Mor- och farföräldrars rätt till umgänge med sina barnbarn

2020-02-18 i Barnrätt
FRÅGA
VAD GÄLLER IDAG ANGÅENDE UMGÄNGESRÄTT MELLAN MOR-FARFÖRÄLDRAR OCH BARNBARN EFTER DET ATT FN:S BARNKONVENKTION BLIVIT LAG I SVERIGE 2020.Då barns rätt stärks genom en lag borde barnens vilja ha större kraft att få kontakt med mor-farföräldrar,när föräldrar stoppar en sådan kontakt.
SVAR

Hejsan! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga

Jag uppfattar det som att du undrar hur möjligheterna för mor- och farföräldrars rätt till umgänge med sina barnbarn ser ut nu när Barnkonventionen har kodifierats i den svenska lagstiftningen. Vad detta i praktiken innebär är att man direkt kan åberopa artiklarna i konventionen i svensk domstol.

Mor- och farföräldrars umgängesrätt med sina barnbarn enligt barnkonventionen

FN:s konvention om barnets rättigheter i dess helhet kan du ta del av här. Det finns ingen specifik artikel i konventionen gällande mor- och farföräldrars rätt till umgänge med sina barnbarn. I artikel 12.1 stadgas det att barnets åsikter (om alla frågor som rör barnet) ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Om barnet alltså är i en ålder då denne kan forma sina egna åsikter och uttrycker en vilja att umgås med sina mor- och farföräldrar ska domstolen ta hänsyn till detta. Dock stadgar artikel 12.2 att barnet får höras i enlighet med nationella procedurregler. Barnkonventionen hänvisar dig alltså tillbaka till svensk lagstiftning samt EU-rätten.

Mor- och farföräldrars umgängesrätt med sina barnbarn enligt EU-rätt och svensk rätt

Mor- och farföräldrars rätt till umgänge med sina barnbarn finner man (indirekt) i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna som stadgar bl.a. att var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv (art. 8.1 EKMR). Det innebär alltså att barnet har rätt till familjeliv lika mycket som mor- och farföräldrar har rätt till familjeliv. Med "familjeliv" avses alltså inte enbart ens barn eller ens föräldrar, utan det kan då även vara andra familjemedlemmar.

Denna artikel förhåller sig till en svensk bestämmelse som man finner i familjebalken, där det stadgas att socialnämnden kan föra talan om umgänge mellan ett barn och någon annan än barnets förälder (6 kap. 15 a § andra stycket FB). I sådana fall tas särskild hänsyn till just barnets behov av umgänge med sina mor- och farföräldrar. Detta innebär att du själv inte kan föra talan i domstol angående umgänge, utan du måste först vända dig till socialnämnden. Viktigt att tillägga här är att domstolarna alltid ska utgå ifrån barnets bästa i beslut om umgänge (6 kap. 2 a § första stycket FB). Som du korrekt påpekar, tas hänsyn till barnets vilja, med beaktande av barnets ålder och mognad. (6 kap. 2 a § tredje stycket FB). Detta innebär med andra ord att ju äldre barnet är, desto mer vikt läggs vid barnets vilja.

Hoppas att du fick svar på din fråga! Skriv gärna en kommentar om det är något som du tyckte var oklart så jag kan försöka förtydliga för dig.

Med vänliga hälsningar,

Adam Rajab
Fick du svar på din fråga?
Relaterat innehåll
Senaste besvarade frågorna inom Barnrätt (1527)
2020-09-30 Får en minderårig person själv bestämma om hen vill göra en abort?
2020-09-30 Vad får man som vårdnadshavare besluta om vid gemensam vårdnad?
2020-09-30 Hur tillgodoses barnets bästa?
2020-09-30 Kommer jag bli kontaktad ifall pappan till mitt barn kräver umgänge hos någon myndighet?

Alla besvarade frågor (84628)