Kan enskilda väcka talan i EU-domstolen mot medlemsstaters beslut som strider mot unionsrätten?
I artikel 263 fjärde stycket Fördraget om europeiska unionens funktionssätt (FEUF) anges villkoren för enskilda individers rätt att väcka talan i EU-domstolen. Jag har svårigheter med att tolka den bestämmelsen.
Min fråga är om enskilda får väcka talan i EU-domstolen mot en svensk domstols beslut i frågor som avser unionsrättsligt garanterade rättigheter? Artikel 47 EU:s rättighetsstadga gäller rätten till prövning av sådana anspråk i den nationella domstolen. Men om den enskilde anser att den nationella domstolen har avgjort saken i strid med EU-rätten, kan han eller hon väcka talan vid EU-domstolen?
Lawline svarar
Hej, och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!
Den artikel som du beskriver reglerar de möjligheter som finns för s.k laglighetsprövning av de europeiska institutionernas rättsakter. En laglighetsprövning kan beskrivas som en undersökning av ifall en rättsakt strider mot någon annan, redan befintlig, rättsakt.
Artikeln reglerar som sagt möjligheten för EU-domstolen att granska lagenligheten av de rättsakter som utfärdas av unionens institutioner (i artikeln nämns rådet, kommissionen, Europeiska Centralbanken, Europaparlamentet och Europeiska Rådet). Även enskilda, dvs både enskilda fysiska personer men även juridiska personer, har tillerkänts rätt att väcka en sådan talan i EU-domstolen i bestämmelsens fjärde stycke.
Det ges dock inte någon rätt att väcka talan mot de enskilda medlemsstaternas lagstiftning, utan det är enbart de europeiska institutionernas akter som träffas av bestämmelsen. Tanken med lagstiftningen har nämligen varit att enskilda ska kunna väcka talan om rättsprövning av medlemsstaters lagstiftning gentemot unionsrätten i nationell lagstiftning, snarare än att gå direkt till EU-domstolen. Det finns över huvudtaget väldigt begränsade möjligheter för enskilda att nå EU-domstolen - det sker i princip enbart genom det nationella domstolssystemet. Det går då till så att domstolen skickar en förfrågan om förhandsavgörande från EU-domstolen när man inte är säker på hur en viss unionsrättslig bestämmelse ska tolkas. Detta regleras i funktionsfördragets artikel 267.
Om en medlemsstat brutit mot någon bestämmelse i EU-domstolens rättighetsstadga så ska talan kunna väckas mot medlemsstaten direkt i nationell rätt. I förekommande fall bör även denna kränkning av rättigheterna kunna påtalas i ett eventuellt överklagande av beslutet eller domen i fråga i nationell rätt. Unionsrätten har företräde framför svensk rätt så om det finns fog bakom påståendet så är den nationella domstolen tvungen till att tillse så att rättigheten upprätthålls. Eftersom jag inte har någon information om ditt ärende så kan jag tyvärr inte lämna mer specifik information än såhär.
Beroende på vilken rättighet det är tal om finns det även möjligheter att väcka talan hos Europadomstolen (vilken inte skall förknippas med EU-domstolen) för de mänskliga rättigheterna. Detta är en institution fristående från EU som prövar kränkningar av rättigheter enligt Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som du kan hitta här. Europadomstolen tar emot klagomål från enskilda, men enbart när man har uttömt alla nationella rättsmedel (dvs gått igenom domstolsinstanserna tills saken inte längre kan överklagas).
Jag hoppas att du finner svaret användbart, och lycka till!
