Hur införlivas folkrättsliga regler i svensk rätt?
Hur införlivas folkrättsliga regler, som exempelvis FN:s barnkonvention, med nationell rätt i vår rättsordning?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till just Lawline med din fråga.
Sverige kännetecknas av ett dualistiskt rättssystem, vilket innebär att folkrätt och inomstatlig rätt ses som två skilda rättssystem med olika rättskällor och rättssubjekt. Folkrätten reglerar förhållandet mellan stater, och staterna är de primära folkrättsubjekten. Den inomstatliga rätten reglerar förhållandet mellan individer, mellan individ och stat, samt mellan individ och associationer (t.ex. företag). Eftersom Sverige har ett dualistiskt rättssystem måste Sverige på något sätt införliva sina folkrättsliga förpliktelser med nationell rätt för att dessa regler ska kunna tillämpas gentemot individer. Folkrätten är dock neutral i hur staten ifråga uppfyller sina internationella förpliktelser, så länge de faktiskt uppfylls.
I svensk rätt tillämpas tre olika metoder för att införliva folkrättsliga förpliktelser i svensk rätt. Den första metoden kallas fördragskonform tolkning. Exempel på Det innebär att domstolar och förvaltningsmyndigheter i tillämpning av nationella regler presumerar att dessa står i harmoni med de relevanta traktaterna (internationella avtal). Det andra sättet kallas transformation. Metoden innebär att överenskommelsen skrivs om eller översätts till lagtext för att ge den samma status som en internrättslig regel. Den sista metoden kallas inkorporering, som är den starkaste i sitt slag, och betyder att en internationell överenskommelse i oförändrad utformning införs i den interna rättsordningen. Detta kan ske genom att den refereras till lagtext eller läggs som bilaga till lagtext. Exempel på sådana inkorporeringar i svensk rätt är dubbelbeskattningsavtalen eller Wienkonventionen om diplomatiska och konsulära förbindelser.
Barnkonventionen har tidigare införlivats genom transformation. Dock antog riksdagen nyligen ett beslut om att barnkonventionen i sin helhet blir lag från och med den 1 januari 2020. I praktiken innebär det att konventionen får starkare ställning, exempelvis större ansvar för lokala och statliga myndigheter, rättsväsendet och andra beslutsfattare, eftersom de blir tvungna att tillämpa rättigheterna i konventionen så att de får större genomslag i sina bedömningar, ärenden och beslut som rör barn genom att tolka konventionen i sin helhet än vad som gällt tidigare.
Det kan också nämnas i anslutning till detta att internationell sedvanerätt är rättsligt bindande för alla stater. Detta kan uppkomma när det internationella samfundet anser att vissa regler anses vara moraliskt riktiga och därför rättsligt bindnade för alla stater. Det kan förekomma fall där vissa internationella överenskommelser övergår till att bli en del av den internationella sedvanerätten. Ett exempel på detta är konventionen om förbud mot kemiska vapen. Syrien var exempelvis inte ansluten till konventionen och utvecklade, producerade, lagrade och använde kemiska vapen under inbördeskriget. Trots att Syrien inte var ansluten ansågs konventionen utgöra internationell sedvanerätt och därför rättsligt bindande för alla stater, oavsett om de har ratificerat konventionen eller inte.
Med vänlig hälsning,
