Kan min exfru få mitt faderskap upphävt?
Hej!
Jag valde att skiljas från min fru efter 16 års äktenskap. Vi har en flicka på 9 år o föddes i under vår äktenskap. Min Ex fru har varit ej samarbete villig med att jag får umgänge med mitt barn. Jag har inte träffat min dotter på månad. En dag när jag krävde att jag ville få träffa mitt barn, så säger hon att jag är inte fadern.
Mina frågor är, kan hon begära fadertest? Vad händer om det är sant och dottern är inte mitt? Kan jag förlora vårdnads på min dottern? Kan mamman blir skyldig för bedrägeri för vilseleda mig för förmår till handling och till att underlåta något som medför vinning eller skada för den vilseledde ? Vad händer om det vissar sig att barnet är verkligen mitt och försöker att hämnas mot mig genom få tvivel om jag är fadern? Blir mamman bestraffas för sina handlingar??
Mvh en orolig pappa
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!
Din fråga aktualiserar i första hand familjerättsliga regler om faderskap och vårdnad, men du frågar även kring vilket straffrättsligt ansvar (specifikt bedrägeri) som möjligtvis kan aktualiseras i situationen. De familjerättsliga reglerna hittar du i föräldrabalken (FB) och de straffrättsliga reglerna finns i brottsbalken (BrB). Jag kommer dela upp svaret i två delar, dels i din familjerättsliga rätt till umgänge med din dotter, och dels i de eventuella brott som begåtts.
Barnet har rätt till båda föräldrar
Svensk familjerätt bygger på principen om barnets bästa. Ett av de behov som barn anses ha rätt att få tillgodosett enligt denna princip är en god och nära kontakt med båda föräldrar (6 kap. 2 a § FB). Huvudregeln är därför att föräldrar vid skilsmässa ska få delad vårdnad över barnet, och även om den ena föräldern får ensam vårdnad ska den andre i vart fall få umgängesrätt (6 kap. 4 § FB).
I ditt fall är jag inte helt säker på händelseförloppet, men jag tolkar det som att ni har någon form av delad vårdnad som din exfru verkar ha svårt att följa. Jag vet inte om denna är fastställd av domstol eller endast överenskommen mellan er, men de regler och principer jag skriver om här gäller oavsett.
Kan du förlora vårdnaden om ett faderskapstest visar negativt?
Din första fråga är om din fru kan begära faderstest på dig, och om det i så fall kan resultera i att du förlorar vårdnaden över din dotter (om det skulle visa sig att du inte är den genetiske fadern).
Enligt föräldrabalkens allra första paragraf förklaras att om en gift mans fru föder ett barn, ska den gifte mannen presumeras vara fadern (1 kap. 1 § FB). Denna presumtion innebär alltså en juridisk rätt att betraktas som fadern. Eftersom att du skriver att flickan föddes inom äktenskapet gäller denna presumtion alltså för dig.
Presumtionen kan dock brytas (hävas) under vissa förutsättningar, bl.a. om det skulle visa sig att barnets arvsanlag skiljer sig från den gifte mannens (1 kap. 2 § FB). Det är dock inte alla som har talerätt om hävande av faderskapspresumtionen, dvs. vem som helst kan inte sätta igång en sådan prövning. I första hand är det den rättslige fadern själv eller barnet – som får föra sin egen talan efter 15 års ålder (3 kap. 1-2 FB). Yngre barns talan måste emellertid föras av barnets förmyndare i dessa fall, vilket din exfru torde vara gentemot ert barn (3 kap. 4 § FB). I princip torde därför din exfru ha rätt att väcka talan om hävande av faderskap vilket innefattar en möjlighet för rätten att begära (förordna) DNA-test genom tvång (lag om blodundersökning m.m. 1 §).
Detta innebär att din exfru principiellt för barnets räkning har rätt att väcka talan om hävande av ditt faderskap, vilket – om DNA-testet ger henne stöd – innebär att du förlorar ditt rättsliga faderskap. Det innefattar rätten till vårdnad och umgänge med barnet, som du då alltså skulle förlora. Skulle detta ske finns dock fortfarande möjligheter för dig att vinna juridisk rätt till umgänge med den flicka som du i realiteten varit en far till. Via socialnämnden kan du i sådana fall yrka på en umgängesrätt som någon "annan en förälder" som står barnet särskilt nära (6 kap. 15 a FB). I en sådan situation torde du ha goda möjligheter att vinna en substantiell umgängesrätt, trots att ditt rättsliga faderskap är upphävt.
Eventuella brott
Du frågar dig själv om huruvida det utgöra bedrägeri av din exhustru om hon alltså vilseleder dig på ett sätt som ger henne vinning och skadar dig. Med vilseleder tolkar jag det som att du avser att hon ljuger om att du inte är fadern.
Du beskriver brottet bedrägeri på rätt sätt i din fråga – det handlar alltså om att någon blir vilseledd på ett sätt som skadar honom, och gynnar den andre (9 kap. 1 § BrB). En lögn om att någon inte är fader till ett barn kan absolut utgöra ett sådant "vilseledande" som avses. Däremot bör förtydligas att bedrägeri är ett s.k. förmögenhetsbrott, där skada/vinning tar sikte på ekonomiska värden, inte ideella (känslomässiga). Man begår därför inte bedrägeribrott genom att lura någon på ett sätt som enbart orsakar emotionell skada – det måste röra sig om ekonomiska belopp. I ditt fall torde det därför inte kan röra sig om bedrägeri om hon ljuger om saken.
Att ljuga är generellt sett inget brott i svensk rätt. Skulle din exfru vid en eventuell rättegång – exempelvis en vårdnadstvist – ljuga under sanningsförsäkran (dvs., efter att hon erlagt ett löfte om att tala sanning, vilket görs vid vissa förhör) kan en sådan lögn dock utgöra brottet osann partsutsaga (15 kap. 2 § BrB). Detta gäller alltså bara om hon ljuger under sanningsförsäkran.
Utöver detta kan det förstås utgöra egenmäktighet med barn om hon i strid med din lagliga vårdnadsrätt skiljer och undanhåller barnet från dig (7 kap. 4 § BrB).
Jag hoppas du fick svar på din fråga,
Mvh
