Kränker gåvor till barnbarn arvsrätten?
Min svärmor har dött. Hon ägde en fastighet, som det visar sig att hon gett bort till min mans syskonbarn för fem år sedan. Tre stycken har fått dela på fastigheten som en gåva. Har då min man ingen rätt till arvet av denna fastighet eller kompensation? Syskonbarnen har inte betalt någonting alls för fastigheten.
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Jag tolkar det som att din mans mamma har gått bort, men innan hon gjorde det har hon givit en fastighet i gåva till din mans syskonbarn, hennes barnbarn, och du undrar nu om din mans arvsrätt har kränkts i förhållande till detta givande.
Regler om arv regleras i ärvdabalken, vilken är den lag jag kommer utgå från i mitt svar.
Arvsrätten och arvsordningen
Lagen föreskriver en viss ordning för arv när någon går bort. Denna ordning kan endast frångås genom testamente. Jag tolkar det som att din svärmor inte har skrivit något testamente. När en person då avlider, är det i första hand dennes bröstarvingar (barn) som delar lika på arvet (2 kap. 1§ ärvdabalken). Det innebär att det är din man och hans syskon som ska dela lika på arvet efter deras mamma, om hon inte skrivit annat i testamente.
Arvingarna ärver utifrån vad som kallas arvslotter. Arvslottens storlek beror på hur många arvingar som finns. Om det finns tre bröstarvingar, är vardera arvslott 1/3, om det finns två är vardera lott 1/2 och så vidare. Arvsrätten grundas i rättigheter till värden, och inte till saker, vilket innebär att arvet utgörs endast av andelar i en förmögenhetsmassa och inte av specifika saker. Din man har alltså inte rätt till fastigheten i sig, utan i bästa fall dess värde, men mer om det nedan.
Bedömningen av om någons arvsrätt har kränkts, kan endast göras mot bakgrund av alla tillgångar och skulder hos den avlidne och hur många arvingar som finns, då det är först när man räknat ihop alla tillgångar och skulder som man kan avgöra hur stor en arvslott är, och om en gåvas värde har kränkt denne.
Är givandet en gåva?
Vanligen är personer fria att sälja och köpa egendom fritt under sin livstid utan att det påverkar arvsrätten för dennes arvingar. Det beror på att man har en stark äganderätt, och själv får att bestämma över sin egendom. Det innebär alltså att din man inte i egenskap av barn, har ett anspråk på just fastigheten, utan i bästa fall dess värde. Om man säljer en fastighet, tillkommer ju värdet av denne i fastighetens ställe. Det innebär att om din svärmor har sålt fastigheten till barnbarnen, uppstår inget arvsrättsligt problem, då din man endast har ett anspråk på värdet av den och kan få det i pengar.
Jag tolkar dock dig som att barnbarnen inte har betalat något som helst för fastigheten. För att något ska anses vara en gåva, krävs det tre saker, (1) frivillighet, (2) gåvoavsikt och (3) en förmögenhetsöverföring. Det krävs alltså att din svärmor frivilligt, utan tvång, med avsikt att ge utan motprestation, en tillgång med ett ekonomiskt värde, till någon annan. Om hon inte fått betalt för fastigheten på något sätt, vare sig genom byte, reparationer eller andra tjänster, torde givandet vara en gåva enligt lagens mening.
Kan gåvor under ens livstid påverka arvet?
En person är som sagt i stort sett ganska fri med att användas in egendom hur denne vill under sin livstid. Dock finns det regler i ärvdabalken som till viss del kaninskränka denna rätt i förhållande till bröstarvingars arvsrätt.
Först finns det regler om förskott på arv, alltså gåvor som ges till bröstarvingar, som då ska avräknas på deras arv om inget annat föreskrivs (6 kap. 1§ ärvdabalken). Det finns alltså en presumtion för att en gåva som ges till sina barn, ska avräknas på deras arv, om mamman i frågan inte har uttryckt att så inte ska ske. Denna regel gäller även barnbarn, om det är så att barnbarnens föräldrar inte levde vid gåvotillfället, då de anses träda i föräldrarnas ställe i arvsordningen. Så, om din mans syskon inte levde när din svärmor gav barnbarnen fastigheten, så presumeras alltså gåvan vara ett förskott på arv om ska avräknas deras lotter (jag ska strax förklara vad detta innebär för din man).
Men, om din mans syskon levde vid gåvotillfället, så gäller inte denna presumtion om förskott på arv till barnbarnen, såvida man inte kan argumentera för att gåvan till barnbarnen egentligen är en gåva till deras föräldrar, vilket är väldigt svårt om det är barnbarnen som står som mottagare och ägare av fastigheten. I sådana fall gäller reglerna om förskott på arv endast om din svärmor utryckt detta eller om det kan antas varit hennes avsikt. Det krävs alltså då, för att fastigheten ska avräknas på din mans syskonbarns arvslotter, att din svärmor har uttryckt att så ska ske, antingen muntligen eller skriftligen i exempelvis en överlåtelsehandling eller ett gåvobrev.
Vad innebär då att något ska avräknas barnbarnens arvslotter? – Jo, om man fått ett förskott på arv enligt ovan, är lagstiftningens mening att man inte både ska få en sådan gåva, och arv, utan tanken är att värdet av gåvan ska avräknas barnbarnens arvslott. Det innebär att din man skulle få mer av kvarlåtenskapen, och i bästa fall om fastighetens värde överstigen arvslotterna, så får han hela kvarlåtenskapen.
Har din mans arvslott kränkts genom förskottet?
För att avgöra om en gåva har kränkt din mans arvslott, måste man först se till behållningen i boet efter din svärmor. Kvarlåtenskapen som ska delas ut till hennes arvingar, utgörs av hennes tillgångar minus hennes skulder. Det som återstår ska då delas ut lika. Om din man har ett syskon, ska de få vars ½ av deras mors kvarlåtenskap, om han har två syskon får de vardera 1/3 och så vidare.
För att bedöma om givandet av fastigheten har kränkt din mans arvslott, måste man alltså först räkna ut hans mors kvarlåtenskap. Sedan lägger man till fastighetens värde vid gåvotillfället, och delar den summan på antalet arvingar, och får då ut hur mycket varje arvinge skulle fått om fastigheten fanns kvar i boet. Om denna summa för din man inte kan täckas av kvarlåtenskapen som faktiskt finns kvar (alltså utan fastighetens värde), har din mans arvsrätt kränkts. Det finns dock ingen skyldighet för barnbarnen att återbära fastigheten till kvarlåtenskapen, utan i bästa fall så ärver de bara mindre, alternativt ingenting (6 kap. 4§ ärvdabalken), beroende på hur mycket fastigheten var värd och vad kvarlåtenskapen är värd.
Kan givandet likställas med testamente?
Om det är så att gåvan till barnbarnen inte ska utgöra ett förskott på arv, antingen för att din svärmor har bestämt det, eller för att barnbarnens föräldrarna var i livet när gåvan gavs, finns det ytterligare en, om än begränsad, möjlighet för din man att hävda att hans arvsrätt har kränkts. Det förutsätter att givandet i sig kan likställas med ett testamente, alltså att din svärmor har gett barnbarnen fastigheten i syfte att ordna med hennes tillgångar inför hennes bortgång. Detta kan ske när som helst i givarens liv, men syftet måste vara tydligt; att ge för att ordna inför sin bortgång.
Om man kan styrka ett sådant syfte, kan egendom som givits under sådana omständigheter likställas med testamente, och då spelar det ingen roll vem gåvan givits till. Detta kallas det förstärkta laglottsskyddet (7 kap. 4§ ärvdabalken). Vidare, krävs det för att ett sådant givande ska anses ha kränkt din mans arvsrätt, att gåvan har varit så stor att den kränkt din mans laglott. Tidigare har vi pratat om arvslotter, men nu gäller det laglotten. Laglotten är hälften av en arvslott (7 kap. 1§ ärvdabalken). Om din man hade två syskon, var hans arvslott 1/3, och hans laglott i sådana fall 1/6, om han hade ett syskon var arvslotten ½ och laglotten då ¼ och så vidare.
För att bedöma om givandet kränkt din mans laglott lägger man till fastighetens värde till kvarlåtenskapen (här är värdet vid arvsskiftet som avgör och inte gåvotillfället som ovan). Därefter delar man det totala värdet på antalet bröstarvingar som finns, och sedan delar man det på hälften igen för att få ut varje bröstarvinges laglott. Om kvarlåtenskapen då inte räcker för att täcka din mans laglott, kan barnbarnen i detta hänseende bli skyldig att antingen återbära, men sannolikt i detta fall, betala tillbaka så mycket av fastighetens värde så att din man får täckning för laglotten (7 kap. 4§ ärvdabalken). För att din man ska kunna göra gällande denna rätt måste han väcka talan i tingsrätt inom ett år från bouppteckningen efter arvlåtaren, annars förlorar han denna rätt (7 kap. 4§ 2st ärvdabalken).
Ett räkneexempel för enkelhetens skull:
Låt säga att efter att alla skulder är betalda, så återstår det 500 000 kr av din svärmors tillgångar. Fastigheten är idag värderad till 2 000 000 kr. Om vi säger att det finns två barn är varje barns arvslott ½, och värd: 500 000 kr + 2 000 000 kr / 2 = 1 250 000 kr. Vardera barns laglott är då värd 1 250 000/2 = 625 000 kr. i ett sådant scenario, finns det ju inte 625 000 kr kvar i kvarlåtenskapen för att täcka din mans laglott, och då blir barnbarnen skyldiga att återbära åtminstone 125 000 kr för att täcka din mans laglott. Men i ett scenario där det finns täckning för laglotten, skulle de inte behöva återbära något.
Avslutningsvis kan kort också sägas att jag i mitt svar har utgått från att din svärmor inte skrivit något testamente som inskränker din mans laglott. Om så finns, kan han begära jämkning av testamentet, och det ska göras senast sex månader efter att han delgavs testamentet, annars förfaller denna rätt (7 kap. 3§ ärvdabalken). Detta görs genom att meddela sitt anspråk till testamentstagarna eller genom att väcka talan mot denne i tingsrätt.
Sammanfattning och råd
Sammantaget, som du kanske förstår, beror svaret på din fråga på en mängd omständigheter gällande bland annat antalet syskon, tillgångar, skulder, gåvans värde och liknande. Men allmänt kan sägas att man inom arvsrätten inte har rätt till specifika saker, din man kan alltså inte göra anspråk på fastigheten i sig, men under vissa omständigheter, beroende på dess värde och hur mycket pengar som finns kvar i boet efter hans mamma, så kan hans arvsrätt ha kränkts genom givandet.
Om barnbarnens föräldrar levde vid gåvotillfället, räknas barnbarnen inte som bröstarvingar, och således ska reglerna om förskott på arv inte aktualiseras så vida inte svärmor velat det. Då blir det i stället reglerna om det förstärkta laglottsskyddet som kan bli aktuellt, men då måste din man visa att fastigheten gavs i syfte att ordna med svärmors tillgångar inför hennes bortgång, vilket är ganska svårt, samt att värdet på gåvan är så stor, att den också kränkt din mans laglott, enligt ovan demonstrering. Om man kan visa på detta, kan barnbarnen bli skyldiga att betala tillbaka så mycket att din mans laglott täcks. För att få denna rätt måste din man väcka talan om i tingsrätt senast ett år efter bouppteckningen. Den största skillnaden mellan de två olika möjligheterna ovan, är att om förskott på arv aktualiseras, så skyddas din mans arvslott, vilket är en större andel än laglotten, men det finns ingen skyldighet för barnbarnen att återbära fastigheten utan de förlorar bara arv. Med det förstärkta laglottsskyddet skyddas en mindre andel, nämligen laglotten, men där finns det å andra sidan en skyldighet för barnbarnen att betala din man för den del av hans laglott som inte täcks.
Beroende på flera omständigheter kan båda, eller inga av ovan angivna kränkningar aktualiseras för din man. Det låter som att ni skulle behöva lite hjälp med att reda ut dessa omständigheter, hjälp som jag inom ramen för denna tjänst tyvärr inte kan tillgodose. Jag rekommenderar därför att ni tar kontakt med en juristbyrå som arbetar med arvsrättsliga frågor, för vidare vägledning. Vår juristbyrå kan vara behjälplig med detta, och om du önskar komma i kontakt med dem så kan du kontakta med på sara.pedersen@lawline.se , så ordnar jag det. Vidare, kan det i er situation, om dödsbodelägarna är oense om bouppteckningen eller arvsfördelningen, finnas anledning att ansöka hos tingsrätten om en boutrednings- och skiftesman som hjälper er med detta. Läs mer om det på domstolens hemsida.
I övrigt hoppas jag att du fått någon vägledning i dina frågor!
Bästa hälsningar,
