Kan ett privat främlingsfientligt meddelande mellan två personer, som sprids, aktualisera brottet hets mot folkgrupp?
Hej!
En person skriver ett meddelande som är främlingsfientligt till en annan person. Tanken som personen som skrivit meddelande har är att meddelandet endast ska stanna mellan dem två. Den andra personen visar dock meddelandet för andra i sociala medier vilket gör att det får stor spridning. Kan personen som skrev meddelandet bli dömd för hets mot folkgrupp med tanke på att personen inte alls hade räknat med att meddelandet skulle få en spridning? Kan detta anses vara med uppsåt?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.
Som jag förstår din fråga undrar du om personen i fallet kan bli straffrättsligt ansvarig till följd av att ett privat meddelande med ett visst innehåll har spridits. Jag kommer i det följande att kort nämna förutsättningarna för brottet hets mot folkgrupp, med särskilt fokus på rekvisitet "spridning", och därefter diskutera uppsåtsfrågan.
Brott, och regler om brott, finns i brottsbalken (BrB).
Hets mot folkgrupp
För brottet hets mot folkgrupp fordras att ett meddelande sprids och att detta meddelande ger uttryck för hot eller missaktning mot en folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på b la ras, hudfärg eller nationellt eller etniskt ursprung (16 kap. 8 § BrB).
Kortfattat ska "spridning" förstås som att ett meddelandet gjorts tillgänglig för andra personer utanför en sluten krets. Det finns inga tydliga riktlinjer för hur många som behöver ta del av meddelandet för att nå utanför den privata sfären. Det närmaste vi kommer är Högsta domstolens uttalande i NJA 1999 s 702, där domstolen ansåg att det måste vara fråga om en större grupp. Gruppen behöver inte ha tagit del av meddelandet, utan det räcker att meddelandet varit tillgängligt. Du beskriver inte exakt hur många som tagit del av meddelandet men nämner att det fått stor spridning. Detta talar för att spridningskriteriet är uppfyllt.
Uppsåt
Inom straffrätten finns det två sätt att bli personligt ansvarig för ett brott; att brottet utförts av oaktsamhet och att brottet utförts med uppsåt. Vilken av dessa former som krävs för att gärningspersonen ska kunna dömas för brott skiljer sig mellan olika brottstyper.
Även om det inte framgår av regeln, kräver brottet hets mot folkgrupp att det brottsliga handlandet utförts med uppsåt (1 kap. 2 § BrB). Uppsåt brukar delas in i tre delar; avsiktsuppsåt, insiktsuppsåt och likgiltighetsuppsåt. Den första innebär kortfattat att gärningspersonen var fullt medveten om, och avsåg att, den (icke önskvärda) följden skulle inträffa. Insiktsuppsåt avser istället att personen var nästintill säker på att den inträffade följden skulle hända, men valde att fullgöra sitt handlande ändå. En typsituation är att gärningspersonen från början inte avsåg att händelseförloppet skulle inträffa, men att denne innan brottet fullbordas ser följden som oundviklig. Likgiltighetsuppsåt är den lägsta formen av uppsåt, och innebär att gärningspersonen ställer sig likgiltig inför en risk, dvs personen fullgör sitt handlande även om hen vet att det finns en risk att den (icke önskvärda) följden inträffar. Alla tre former konstituerar uppsåt och vilken av dem som är aktuell har (som utgångspunkt) ingen betydelse för skuldfrågan.
Det som hittills sagts har endast berört uppsåtsfrågan beträffande den icke önskvärda följden av gärningspersonens handlande. Detta är emellertid inte tillräckligt för att gärningspersonen ska anses begått brottet uppsåtligt. Uppsåtet ska nämligen omfatta samtliga kriterier i en brottsbestämmelse. I det här fallet innebär det att personen behöver ha uppsåt till att det är fråga om ett meddelande, att meddelandet uttrycker hot eller missaktning, att det riktats mot en folkgrupp eller annan sådan grupp, och att meddelandet har spridits. Skulle det i något avseende inte finnas ett nödvändigt uppsåt, är kriterierna för brottet inte uppfyllda.
Vad innebär det här för dig?
Med hänsyn till att din beskrivning av fallet är relativt allmänt hållen är det svårt för mig att göra en fullskalig bedömning. I ljuset av beskrivningen, framstår det dock som att såväl avsikts- som insiktsuppsåt är uteslutet. Likgiltighetsuppsåt kan vara aktuellt. Det krävs dock att personen hade en faktisk misstanke om t ex spridningen, och att hen ställde sig likgiltig inför denna risk. För en privat chattkonversation mellan två personer kan man tänka sig att det sällan uppstår en misstanke om spridning. Det är dock viktigt att poängtera att bedömningen tar sin utgångspunkt i omständigheterna i det enskilda fallet, varför ett flertal omständigheter kan påverka frågan. Om likgiltighetsuppsåt inte heller är uppfylld, har brott inte begåtts enligt 16 kap. 8 § BrB.
Du är varmt välkommen att ställa fler frågor om du vill ha mer specifika svar på din situation.
Vänligen,
