Kan man tvinga barnet att träffa den andra föräldern när den inte vill?
Hej
Jag har ensam vårdnad om min 10åriga dotter. Pappan bor med sin nya familj. När jag fick ensam vårdnad skrevs ett umgängesavtal där det står att pappan har rätt till umgänge ett visst antal gånger per år. Detta har dock inte följts utan har styrts av hans möjlighet att åka till Sverige bl a.
De senaste gångerna de har träffats har det hänt att min dotter ringer mig och är ledsen och rädd för att säga till sin pappa att hon vill hem till mig. Han har hotat med att han inte kommer tillbaka om hon ringer mig och har enligt min dotter sagt att hon inte får ringa mig när hon är med honom. Vårat samarbete fungerar dåligt och senaste tiden har han inte kontaktat mig öht. Min fråga är, måste min dotter träffa sin pappa även om hon inte vill? Det är väl inte meningen att umgänget ska kännas påtvingat för henne? Jag försöker vara positiv och driva på när han ska komma och vara med henne men det gör ont när jag ser hur jobbigt hon tycker det är.
Lawline svarar
Hej, och tack för att du vänder dig till oss med din mycket viktiga fråga.
Det är viktigt att i grunden tänka att det är barnet som ska ha rätt till sina föräldrar och inte att en förälder har rätt till sitt barn. Barn som är lite högre upp i ålder och börjar närma sig 11-12 års åldern ska anses själv kunna avgöra sitt behov av umgänge. Ert barn är 10 år och skulle bli lyssnad på om hon fick berätta själv hur hon önskar ha sitt umgänge. Ett umgängesavtal är endast till för att föräldrarna inte ska vara oense om barnets rätt till båda sina föräldrar. Vi förutsätter att små barn, som inte har så stor talan, vill och behöver ha lika stort umgänge med båda.
Ett barn mår naturligtvis allra bäst av att ha kontakt med båda sina förälder även om relationen med den ena inte fungerar jättebra. Barn vill ändå ha den kontakten. Det är därför av största vikt att boendeföräldern anstränger sig för att kontakten med umgängesföräldern ska kunna fungera. Precis som du beskriver, att förbereda barnet inför besöket och få mötet/umgänget med den andre föräldern att kännas roligt. Boendeförälderns känslor för att barnet träffar den andre föräldern påverkar nämligen barnet väldigt starkt.
Den föräldern som vill att barnet ska komma och hälsa på eller på annat vis ha ett umgänge har sällan till sin fördel att argumentera och vara oresonlig. Det går heller inte tvinga barnet att umgås med denne. En ständig kamp och strid kan dessutom vara skadligt för ett barn. Det är bra att ni har reglerat umgänget så att konflikt mellan er i största möjliga mån undviks. Men det är dags att lyssna på vad barnet vill. Vill barnet träffa sin pappa måste du så långt det är möjligt anstränga dig för att det ska fungera och vill barnet inte träffa sin pappa får han i sin tur anstränga sig så långt det är möjligt för att en kontakt behålls ändå, som barnet vill ha det. Detta krävs således ett gott samarbete, annars finns risk att barnet mister kontakten helt med sin andra förälder.
En god och nära relation till båda sina föräldrar på barnets egna villkor är det optimala. Tvång är dock inget lagen förespråkar då den uttrycker att tillmötesgå och ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad (Föräldrabalken 6 kap 2a §)
Hoppas det kan lösa sig på bästa sätt för er, du är naturligtvis välkommen med följdfrågor.
