Kan man göra något om en äldre släkting vill ge bort en släktgård?
Hej,
Min mammas morbror (min mormors bror) bor på en gård som gått i arv i generationer.
I hans testamente har jag varit arvinge till denna gård (bondgård med lite mark).
Han har nu blivit mycket sjuk, ca 85 år och lite personlighetsförändrad.
Under åren har en yngre man i området börjat bekanta sig med honom, och har övertalat honom att sälja till ett mycket lågt pris till honom, och att i stort sett ge bort denna bondgård.
Marken och huset är i sig inte värt kanske mer än 2-3 miljoner. Men det har stort emotionellt värde för familjen.
Finns det någon rätt man har, även om vi (jag + mor) inte är hans barn när det kommer till arv?
Mvh
Rut
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Det finns lite olika sätt att gå tillväga, jag tar upp de mest relevanta.
Med tanke på att din morbror är gammal och har haft en personlighetsförändring är det inte omöjligt att en s.k god man kan och bör förordnas för honom. Man kan få en god man ifall man på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att förvalta sin egendom. Det kräver dock personens samtycke om inte hälsotillståndet hindrar detta (FB 11:4 1st). Den gode mannen skulle då sköta din morbrors angelägenheter vad gäller gården och kanske även annat. Dock hindrar inte godmanskap din morbror från att sälja gården eftersom han behåller sin rätt att göra vad han vill med sin egendom.
För att din man ska hindras från att sälja gården skulle istället en förvaltare krävas. Förvaltare kan förordnas ifall en sådan situation som möjliggör god man föreligger men att personen är "ur stånd" att vårda sin egendom. Skillnaden ligger alltså i att man vid god man "behöver hjälp" medan för förvaltare ska vara "ur stånd". Dessutom får det inte finnas mindre ingripande sätt att hjälpa personen. Får man förvaltare förlorar man nämligen en del av sin rätt att agera fritt, i din morbrors fall skulle han alltså förlora sin rätt att rättshandla med gården - t.ex sälja den (FB 11:7 och 11:9). Jag tvivlar dessvärre på att en mindre personlighetsförändring är tillräckligt.
Ifall ni vill ansöka om att din morbror ska få förvaltare eller god man så kan din mamma göra detta eftersom hon är hans syskon (FB 11:15). Ansökan görs hos tingsrätten.
Alternativa lösningar
Ifall er morbror skulle sälja gården är det möjligt att få försäljningen att återgå på avtalsrättsliga grunder. Det finns flera lagar som är till för att förhindra att avtal som inte bör ingås faktiskt ingås.
Ifall någon på grund av en "psykisk störning" ingått ett avtal så ska avtalet ogiltigförklaras och prestationerna gå åter. "Psykisk störning" ska tolkas vitt och omfattar t.o.m att man är förvirrad pga alkohol. Notera dock att det måste finnas ett orsakssamband mellan avtalet och den psykiska störningen (Lag om verkan av avtal, som slutits under påverkan av en psykisk störning).
En annan grund för ogiltighet är vad som brukar kallas ocker. Ifall en person utnyttjar någons annans oförstånd för att få förmåner som står i uppenbart missförhållande till prestationen som själv ges så kan avtalet ogiltigförklaras (AvtL 31§ 1st). Du säger att din morbror i princip ger bort gården, det är något som förmodligen uppfyller "uppenbart missförhållande". Din morbrors ålder och hälsotillstånd uppfyller förmodligen även kravet på "oförstånd". Jag tror därför att det är möjligt att använda ocker som grund för att få avtalet att återgå.
Vanligtvis måste personen själv yrka i tingsrätt att avtalet ska återgå. Vad ni kan göra är att be om en fullmakt från din morbror som ger er rätt att företräda honom och få avtalet att återgå (AvtL 10§ 1st). Problemet med detta är att det förutsätter att din morbror går med på det. Dessutom skulle det förmodligen vara svårt att hävda att hans psykiska tillstånd ledde till försäljningen av gården och samtidigt säga att han var frisk nog att ge en giltig fullmakt. Därför tror jag att det är bättre att satsa på att få en förvaltare förordnad.
En annan lösning är en framtidsfullmakt som ger er rätt att sköta din morbrors ekonomiska angelägenheter för det fall att han inte själv klarar det på grund av sitt psykiska tillstånd (Lag om framtidsfullmakt 1§). Det möjliga problemet är åter igen ifall han inte vill ge er en sådan eller ifall rätten skulle anse att han inte har förmågan att ta hand om sina angelägenheter då det är ett krav för att få skriva en sådan fullmakt (Lag om framtidsfullmakt 3§). Förutom det gäller följande krav för att upprätta en framtidsfullmakt: (1) Den ska vara skriftlig. (2) Två icke till din morbror närstående vittnen ska skriva under fullmakten. (3) Det ska framgå att det är en framtidsfullmakt, vilka som är fullmaktshavare, vilka angelägenheter som omfattas och eventuella övriga villkor (Lag om framtidsfullmakt 4-5§§).
Sammanfattningsvis har ni några olika möjligheter beroende på detaljerna i er situation. Utifrån informationen jag har tror jag det smartaste är att ansöka om att en förvaltare förordnas. Annars är en framtidsfullmakt er bästa chans och då får ni hoppas att det dröjer innan han säljer gården. Jag hoppas ni fått lite mer klarhet i vad ni kan göra, det är minst sagt en tuff situation. Ni är självklart välkomna att ställa fler frågor till oss på Lawline.
