska röra sig om en näringsverksamhet.

Med förvärvssyfte menas att verksamheten bedrivs i syfte att skapa värden, alltså för att ge ett något slags ekonomiskt utbyte. Huruvida verksamheten är lönsam är dock en icke-fråga. Avgörande är enbart syftet och den rättsliga bedömningen görs på objektiva grunder och utifrån olika yttre iakttagbara omständigheter. Yrkesutövarens egen inställning är helt utan betydelse. Om verksamheten är av sådan art att den vanligtvis bedrivs i vinstsyfte och dessutom tillhandahålls allmänheten anses i regel ett förvärvssyfte föreligga. Exakt hur den nu aktuella verksamheten ska betraktas är dock för mig svårt att bedöma, men helt klart är att det verkar finnas ett uttalat syfte att bereda vinst åt verksamhetsutövaren och att så också har skett i storskalig omfattning. I rättsfallet RÅ 1987 ref. 56 ansåg HFD att en verksamhet som under den närmaste femårsperioden endast hade gett 7 400 kr i bruttointäkter med ett tillhörande underskott om drygt 77 000 kr hade bedrivits i förvärvssyfte. Kravet synes alltså vara ganska lågt ställt.

Kravet på yrkesmässighet innebär att verksamheten inte endast ska bedrivas tillfälligt, dvs. på regelbunden basis. Detta betyder i sin tur ett krav på viss omfattning och varaktighet. Notera att en mycket omfattande verksamhet bedriven under en kort period ändå kan anses yrkesmässig. Likaså blir kravet på omfattning lägre om verksamheten bedrivs under lång tid. Så långt synes den aktuella bettingverksamheten täcka rekvisitet yrkesmässighet. Men precis påpekats ovan bör verksamheten också vända sig till allmänheten och inte bara vara bedriven för egen räkning. Här kan vissa gränsdragningsproblem uppstå eftersom det är något oklart om bettingverksamheten kan anses bedriven för egen räkning eller som utbjuden till allmänheten. Inledningsvis var det troligtvis fråga om en verksamhet bedriven för egen räkning, men givet omfattningen och övriga personers möjlighet att tjäna pengar kan bedömningen möjligen bli en annan. I RÅ 81 1:4 bedömdes dock en betydande handelsverksamhet med värdepapper endast vara bedriven för egen räkning eftersom den inte var inriktad på att tillhandagå allmänheten eller andra tydligt utpekade investerare. Se även avgörandet HFD 2012 not 57.

Självständighetsrekvisitet tar sikte på om verksamhetsutövaren bedriver sin verksamhet självständigt i förhållande till sina uppdragsgivare, dvs. personerna som lånar ut sina spelkonton mot ersättning. Faktorer som brukar få betydelse vid den här bedömningen är exempelvis om det finns något riskmoment, antalet uppdrag, bruket av egen utrustning samt om uppdragstagaren är arbetsledd (vilket typiskt sett är fallet inom ramen för ett anställningsförhållande, vilket inte talar för en näringsverksamhet). Enligt min mening och mot bakgrund av det nyss sagda måste verksamheten förmodligen ses som självständigt bedriven. Ett annat bra exempel från rättspraxis är domen RÅ 2010 ref. 111.

Notis: HFD styr rättspraxis på skatterättens område och är den yttersta uttolkaren av all sådan lagstiftning. Genom sina avgöranden skapar HFD så kallade prejudikat (normerande/vägledande rättsfall), vilka övriga domstolar i lägre instanser (förvaltningsrätter och kammarrätter) informellt har att följa. HFD hette tidigare Regeringsrätten varför äldre domar kan ha refererat som börjar på "RÅ".

Avslutande ord och ytterligare rådgivning

Sammanfattningsvis är min uppfattning att det finns en del som talar för att det rör sig om en näringsverksamhet. Det stämmer förvisso att spelvinster är skattefria, 8 kap. 3 § 1 st. IL. Men enligt mervärdesskattelagen (ML) kan näringsidkaren (verksamhetsutövaren) möjligen vara skyldig att betala mervärdesskatt (moms) på omsättningen, 3 kap. 1 § ML. Jfr dock undantaget i 3 kap. 23 § 5 p. ML. Om undantagsregeln kan tillämpas i just det här fallet låter jag dock vara osagt. Som svar på din sista fråga kan mycket kort sägas att det i skattebrottslagen (SBL) anges att den som på annat sätt än muntligen och uppsåtligen lämnar oriktig uppgift till myndighet eller underlåter att till myndighet lämna deklaration, kontrolluppgift eller annan föreskriven uppgift och därigenom ger upphov till fara för att skatt undandras det allmänna eller felaktigt tillgodoräknas eller återbetalas till honom själv eller annan döms för skattebrott till fängelse i högst två år, 2 § SBL. Vid grovt skattebrott kan fängelse i upp till sex år utdömas, 4 § SBL. Förslagsvis ringer du till Skatteverket anonymt och hör efter hur myndigheten ser på den ifrågavarande verksamheten, vilket för övrigt är helt gratis.

Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Teams och andra liknande digitala plattformar.

Notera dock att vi på skatterättens område endast ger den här typen av inledande rådgivning och då inom ramen för vår expresstjänst som du numera har nyttjat. Byrån inte åtar sig inte några skatterättsliga uppdrag fullt ut. I så fall behöver du vända dig till en byrå specialiserad på skatterätt.

Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.

Vänligen,

Jacob BjörnbergRådgivare