I vilken utsträckning kan man ignorera den svenska arvsrätten?
Jag har många muslimska vänner och har nyligen märkt att de flesta av dem inte följer svensk lagstiftning när det gäller arvsrätten utan istället går man efter de islamiska lagarna, vilka skiljer sig väsentligt från de svenska. De är alla svenska medborgare och många är som jag själv är, svensk i generationer tillbaka utan varken släkt eller anknytning till länder där islamisk lag gäller, men som konverterat till Islam i vuxen ålder.
Min fråga är, kan man som muslim välja att ignorera svensk lagstiftning och istället följa den islamiska utan rättsliga konsekvenser eller påföljder?
Jag menar då främst personer som är svenska medborgare, inte medborgare i ett annat land, och som dör i Sverige.
Och kan man själv som privatperson ta på sig att avgöra ifall det är den svenska arvsrätten som ska gälla eller den islamiska, eller är det något som bör hanteras/bedömas av någon med relevant utbildning?
Vad händer om syskon, födda i Sverige och svenska medborgare, blir oense om vilken lag som ska gälla när deras muslimske förälder dör? Bör detta avgöras i en rättslig instans?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Jag tolkar din fråga som att du undrar när svensk lag måste tillämpas vid fördelning av arv, och hur arvingar (de som ärver) och arvlåtaren (den avlidne) kan välja att fördela arvet på annat sätt än enligt de svenska reglerna.
Ärvdabalken
I Sverige är ärvdabalken (ÄB) gällande för svenska medborgare som bor i Sverige. I ÄB finns regler för hur arv ska fördelas. Ett exempel är att bröstarvingar (barn till den avlidne) ärver lika och att gifta i första hand ärver av varandra (Se 2 kap. 1 § ÄB och 3 kap. 1 § ÄB). Vill man som arvlåtare fördela sitt arv på ett annat sätt än enligt de svenska reglerna krävs att man skriver testamente, och för detta finns särskilda formkrav (Se 10 kap 1 § ÄB). Det finns dock tvingande regler i svensk lag som kan inskränka den vilja till fördelning som framgår i ett testamente. Det vanligaste exemplet på tvingade regel är det så kallade laglottsskyddet som barn till arvlåtaren har enligt svensk lag. (Se 7 kap. 1 § ÄB)
Laglotten
Laglotten innebär att barn till arvlåtaren har rätt att få ut sin laglott, vilken är häften av arvslotten. Arvslotten är vad barnet skulle fått ärva ifall testamente inte funnits. Exempel: Om arvlåtaren lämnar efter ett arv på 100,000 kr och har två barn så utgör deras arvslott 50,000 kr var. Deras respektive laglott blir därför 25,000 kr, som de har rätt till oavsett vad arvlåtaren skrivit i sitt testamente.
För att få ut laglotten krävs dock att barnet aktivt kräver det. Ställer man som barn inget sådant krav kan rätten till laglotten försvinna (7 kap 3 § ÄB). Har ett syskons laglott blivit inskränkt i förälderns testamente kan syskonet alltså välja att acceptera det, alternativt inte acceptera det och istället kräva sin rätt till arv enligt svensk lag.
Avstående från arv
Har ett testamente inte upprättats så ska arvet som sagt fördelas utifrån svensk lag. Vill man som arvinge inte få ut sitt arv kan man dock välja att avstå från sin rätt. Detta sker skriftligen enligt 17 kap 2 § och kan jämföras med en gåva. Man ger helt enkelt bort den rätt man har till någon annan. För barn till arvlåtaren är dock inte ett sådant avstående från sitt arv bindande innan arvet fördelats.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis så gäller svensk lag för svenska medborgare boende i Sverige. Inom ramen för den svenska lagen kan arvlåtaren välja att fördela sitt arv på ett annat sätt, men då finns fortfarande regeln om laglotten som ger barn rätt till en viss andel av arvet. Vill man dock som arvinge avstå från den rätt till arv som man har enligt svensk lag kan man som arvinge på olika sätt göra detta.
Hoppas du fick svar på din fråga!
