Kan sambor adoptera vuxen flykting?
Vi är ett sambopar med vuxna utflyttade biologiska barn. Under snart 2 år har vi verkat som familjehem åt en afghansk/iransk flyktingpojke. Han har blivit som en tredje son till oss. Idag hotas nästan alla av dessa ungdomar av avslag av asylansökan pga politiken. Även vår son. Vår relation har efter dessa år blivit en barn/föräldrarelation och vi vill nu adoptera honom. Han har inga id-handlingar enbart LMA-kort. Hans mor (fader död) i Iran går med på adoption. Överklagan kommer att ske av MV:s beslut.
Fråga:
1. Kan vi ansöka om vuxenadoption hos tingsrätten fr o m han fyller 18 år?
2. Är det bättre att vänta efter ev. beslut från Migrationsöverdomstolen ( pos. eller neg. beslut)?
3. Måste han deporteras först innan ev. adoption kan genomföras?
Mvh
Lawline svarar
Hej,
Tack för att ni vänder er till Lawline med era frågor!
Sambor kan inte adoptera gemensamt
Först och främst vill jag göra er uppmärksamma på att ni som sambor tyvärr inte kan adoptera gemensamt. För att två personer ska adoptera tillsammans krävs att de är gifta eller har ingått registrerat partnerskap. (4 kap. 4 § FB)
Vuxenadoption
Från och med att han fyller 18 år betraktas det som en vuxenadoption. Adoption av vuxna personer är generellt svårare att få godkända än adoptioner av barn. Av lagtexten framgår att adoption ska godkännas om det är till fördel för barnet samt om sökanden har uppfostrat eller vill uppfostra barnet, eller om det annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning till adoptionen. (4 kap. 6 § FB) Om sökanden inte har uppfostrat barnet krävs det alltså en särskild anledning för att adoptionen ska beviljas. I ert fall har han bott med er i 2 år vilket troligen tyvärr är att beakta som för kort till för att ni ska anses ha uppfostrat honom med hänsyn till hans ålder. Eftersom han snart fyller 18 år kan ni inte heller visa på en vilja att uppfostra honom eftersom han vid 18 års ålder blir myndig enligt svensk rätt.
En adoption ska beviljas endast om den anses lämplig. Gällande vuxenadoptioner krävs i regel att den som vill adoptera och den som ska adopteras har en sådan personlig relation att det föreligger särskilda skäl att bevilja adoptionen. (4 kap. 6 § FB) Det är alltså detta som behöver föreligga i ert fall för att adoptionen ska kunna godkännas. Det är tingsrätten som gör denna bedömning och av praxis framgår att det vid vuxenadoption klart ska framgå att det mellan sökanden och adoptivbarnet föreligger ett personligt förhållande av väsentligen samma slag som det som föreligger mellan en förälder och dennes barn. (NJA 1989 s. 67)
Vuxenadoption godkänns alltså endast i speciella fall då det med hänsyn till det personliga förhållandet mellan parterna kan anses lämpligt. Det ska alltså i regel under lång tid förelegat en personlig relation mellan parterna som kan likställas med en föräldra-barn relation. Ett ekonomiskt skäl till adoptionen, t.ex. att en vuxen flykting skulle få det bättre i Sverige, är alltså aldrig ett tillräckligt skäl för adoption. För att en adoption ska anses lämplig får inte det huvudsakliga syftet med adoptionen vara att möjliggöra eller underlätta för den adopterade att få uppehållstillstånd eller arbetstillstånd i Sverige. För att undvika missbruk av adoptionsinstitutet i sådana situationer ställs höga krav på den relation som krävs för att den ska anses likvärdig med en sådan som typiskt sätt föreligger mellan förälder och barn. Detta medför att det generellt är mycket svårare att adoptera en vuxen asylsökande än en vuxen svensk medborgare. (NJA 1989 s. 67)
Det ställs alltså mycket höga krav på den personliga relationen som måste anses föreligga för att en vuxenadoption ska bedömas som lämplig och godkännas av tingsrätten. De höga kraven på den personliga relationen mellan parterna leder till att man i regel inte tillåts adoptera en vuxen flykting. Det finns dock fall där ansökan om vuxenadoption av flykting har beviljats som t.ex. i en dom från Högsta domstolen (NJA 1989 s. 67) där det ansågs föreligga en "far och son liknande" relation mellan en ensamstående svensk man och en vuxen man från Gambia. Parterna hade under den gambianske mannens uppväxt utvecklat en nära relation bland annat med hänsyn till att den svenska mannen årligen besökt den gambianske mannen i Gambia. Vidare hade den svenske mannen skrivit med den gambianske mannen i sitt testamente och under många år givit honom ekonomiska bidrag för att bland annat bekosta den gambianske mannens skolgång. HD ansåg att den far och son liknande relation som utvecklats i detta fall vägde tyngre än de eventuella ekonomiska skäl till adoptionen varför vuxenadoptionen godkändes.
Om personen som ni vill adoptera inte är nordisk medborgare ska tingsrätten vid prövningen av adoptionens lämplighet dessutom inhämta yttrande från Migrationsverket. (2 § 3 st Lag om internationella rättsförhållanden rörande adoption)
När bör ni ansöka om adoption?
Huruvida det är bättre eller sämre att vänta till efter Migrationsöverdomstolens beslut kan jag inte avgöra men att ni ansöker om adoption innan beslut från Migrationsöverdomstolen kommer skulle möjligen kunna tala för att er avsikt med adoptionen inte är just att underlätta ett han ska få stanna i Sverige utan att ni vill adoptera just pga. er personliga relation.
Måste han deporteras först?
Huruvida han får stanna i Sverige under adoptionsprocessen beror av domstolens beslut i asylfrågan.
Sammanfattning
För att sammanfatta så kan ni som sambor alltså dessvärre inte gemensamt adoptera honom eftersom två personer som vill adoptera tillsammans måste vara gifta eller ha ingått registrerat partnerskap. Om en av er ska adoptera honom krävs för att adoptionen ska anses lämplig att det föreligger särskilda skäl vilket innebär att ni ska anses ha en förälder-barn relation vilket är upp till sökanden (dvs. den av er som adopterar) att bevisa.
Hoppas detta besvarade era frågor och gav klarhet i rättsläget! Om något är otydligt är ni varmt välkomna att återkomma på min mail: felicia.lundgren@lawline.se.
Med Vänlig Hälsning
