När anses man bedriva näringsverksamhet? Och omfattas en enskild näringsidkare av uppdragsgivarens ansvarsförsäkring?
Hej! Jag har egen enskild firma och hyr ut mig 99% bara till ett annat företag som ger mig uppdrag och jobb. Jag benämner detta aktiebolag som uppdragsgivaren. Låt då säga att jag råkar orsaka en skada som även tredje part blir drabbad av. Ett exempel som skulle kunna hända: Jag kör vinkelslip och vinden får fatt på gnistorna som antänder en brand så att en brand sprider sig på nybygget och dessutom så sprider sig branden till intilliggande befintliga villor som inte ingår i uppdraget. Frågan är då om jag omfattas av uppdragsgivarens ansvarsförsäkring i denna fråga så har uppdragsgivaren såklart ansvars- och företagsförsäkring. Måste jag läsa uppdragsgivarens försäkringsvillkor och försäkringsavtal för att få klara besked? Riskerar jag en skattesmäll eller åtal om jag endast har en uppdragsgivare?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,
UTREDNING
Enligt skadeståndslagen (SkL) har arbetsgivaren ett s.k. principalansvar, se 3 kap. 1 § 1 st. 1 p. SkL vari sägs att den som har arbetstagare i sin tjänst ska ersätta personskada eller sakskada som arbetstagaren vållar genom fel eller försummelse i tjänsten. Men som svar på din första fråga kan redan nu sägas att du, precis som du själv är inne på, sannolikt och mycket noggrant kommer att behöva studera uppdragsgivarens försäkringsvillkor. Gissningsvis omfattas du dock inte i egenskap av uppdragstagare. Detta är i vart fall mig veterligen brukligt i de här sammanhangen och vid den här typen av försäkringsskydd. Men utifrån din ärendebeskrivning kan du eventuellt vara att betrakta som arbetstagare i arbetsrättsligt hänseende och i så fall borde du också träffas av den aktuella försäkringen.
När föreligger egentligen ett uppdragsavtal?
Gränsdragningen mellan rättsfigurerna uppdragstagare och arbetstagare är inte reglerad i lag. Det finns alltså ingen legaldefinition av de nyss nämnda begreppen. Att försöka utröna vad som kan tänkas gälla brukar ske efter en sammanvägd bedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Praxis från Arbetsdomstolen (AD) bör användas som vägledning och domstolen har under åren utvecklat ett flertal riktlinjer i det här avseendet. Två avgöranden som både är pedagogiska och tämligen lättlästa är AD 2012 nr 24 och AD 2013 nr 32. Mycket kort
Omständigheter som kan tala för att du inte ska ses som arbetstagare är om det saknas en personlig arbetsskyldighet. Eftersom ett uppdragsavtal formellt är träffat mellan beställaren och den arbetspresterande parten går det möjligen att argumentera för att den sistnämnda personen, i vart fall hypotetiskt, är uppdragstagare om han eller hon skulle kunna sätta annan i sitt ställe, alltså helt eller delvis överlåta arbetet på någon annan. Andra faktorer som talar för att det inte bör föreligga ett anställningsförhållande är om arbetsuppgifterna är någorlunda bestämda och/eller avgränsade (med andra ord om det råder en inskränkt arbetsskyldighet) samt om relationen mellan beställaren och den arbetspresterande parten är av tillfällig natur. Så verkar dock inte vara fallet här.
Men hänsyn brukar även tas till om den arbetspresterande parten, bortsett från eventuella avtalade begränsningar, kan ta andra uppdrag, själv bestämmer över arbetets utförande, arbetstider och arbetsplats. Om det förhåller sig på det viset torde det inte vara fråga om någon anställning. Detsamma gäller om den arbetspresterande parten själv står för utgifterna kopplade till arbetets utförande, använder egna maskiner, arbetsredskap, råvaror och annat material (såsom dator, mobiltelefon och annat dylikt). Om den arbetspresterande parten är jämställd med andra företagare i ekonomiskt hänseende inom den aktuella verksamhetsgrenen och har den arbetspresterande parten fått en egen firma registrerad är detta ytterligare omständigheter som vittnar om det kan röra sig om ett uppdragsavtal och inte en anställning.
Samtidigt talar varaktighet för en anställning och inte ett uppdrag, dvs. om relationen inte är eller har varit av tillfällig natur. Omständigheter som kan tyda på att ett anställningsförhållande föreligger är bl.a att det inte rör sig om en på förhand, bestämd, avgränsad arbetsuppgift samt att arbetet utförs under huvudmannens ledning och kontroll.
Notis I: AD är en partssammansatt specialdomstol och slutinstans (stundtals den enda instansen) i arbetsrättsliga tvister och domstolen styr därför rättspraxis på det här området. Som arbetstvist räknas varje tvist som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare och därmed jämförliga frågor.
Den skatterättsliga bedömningen - Vad gäller?
Relevanta regler återfinns i inkomstskattelagen (IL) och den skatterättsliga bedömningen av uppdragstagarbegreppet knyter delvis an till den arbetsrättsliga varianten, men tar sikte på huruvida näringsverksamhet anses föreligga.
I 13 kap. 1 § 1 st. IL sägs att till inkomstslaget näringsverksamhet räknas inkomster och utgifter på grund av näringsverksamhet och med näringsverksamhet avses (1) förvärvsverksamhet som bedrivs (2) yrkesmässigt och (3) självständigt(min kursivering). Vidare anges i bestämmelsens andra stycke att vid bedömningen av om en uppdragstagares verksamhet bedrivs självständigt ska det särskilt beaktas vad som avtalats med uppdragsgivaren, i vilken omfattning uppdragstagaren är beroende av uppdragsgivaren och i vilken omfattning uppdragstagaren är inordnad i dennes verksamhet. Det kan vara värt att nämna att näringsverksamhet i vardagligt tal brukar benämnas företagande och beskattning av sådan verksamhet för företagsbeskattning. Generellt kan sägas att en näringsverksamhet ska förstås som en yrkesmässigt bedriven verksamhet av ekonomisk natur. Ovan tre rekvisit, dvs. förvärvsverksamhet, yrkesmässighet och självständighet, måste alla vara täckta (uppfyllda) för att det ska röra sig om en näringsverksamhet.
Med förvärvssyfte menas att verksamheten bedrivs i syfte att skapa värden, alltså för att ge ett något slags ekonomiskt utbyte. Huruvida verksamheten är lönsam är dock en icke-fråga. Avgörande är enbart syftet och den rättsliga bedömningen görs på objektiva grunder och utifrån olika yttre iakttagbara omständigheter. Yrkesutövarens egen inställning är helt utan betydelse. Om verksamheten är av sådan art att den vanligtvis bedrivs i vinstsyfte och dessutom tillhandahålls allmänheten anses i regel ett förvärvssyfte föreligga. I ditt fall torde det stå klart att det finns ett uttalat syfte att bereda vinst åt verksamhetsutövaren, dvs. åt dig, och att så också har skett i större omfattning. I rättsfallet RÅ 1987 ref. 56 ansåg Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) att en verksamhet som under den närmaste femårsperioden endast hade gett 7 400 kr i bruttointäkter med ett tillhörande underskott om drygt 77 000 kr hade bedrivits i förvärvssyfte. Kravet synes alltså vara ganska lågt ställt.
Kravet på yrkesmässighet innebär att verksamheten inte endast ska bedrivas tillfälligt, dvs. på regelbunden basis. Detta betyder i sin tur ett krav på viss omfattning och varaktighet. Notera att en mycket omfattande verksamhet bedriven under en kort period ändå kan anses yrkesmässig. Likaså blir kravet på omfattning lägre om verksamheten bedrivs under lång tid.. Precis påpekats ovan bör verksamheten också vända sig till allmänheten och inte bara vara bedriven för egen räkning. I RÅ 81 1:4 bedömdes dock en betydande handelsverksamhet med värdepapper endast vara bedriven för egen räkning eftersom den inte var inriktad på att tillhandagå allmänheten eller andra tydligt utpekade investerare. Se även avgörandet HFD 2012 not 57.
Självständighetsrekvisitet tar sikte på om verksamhetsutövaren bedriver sin verksamhet självständigt i förhållande till sina uppdragsgivare. Faktorer som brukar få betydelse vid den här bedömningen är exempelvis om det finns något riskmoment, antalet uppdrag, bruket av egen utrustning samt om uppdragstagaren är arbetsledd (vilket typiskt sett är fallet inom ramen för ett anställningsförhållande, vilket inte talar för en näringsverksamhet).
Oavsett vilket och som svar på din sista fråga kan sägas att eventuella skatterättsliga (och brottsliga) konsekvenser bör träffa din uppdragsgivare för del fall det skulle visa sig att det i själva verket föreligger ett anställningsförhållande i skatterättsligt hänseende. Det förklaras av att denne i så fall har missat att göra preliminärskatteavdrag på din ersättning enligt 10 kap. 2 § skatteförfarandelagen (SFL) samt missat att betala arbetsgivaravgift på samma ersättning enligt 2 kap. 1 och 4 §§ socialavgiftslagen. Se även 6 § skattebrottslagen. Däremot måste det samtidigt framhållas att du, trots att det i grunden är arbetsgivare som är skyldiga att göra avdrag för preliminärskatt på utbetald lön, kan komma att skönbeskattas i efterhand, se 57 kap. SFL.
Notis II: HFD styr rättspraxis på förvaltningsrättens (och skatterättens) område och är den yttersta uttolkaren av all sådan lagstiftning. Genom sina avgöranden skapar HFD s.k. prejudikat (normerande/vägledande rättsfall), vilka övriga förvaltningsdomstolar i lägre instanser (förvaltningsrätter och kammarrätter) informellt har att följa. HFD hette tidigare Regeringsrätten varför äldre domar har refererat som börjar på "RÅ".
Avslutande ord och ytterligare rådgivning
Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Teams och andra liknande digitala plattformar.
Notera dock att vi på straff- och skatterättens område endast ger viss typ av inledande rådgivning (som denna) och då inom ramen för vår expresstjänst som du numera har nyttjat. Byrån åtar sig inte några sådana uppdrag fullt ut. I så fall behöver du vända dig till en byrå specialiserad på straff- respektive skatterätt.
Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.
Vänligen,
