Kan en mamma neka fadern från att träffa det gemensamma barnet?
Hej,
När ett faderskapstest via DNA bekräftat vem som är fader, kan då modern neka fadern att träffa barnet? Kan hon överklaga trots att testet sägs vara 99,99% säkert? Vad kan fadern göra i ett läge som detta för att få träffa sitt barn?
Lawline svarar
Hej och stort tack för att du väljer att vända dig till oss på Lawline med din fråga!
För att kunna besvara den så får vi kika in i Föräldrabalken (FB).
Principen om barnets bästa är avgörande: Vid frågor som rör vårdnad, boende och umgänge så skall principen om barnets bästa alltid vara den avgörande faktorn vid varje beslut. Vid en bedömning om vad som anses bäst för barnen ska man bland annat se till risken för att barnen eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp, att barnen olovligen förs bort, hålls kvar eller annars far illa. Särskild hänsyn ska dessutom tas till barnens behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna (FB 6 kap 2 a §). Utgångspunkten är därför att barnen ska ha rätt till umgänge med den föräldern som de inte bor hos (FB 6 kap 15 §).
En förälder kan göra sig skyldig till umgängessabotage genom att neka umgänge mellan barnen och den andra föräldern: Utgångsläget är med andra ord att den ena föräldern inte får neka ett umgänge mellan barnen och den andra föräldern. Den förälder som agerar på detta vis gör sig i så fall skyldig till umgängessabotage, och detta gäller oavsett om vårdnaden är gemensam eller enskild. Detta grundar sig i barnens ovan nämnda behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna, vilket resulterar i att barnen har en rätt till umgänge med båda föräldrar. Med det sagt så kan dock umgängessabotaget givetvis grunda sig i en oro för att barnen far illa hos den andra föräldern och det framgår även av lagtexten att en risk för att barnen far illa alltid ska beaktas. Det är därmed en svår balansgång där barnets olika behov får vägas mot varandra.
Vad går det att göra för att förändra situationen? Det första steget är att vända sig till familjerätten:
Varje kommun har en familjerätt dit föräldrar kan vända sig om det exempelvis är så att de har en tvist som de inte själva kan reda ut. Familjerätten kan oftast lämna viktig information och ge rådgivning i frågor gällande vårdnad, boende och umgänge. De brukar dessutom erbjuda samarbetssamtal. Föräldrarna kan hos familjerätten även få hjälp med att skapa avtal om hur ett umgänge med barnen ska se ut. Avtalet blir giltigt förutsatt att det är skriftligt och att socialnämnden har godkänt det (FB 6 kap 15 a § tredje stycket).
Oavsett om man blir utsatt för umgängessabotage eller vill hindra den andra föräldern från att träffa barnen av någon anledning, så rekommenderar jag (om det är möjligt) att man först kontaktar familjerätten i den ort där barnen är folkbokförda. Att utan tillräckliga belägg sabotera den andre förälderns umgänge med barnen skulle nämligen negativt kunna påverka den "saboterande förälderns" förutsättningar vid en framtida domstolsprocess. Med det sagt så går givetvis barnens trygghet alltid först, och om man misstänker att ett barn far illa så bör man omgående kontakta socialtjänsten. De kommer då att göra en utredning.
Konflikten kan tas upp i domstol:
Det finns givetvis tillfällen då föräldrar inte lyckas komma överens om frågor liksom dessa. Domstolen kan då pröva frågan. De kommer i så fall att först och främst ge socialtjänsten i uppgift att göra en utredning om saken, innan de slutligen lämnar ett beslut (FB 6 kap 15 a §).
Principen om barnets bästa kommer, som tidigare nämnt, att vara avgörande vid bedömningen av frågan. Domstolen tittar bland annat på vem av föräldrarna som bäst skulle kunna tillgodose barnens grundläggande rättigheter. Stor vikt läggs som sagt vid barnens behov av en god och nära kontakt med båda föräldrar, vilken givetvis vägs mot risken att barnen kan komma att fara illa.
Att göra sig skyldig till umgängessabotage, utan att ha legitima skäl för det, skulle kunna leda till allvarliga konsekvenser. Det finns nämligen en risk för att den förälder som agerar på detta vis anses vara en olämplig vårdnadshavare till barnen eftersom denne inte försöker att tillgodose barnens behov av umgänge med båda föräldrarna. Vid en bedömning kring huruvida vårdnaden ska vara gemensam eller endast anförtros ena föräldern, så kommer rätten därför att bland annat ta hänsyn till föräldrarnas samarbetsförmåga gällande frågor som rör barnen (FB 6 kap 5 § andra stycket).Hälsningar,
