Hur skapar man en rättvis modell vid bostadsköp när kontantinsatserna är olika stora?
Hej! Jag ska bli sambo med min pojkvän. Vi har sagt att han ska äga 35 % och jag 65 % av bostadsrätten. Vi ska även avtala bort sambolagen. Dock har jag en mycket större kontantinsats än han. Banken har sagt att man måste ha ett gemensamt lån på bostadsrätten – men jag behöver inte låna lika mycket som han. Jag vill då inte ansvara för 50 % av bostadslånet. Hur löser man detta? Med vänlig hälsning/ Anna
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du valt att ställa din fråga till Lawline. Om du vill att jag kompletterar svaret eller förtydligar någonting så är du välkommen att publicera en kommentar här på sajten eller skicka ett mejl till marcus.backstrom@hotmail.com.
Som jag tolkar din fråga hade den optimala situationen varit att ni ägt 50 % vardera av bostadsrätten och att ni ordnat finansieringen individuellt. Ett exempel får illustrera (hoppas du har överseende med den bristfälliga skönlitterära kvaliteten).
Kalle och Lisa är kära och ska köpa en bostadsrätt för 1 000 000. Lisa är rikare än Kalle och har en kontantinsats på 200 000. Hon lånar resterande 300 000 för att skrapa ihop 500 000. Kalle har bara 100 000 och behöver således låna 400 000 för att kunna betala sin del. De köper lägenheten och allt är frid och fröjd. Vid försäljning delas vinsten lika (då de äger lika stor andel av lägenheten).
Eftersom banken i ditt fall uppenbarligen inte går med på att bevilja individuella lån anser jag att ni redan löst problemet genom att dela upp ägandet i proportion till kontantinsatsens storlek. Ytterligare ett Kalle & Lisa-exempel får illustrera.
Kalle och Lisa är kära och ska köpa en bostadsrätt för 1 000 000. Lisa är rikast av de två och langar upp 200 000 som kontantinsats. Kalle bidrar med 100 000. Resterande 700 000 lånar de gemensamt av banken.
För att någon orättvisa inte ska uppstå vid en framtida försäljning skriver mäklaren in i köpekontraktet att Lisa ska äga 66 % och Kalle 34 % (Lisa är generös och bjuder Kalle på 1 % för att det ska se prydligt ut i papperna). Därutöver skriver de ett avtal som sätter sambolagen ur spel och ett annat avtal där Lisa åtar sig att amortera dubbelt så mycket på banklånet som Kalle.
När Kalle och Lisa tre år senare får barn säljer de bostadsrätten. Marknaden är glödhet och de får 1 500 000 i betalt. Banklånet har de amorterat ned till 500 000. Av de 1 000 000 som finns i övervärde går, i enlighet med deras ägarandelar, 660 000 till Lisa och 340 000 till Kalle. Rättvist och bra!
Sammanfattningsvis anser jag alltså inte att det föreligger något bekymmer för dig och din pojkvän, eftersom du redan varit smart nog att tänka på att dela upp ägandet i förhållande till kontantinsatsernas storlek och dessutom skriva samboavtal. I ett sådant läge är det också logiskt att du betalar en högre del av amorteringarna eftersom att de pengarna kommer tillbaka till dig när ni säljer lägenheten (du får ju 65 % av allt som överstiger lånet och han 35 %).
Angående räntan på lånet är det ju närmast att betrakta som en hyra, vilket det borde vara rimligt att dela lika på. Alternativet, att din pojkvän ska äga en mindre del av lägenheten och samtidigt betala en högre andel av räntan, ter sig inte logiskt i mina ögon. Men du får gärna argumentera emot mig i kommentatorsfältet eller via mejl (matematik är generellt inte juriststudenters starkaste disciplin).
Oavsett vad önskar jag er båda varmt lycka till med samboskapet. Störst av allt är kärleken - kör hårt!
Med vänlig hälsning,
