Konsumenttjänstlagen, vem står för elkostnader?
Hej
Jag skrev ett avtal med ett företag om att renovera/byta ut taket på mitt hus. Nu vill inte byggföretaget utföra arbetet med taket efter det att vi hade en diskussion (innan renoveringen påbörjades) om ersättning av förbruknings el under byggtiden för en personal bod som skulle användas och disponeras av dem. Jag tyckte att de skulle stå för elen men de tyckte att jag skulle stå för elen (. Allt slutade med att de nu inte tänker utföra arbetet vi hade avtalat om.
I kontraktet finns inget avtalat om att någon part faktiskt kan häva avtalet, eller vad som händer om någon part skulle vilja eller faktiskt häver avtalet. Det står inte heller att jag som husägare ska stå för förbrukningselen som förbrukas under själva byggtiden. Kan jag rent juridiskt stämma byggföretaget (som ett småmål under ett halvt basbelopp) för avtalsbrott och kräva skadestånd motsvarande den extra kostnad jag kommer att få betala för att låta något annat byggföretag genomföra takbytet ?.
/Fredrik
Lawline svarar
Hejsan,
Aktuell lagstiftning: Konsumenttjänstlagen (KtjL)
Konsumentjänstlagen är indispositiv.
Du är en privatperson som ingår ett avtal med en näringsidkare om en tjänst. Det innebär att konsumenttjänstlagen är tillämplig. Lagen är en skyddslagstiftning för privatpersoner och är bindande. Det innebär att lagen inte kan avtalas bort och alla villkor i avtalet som är sämre än lagen är ogiltiga, istället för dessa villkor tillämpar vi lagen. Konsumenttjänstlagen kallas oftast indispositiv, se 1-3 §§ KtjL. Vissa saker får dock villkoras, så som t.ex vem som står för material, se 4§ 2st KtjL.
Avtal har ingåtts.
KtjL ställer inte upp något krav på att ett avtal ska ingås i särskild form. Ett avtal kan därför vara såväl skriftligt som muntligt. Avtalet anses vara ingått när du skrev under avtalet, vid den stunden var avtalet bindande enligt KtjL.
Du ska stå för elen om inget annat avtalats.
När avtalet inte reglerar alla villkor som kan uppkomma så behövs avtalet tolkas. I juridiken brukar det kallas för avtalstolkning. Vid tolkning brukar man ta vägledning i vissa auktoritär praxis så som, lag, rättspraxis (domstolspraxis) och branchpraxis. På det viset försöker man utröna vad som ska ansetts avtalats. Att branchpraxis är viktigt för avtalstolkning kan även utläsas i 37§ KtjL.
KtjL reglerar endast vem som ska förse material och verktyg och inte vem som ska stå för elkostnader, se 4§ KtjL. Dock så är det enligt standardavtal att det är konsumenten som ska stå för el, vatten och utrymme för omklädning och möjlighet till matlagning (konsumentverket, sid 4, praktiska lösningar). Detta måste alltså anses vara branchpraxis att konsumenten står för el, vatten och dylikt. Följaktligen ska bör detta också anses vara avtalat.
Sammanfattning, råd och rekommendationer.
Enligt KtjL så får företag och konsument avtala om vem som förser material och verktyg, 4§ 2st KtjL. Man bör därför även kunna avtal om elkostnaderna. Enligt standardavtal så är det konsumenten som ska stå för elkostnader vilket innebär att detta är branchpraxis. Det avtal som ni har ingått reglerar inte elkostnader, men enligt branchpraxis så ska det anses att konsumenten ska stå för elkostnaderna.
Om du vill att ett företag ska stå för elen så rekommenderar jag att du avbeställer avtalet och att du istället ingår ett avtal med ett annat företag där ni skriver under villkor om att företaget ska stå för elkostnaderna. Hellre att du ingår avtal med ett företag som är införstådda i alla villkor som ni ställer på varandra. Avbeställningen kostar ingenting för dig i detta fall eftersom företaget inte har börjat sitt arbete ännu, se 42§ KtjL.
Jag hoppas jag har varit vägledande. Om du har några följdfrågor så kan du höra av dig till binh.tran@lawline.se.
Vänligen,
