Min fru är gravid och jag är inte pappa till barnet - hur häver jag faderskapet?

Question

Nyligen har jag fått reda på att min fru är gravid från utomäktenskapliga relationer med andra män. Vi har bott och sovit i separata rum sedan 18 januari 2021. Sedan januari 2021 har vi inte haft någon sexuell relation. Och jag har inte heller tillhandahållit någon sperma för insemination eller IVF. Min fru åkte till sitt hemland den 24 december 2021 och hade sexuella relationer med en man och blev gravid som ett resultat. Just nu är hon gravid i 6/7 månad. Jag har bett min fru att meddela läkaren eller barnmorskan att jag inte är den biologiska pappan. På så sätt kanske föräldraskapsfrågan kan lösas innan den går till familjerätten. Men hon är ovillig att samarbeta i denna fråga. Finns det någon myndighet där jag kan framföra en begäran om att göra ett DNA-faderskapstest innan jag automatiskt blir registrerad på skatteverket som biologisk pappa? Jag har pratat med en barnmorska, Socialsekreterare och båda sa att de inte kan göra något åt DNA-testet. Jag har läst på hemsidan mfof.se att socialnämnden har ett ansvar att fastställa föräldraskapet till ett nyfött barn. Men det verkar som om de vill slippa det ansvaret och skjuta det till familjedomstolen. Om jag vill lösa faderskapsfrågan innan den går till familjerätten, hur kan jag göra det? Eftersom jag vet att biologisk pappa inte bor i sverige skulle det skapa något hinder för att avgöra att jag inte är den biologiska pappan? Jag har ansökt om skilmässa och begärt domstolen ett DNA-faderskapstest.

Answer 1

Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

Inledning
Jag förstår din fråga i sin helhet handla om hur du kan häva ditt faderskap till det barn som din fru just nu bär. Nedan redovisar jag för dig relevanta regler och hur de bör tillämpas på ditt fall.

Relevanta lagregler
Vid fastställande, samt hävande, av faderskap tillämpar vi i första hand föräldrabalken (FB). 

När en man är gift med en kvinna som föder ett barn, så anses han vara fader till barnet (1 kap. 1 § FB). Detta är den s.k. faderskapspresumtionen. Faderskapspresumtionen gäller dock inte om 

1. det är utrett att modern har haft samlag med någon annan än mannen under den tid då barnet kan ha tillkommit och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom samlaget, 
2. barnets DNA eller andra omständigheter tyder på att mannen inte är barnets fader, eller 
3. barnet har tillkommit under en tid då makarna levde åtskilda och det inte är sannolikt att makarna har haft samlag med varandra under den tid då barnet kan ha tillkommit. (1 kap. 2 § första stycket FB) 

Som utgångspunkt är det domstolen som förklarar att faderskapspresumtionen inte ska gälla (1 kap. 2 första stycket FB). Mannen i äktenskapet kan skriftligen godkänna en annan mans bekräftelse om att vara far till barnet; för detta krävs även att modern godkänner den andra mannens bekräftelse (1 kap. 2 andra stycket FB).

Om exempelvis mannen i äktenskapet begär utredning om någon annan kan vara fader till barnet, så har socialnämnden – om en sådan utredning är lämplig – en skyldighet att utreda frågan (2 kap. 9 § första stycket FB). Ett sätt att utreda är DNA-provtagning, och socialnämnden bör arbeta för att sådan genomförs (2 kap. 6 § FB). Utredningsskyldigheten innebär dock inte att socialnämnden har befogenhet att tvinga någon till DNA-provtagning. Endast domstol kan tvinga någon till DNA-provtagning i syfte att ta reda på vem som är far till ett barn (2 § lagen om rättsgenetisk undersökning vid utredning av faderskap). 

Socialnämnden har inte någon befogenhet att häva ett faderskap pga äktenskap – en sådan fråga ska i stället behandlas av domstol (1 kap. 2 § första stycket FB och 3 kap. 1 § första stycket FB).

I ditt fall
Eftersom du är gift med modern, så anses du som utgångspunkt vara fader till barnet med grund i faderskapspresumtionen. Du beskriver dock ett antal omständigheter som tyder på att faderskapspresumtionen inte ska gälla, bl.a. att din fru varit bortrest under tiden som barnet kan ha tillkommit. Om detta kan bevisas i domstol – och gärna med ett DNA-prov – så ska faderskapspresumtionen alltså inte gälla. 

Utan att jag vet exakt vad barnmorskan och socialsekreteraren ska ha sagt, så är det möjligt att de faktiskt har uppfyllt sitt ansvar. Eftersom socialnämnden inte får tvinga någon till DNA-provtagning, så beror deras möjligheter på om modern vill samarbeta eller inte. Om du vill att DNA-provtagning ska göras, så behöver du väcka talan i domstol och där begära att sådan ska genomföras. Om du förklarar – och gärna lägger fram bevis för – att du och din fru inte varit sexuellt aktiva sedan januari 2021 samt att din fru varit utomlands under den tid då barnet kan ha tillkommit, så ser dina chanser till DNA-provtagning samt hävande av faderskap ut att vara goda. 

Om du inte vill gå via domstol, så behöver du få den biologiska faderns bekräftelse och att modern godkänner denna bekräftelse. Eftersom modern i ditt fall inte är villig att samarbeta, så lutar det kraftigt mot att du behöver ta frågan till domstol.

Faktumet att den biologiska fadern bor och befinner sig utomlands ser jag inte som något hinder för att avgöra ditt faderskap. Att den biologiska fadern bor och befinner sig någon annanstans än i Sverige skulle snarare vara ett problem för socialnämnden och barnets moder i en efterkommande utredningen om barnets riktiga fader. Med andra ord, så ser jag ingen anledning för dig att oroa sig för var den biologiska fadern håller hus. 

Sammanfattning
Eftersom du är gift med modern och hon inte är villig att samarbeta, så är domstol din enda egentliga möjlighet till att häva faderskapet. I domstol råder jag dig till att begära om DNA-provtagning i syfte att motbevisa faderskapspresumtionen. Att den biologiska fadern bor och befinner sig utomlands ser jag inte som ett hinder för att häva ditt faderskap.

Jag hoppas du fått svar på dina frågor! Om du har fler frågor, så tveka inte att ställa dem.

Vänligen,