Hur får en förälder rätt till umgänge med sitt barn?
Hej! Min dotter har lämnat över vårdnaden av ett gemensamt barn (nu 5 år) till sin förre partner, detta under en period i livet då min dotter var aktiv i missbruk och mådde mycket psykiskt dåligt. Nu har mitt barn rättat till sitt liv, fått tillbaka vårdnaden om sitt äldsta barn (på 10 år) och har även vårdnaden om ett yngre barn (10 månader). Pappan till 5-åringen har tidigare låtit min dotter umgås med sitt barn men har nu stängt av allt umgänge mellan mor och barn totalt (de har inte träffats eller pratat i telefon på 5 månader). Min dotter har upprepade gånger försökt få pappan att träffas för samarbetssamtal genom kommunens familjerätt men han säger nej. Han har bytt telefonnummer och vägrar att komma på några som helst möten med min dotter. Som ni förstår är detta en mycket infekterad situation, självklart beroende på bägge de vuxnas agerande. Socialtjänsten i hemkommunen säger att de inte kan göra något alls om inte pappan vill samarbeta.
Vad har mitt barnbarn för möjlighet att få träffa sin mamma? Är det bara genom en stämning till tingsrätten som barnets rättigheter tillgodoses? Som anhöriga börjar vi nu bli oroliga att inte heller vi kommer att få träffa barnbarnet, hen får inte längre åka till oss utan vill vi träffas får vi åka dit.
Hur kan vi hjälpa till??
Tacksam för svar!
Orolig mormor
Lawline svarar
Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Angående samarbetssamtalen kan man inte tvinga en förälder att deltaga, det är helt frivilligt. Däremot kan din dotter precis som du säger i avsaknaden av ett umgängesbeslut begära att få umgänget fastställt i domstol (6 kap. 15 a § föräldrabalken). I normala fall har ett barn rätt till en nära och god relation med båda sina föräldrar, ett barn har också rätt att umgås med den föräldern som barnet inte bor tillsammans med (6 kap 2 a, 15 §§ föräldrabalken).
Vid beslut om umgänget gör man en så kallad riskbedömning för att barnet inte ska fara illa under umgänget. Någonting som kan vara relevant då är exempelvis en förälders missbruksproblematik. Har föräldern enbart missbrukar tidigare och detta sedan en tid tillbaka inte sker pekar det på att umgänge mellan den föräldern och barnet inte bör förhindras.
Barnets vårdnadshavare har ett ansvar för att barnets behov av umgänge med någon annan som står barnet särskilt nära (till exempel far eller morföräldrar) så långt som möjligt tillgodoses. Mor eller farförälder kan inte själva väcka talan om umgänge med sitt barnbarn i domstol, talan väcks i det fallet av socialnämnden (6 kap. 15 a 2 st. § föräldrabalken). Skäl för socialnämnden att väcka talan föreligger om en förälder motsätter sig att barnet träffar den andra förälderns föräldrar och barnet tidigare har haft en nära och god kontakt med dem och det skulle gå ut över barnet om kontakten bröts. En överenskommelse ska i första hand försöka träffas mellan barnets vårdnadshavare.
Situationen i ditt fall
Som ovan nämnt har ett barn som utgångspunkt rätt till en nära och god kontakt med båda sina föräldrar samt så långt det är möjligt rätt till umgänge med sina mor och farföräldrar. Finns det inget beslut som reglerar umgänget mellan din dotter och barnet kan hon få umgänget fastställt i domstol. Som morförälder kan du inte väcka talan om umgänge med barnet i domstol, den processen måste gå genom socialnämnden. Samarbetssamtal kan vara ett bra verktyg för att få föräldrarna att komma överens, däremot sker samtalen på frivillig basis och önskar en förälder inte att deltaga kan man inte heller tvinga den föräldern till det.
Hoppas att du fick svar på din fråga!
Med vänliga hälsningar
