Hur bestämmer vi vart vår son ska bo? Får jag flytta utan pappans samtycke?
Jag och mitt ex har gemensam vårdnad om vår 17-årige son. Han har växelvis boende varannan vecka. Han har ett lindrigt begåvningshandikapp och går på gymnasiesärskolan i ytterligare 1,5 år.
Min man och jag har en 8-årig dotter. Min man har arbetat på annan ort och under alla år endast varit med oss på helgerna eftersom jag inte velat flytta från min son. Av flera skäl är min man nu tvungen att, under en tid, flytta utomlands utan möjlighet att pendla hem. Då vi är en familj och detta skulle innebära att vår dotter inte har möjlighet att träffa sin far alls under långa perioder, har vi bestämt att jag och dottern ska flytta med honom.
Min sons särskilda behov gör att han behöver vara kvar på orten där vi nu bor. Han vill inte flytta med oss och behöver dessutom gå klart gymnasiet. Han kommer att kunna vara med oss på lov och ledigheter.
Kan min sons pappa hindra mig från att flytta utomlands genom att vägra ha honom boende hos sig de veckor han i dagsläget bor hos mig? Kan han kräva att jag ska bo kvar och/eller att sonen ska bo hos mig varannan vecka? Vad händer om han säger blankt nej?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!
Utredning
Bestämmelser om barns vårdnad, boende och umgänge finns i Föräldrabalkens (FB) 6 kapitel. Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och ska se till att barnet får en trygg och en god fostran (6 kap. 2 § Föräldrabalken, FB). Vårdnadshavaren har en rättighet och skyldighet att ta beslut om barnet, t.ex. vilken skola det ska gå i, vart barnet ska bo osv. (6 kap. 11 § FB). Om barnet står under vårdnad av två vårdnadshavare ska sådana beslut tas tillsammans (6 kap. 13 § FB). Enklare beslut kan en förälder ta själv, mer livsavgörande beslut måste tas gemensamt. I livsavgörande beslut ligger t.ex. att flytta med barnet eller vilken skola barnet ska gå i.
Om två föräldrar bor ihop är barnet normalt sett även boende där. Delar föräldrarna på sig kan barnet ha sitt boende hos en av föräldrarna. I vissa fall är det möjligt med växelvis boende (som i ert fall). Kan föräldrarna inte enas om vart barnet ska ha sitt boende kan rätten besluta om det (6 kap. 14 a § FB). Om ett barn är boende hos den ena föräldern har det rätt till umgänge med föräldern det inte bor med (6 kap. 15 § FB). Hur umgänget ser ut kan variera och vara t.ex. några dagar i veckan, varannan helg, eller om föräldrarna bor långt ifrån varandra kanske umgänget förläggs till telefonsamtal och längre umgänge under sommarlov, vinterlov etc.
I ditt fall innebär det att du inte själv kan besluta om att flytta och att ta med dig din son. Att flytta utan den andra förälderns samtycke kan utgöra brottet egenmäktighet med barn (7 kap. 4 § Brottsbalken, BrB). Din sons pappa kan således hindra dig från att flytta, för det fall att du vill att sonen flyttar med dig. Däremot kan han inte hindra att du flyttar. Givetvis har du en rättighet att bosätta dig vart du vill; dock innebär det att sonen inte kan vara boende med dig.
Kan ni inte enas med vem av er er son ska vara boende finns det möjlighet att du eller pappan vänder er till domstol som då får besluta om det (6 kap. 14 a § FB). I alla beslut som rör vårdnad, boende och umgänge ska barnets bästa vara avgörande. Hänsyn ska tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad (6 kap. 2 a § FB). Det finns ingen exakt gräns för när barnet anses ha nått en sådan ålder och mognad att hänsyn ska tas till dess vilja. Sett till praxis brukar kring 12 års ålder innebära att allt mer hänsyn tas (dock kan det vara såväl yngre som äldre). I ditt fall har din son förvisso ett förståndshandikapp, samtidigt beskriver du det som lindrigt, varför det kan antas att hänsyn kommer att tas till hans vilja. Om er son säger att han vill bo med sin pappa kommer det sannolikt att tas hänsyn till det med.
Min rekommendation i fall som ert är alltid att man ska försöka komma överens. Jag är dock fullt medveten om att det inte alltid finns möjlighet att göra så. Jag brukar för de föräldrar som inte kan enas föreslå att ett första alternativ är att man vänder sig till familjerätten i sin kommun. Familjerätten är ingen juridisk instans (trots dess namn) utan lyder under socialtjänsten. Familjerätten anordnar samarbetssamtal; ofta är det en god idé med en neutral part som kan vara behjälplig ett medla. Familjerätten kan även hjälpa till med att upprätta avtal om boende. Ett sådant avtal, om det godkänns av socialnämnden, är lika giltigt som en dom från domstol. För att komma i kontakt med familjerätten är det enklast att ringa till kommunens växel och be om att få bli kopplad.
För det fall att det blir tvistigt och du önskar hjälp av en av våra jurister är du varmt välkommen att återkomma till mig. Våra jurister har erfarenhet av familjerättsliga mål. För kontakt och offert, eller för det fall att något i svaret är oklart, nås jag på dennis.lavesson@lawline.se.
Med vänliga hälsningar,
