Kan mentorskap mellan domare vara jävsgrundande?

2019-06-16 i Domstol
FRÅGA
Hej.Det gäller en överklagan som gjordes till Hovrätten. Hovrätten fastställde Tingsrättens dom.Nu har det framkommit att domaren i målet i Hovrätten varit mentor till domaren i målet i Tingsrätten.Enligt 4 kap 13 § RB kan domare vara jäviga enligt punkterna 1-10.Punkt 10 "om eljest särskild omständighet föreligger, som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i målet'' borde väl kunna omfatta mentor/adept relation?Domare ska enligt 4 kap 14 § självmant meddela att de är jäviga att handlägga målet, om de inte gör det har part möjlighet att göra gällande att domaren är jävig första gången denne för talan i målet.Det jobbas på en resning i målet då nya omständigheter och bevis framkommit efter laga kraft och den åtalade dömdes mot sitt nekande. Jag menar att även denna information om domarnas relation är intressant. Tacksam för er synpunkt.Vänlig hälsning från en som värnar rättssäkerheten.
SVAR

Hej,

Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

Bestämmelsen om domarjäv i 4 kap. 13 § Rättegångsbalken anger tio punkter då en domare är jävig. Punkt 1-9 anger förutsättningar för att en domare är jävig gentemot parten eller avseende saken som rättegången handlar om. Den tionde punkten är en generalklausul som har utformats för att täcka in andra, oförutsedda fall av jäv. Bestämmelsen kan användas om ingen av de andra punkterna stämmer in men det ändå föreligger en särkskild omständighet som kan vara jävsgrundande.

I detta fall är det är uteslutet att någon av de nio första punkterna skulle aktualiseras, eftersom mentorskapet inte tar sikte på ett förhållande till saken eller parten. Det är därmed endast inom ramen för generalklausulen som metorskap mellan domare eventuellt skulle kunna tolkas in.

Enligt min bedömning är det osannolikt att ett mentorskap mellan domare i lägre och högre rätt skulle kunna utgöra en jävssituation. Mentorskap spelar en viktig roll i domstolen och kan nästan ses som en förutsättning för att rättssystemet ska fungera. Det ställs det höga krav på både utbildning och erfarenhet för att man ska kunna döma som domare. Utbildning sker även inom domstolen; då tex. en notarie inleder sin tjänst på domstolen varvas det praktiska arbetet med utbildning. För detta ändamål är det nödvändigt att det finns en handledare som kan ge vägledning, såväl på ett större plan, men även individuellt.

En jävsbedömning ska göras främst på objektiva grunder. Det är inte domarens egen uppfattning eller känsla som är styrande utan det ska finnas en faktisk omständighet som är jävsgrundande. Det kan även tilläggas att generallausulen i praxis har tillämpats restriktivt. Utgångspunkten är att det är de nio första punkterna som är jävsgrundande, men att man kan använda generalklausulen i situationer som är snarlik men av någon anledning inte går att tolka in i punkt 1-9.

Ingen av jävsbestämmelserna tar sikte på att ett förhållande till en annan domare skulle vara jävsgrundande. Det som ligger närmast är att domaren i samma inans har tagit ställning till själva saken tidigare, vilket har ansetts utgöra en jävsgrund. Med detta sagt är det inte uteslutet att det förekommer påtryckningar eller omständigheter som gör det svårt för en domare i en mentorsskapsroll att hålla sig objektiv. Påtryckningar eller onödigt långtgående uttalanden i syfte att påverka en annan domare är inte något som ska uteslutas ur en jävsbedömning. En förutsättning för rättssäkerheten att naturligtvis att domarna är opartiska och självständiga i sitt dömande. Endast ett metorskap som sådant mellan en domare i högre rätt och lägre rätt torde dock inte vara jävsgrundade.

Vänligen,

Ellen Hägerström
Fick du svar på din fråga?
Relaterat innehåll
Senaste besvarade frågorna inom Domstol (373)
2019-11-13 Nedlagd polisanmälan bedöms som civilrättsligt ärende, vad innebär det?
2019-11-09 Hur driver jag en process om avtalsbrott?
2019-10-31 Är det okej att inte komma till en rättegång om man blivit sjuk?
2019-10-30 Register över domar

Alla besvarade frågor (74625)