Medgivande av motparts talan i vårdnadstvist
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Medgivande
En vårdnadstvist är ett så kallat indispositivt tvistemål, vilket betyder att staten har ett intresse i tvisten och förlikning mellan parterna ej är tillåten. Med det menas att parterna kan välja att förlikas eller ena parten kan välja att medge den andra partens talan (och på så sätt överlämna vårdnaden), men domstolen blir inte bunden av det. Detta för att domstolen i indispositiva mål måste lyda officialprincipen, som innebär att domstolen har ett eget utredningsansvar för att kunna tillgodose ett allmänintresse eller tredjemansintresse - i vårdnadstvister är det barnets bästa i enlighet med barnkonventionen och 6 kap 1 § Föräldrabalken. Eftersom ett medgivande i en vårdnadstvist inte blir bindande för domstolen kan det finnas utrymme för parten som avlade det att dra tillbaka det innan rätten ger sin dom. Men om ena föräldern medger den andra förälderns talan om att överlämna vårdnaden, och domstolen i enlighet med officialprincipen och barnets bästa dömer att det även är för barnets bästa så kan det medgivandet inte dras tillbaka. Istället kan domen överklagas.
Överklagning
Efter att tingsrätten avgivit en dom har en part 3 veckor på sig att överklaga, 50 kap 1 § Rättegångsbalken. Efter att dessa 3 veckorna löpt ut vinner domen s.k laga kraft och ska då verkställas. Efter denna tidsram kan domen inte längre överklagas.
Positiv rättskraft
Som utgångspunkt har en dom som vunnit laga kraft s.k negativ rättskraft, vilket innebär att samma sak inte kan prövas i nytt mål. Men tvister som rör barn i fråga om vårdnad, boende och umgänge vinner istället positiv rättskraft när domen fått laga kraft, vilket innebär att exakt samma sak kan prövas på nytt. Detta innebär att trots att överklagandetiden för ett mål har gått ut och domen vunnit laga kraft, så kan ena föräldern påbörja en ny tvist från början i tingsrätten. Detta är för att barnets bästa är viktigare än processuella principer. Något viktigt att iakta är att en domstol lär nå samma slutsats som förra gången om en förälders nya talan är byggd på samma omständigheter som i förra fallet.
Sammanfattning
Det faktum att t.ex förälder A medger förälder Bs talan vid en vårdnadstvist är inte bindande för domstolen. Domstolen vid vårdnadstvister har ett utredningsansvar och måste nå fram till vad som är det bästa för barnet, inte föräldrarna. Domstolen kan därför döma utöver vad föräldrarna yrkar och även döma till fördel för förälder A som medger förälder Bs talan - men ett medgivande har fortfarande betydelse, det är något som domstolen iaktar. De kan tolka det som att förälder A anser sig oförmögen att ta hand om barnet.
När domstolen har avgivit en dom har en part, exempel förälder A, 3 veckor på sig att överklaga domen. Efter det vinner domen laga kraft och domen ska verkställas. Men eftersom en vårdnadstvist vinner positiv rättskraft kan förälder A direkt efter att överklagandetiden gått ut välja att starta en ny tvist. Men om inga nya omständigheter tillkommit lär domstolen döma på samma sätt som förra gången. Om omständigheten som är annorlunda är att förälder A kände sig pressad till ett medgivande så kan det påverka domen, om medgivandet i första domen hade betydelse.
Jag hoppas att du fick svar på din fråga!
