Hur bedömer domstolen frågor om umgänge?
Min dotter är 14 år och jag har haft enskild vårdnad hela hennes uppväxt. Senaste året har pappan önskat att träffa våran dotter men hon vill inte. Nu hotar han med familjerätten, vad kan vi vänta oss av detta?
Mvh Maria
Lawline svarar
Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Jag förstår att din situation inte är lätt. Tyvärr är det inte möjligt för mig att med säkerhet avgöra hur domstolen kommer att döma i ditt fall. Det jag kan göra är emellertid att förklara vad lagen säger och vilka omständigheter som domstolen kommer att beakta i sin bedömning. Det du skriver i din fråga tolkar jag som att du vill veta om pappan har rätt till umgänge med dottern. Detta kommer vara utgångspunkten för mitt svar. Frågan besvaras med regler som finns i föräldrabalken (FB). Jag kommer dessutom hänvisa till de propositioner (prop.) som ligger till grund för lagen och till domar från Högsta domstolen.
Allmänt om umgängesrätt
Att umgås med sina föräldrar är en rättighet som tillfaller barn. Ett barn har ingen skyldighet att umgås med sina föräldrar. Föräldrar har ingen absolut rättighet att få umgås med sitt barn. Tanken är alltså att barnets bästa ska ligga till grund för bedömningen av om en förälder som inte bor tillsammans med sitt barn ska ha rätt till umgänge med barnet, FB 6:2 a.
Allmänt om familjemål
En förälder som vill umgås med sitt barn kan väcka talan om detta vid domstol, FB 6:15 a. Målet ska tas upp av tingsrätten i den ort där barnet har sin hemvist, FB 6:17. I mål om umgängesfrågor är domstolen ansvarig att se till att frågan om umgänge blir tillräckligt utredd - rätten har alltså ett ansvar för att se till att utredningen i målet kan läggas till grund för en korrekt bedömning av umgängesfrågan. Under rättegången ska socialnämnden få tillfälle att lämna upplysningar som kan vara av betydelse. Vidare kan domstolen besluta att socialnämnden ska genomföra en utredning som kan ligga till grund för bedömningen av umgängesfrågan, FB 6:19. Det kan också bli aktuellt att föräldrarna får delta i ett medlingssammanträde eller i ett samarbetssamtal där föräldrarna får hjälp att försöka träffa en frivillig överenskommelse om umgänge, FB 6:18-18 a.
Vad tittar domstolen på i sin bedömning av umgängesfrågan?
När domstolen bedöma frågan om umgänge ska barnets bästa vara vägledande, FB 6:2 a. Barn har rätt till omvårdnad, trygghet, en god uppfostran, respekt och hänsyn för sin person och individualitet. Kroppsbestraffning eller annan kränkande behandling får inte förekomma, FB 6:1. Vad som är barnets bästa måste alltid avgöras med hänsyn till de omständigheter som föreligger i varje enskilt fall. Domstolen ska, enligt FB 6:2 a st. 2, särskilt ta hänsyn till:
1. Risken för att barnet eller annan familjemedlem utsätts för övergrepp, förs bort eller far illa på något annat sätt. Här ska alltså en riskbedömning göras. Domstolen måste fråga sig om det finns en risk att barnet blir utsatt för fysisk misshandel, sexuella övergrepp, trakasserier, verbala övergrepp, hot eller liknande kränkande behandling. Vidare ska rätten överväga om det finns en risk att barnet blir bortförd och om det finns en risk att barnet genom sitt umgänge hamnar i en olämplig miljö. Förekomst av missbruk är ett exempel på en omständighet som gör en miljö olämplig för ett barn, prop. 1992/93:139 s. 37.
2. Barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Svensk rätt utgår ifrån att det är bäst för ett barn att ha nära och god kontakt med båda sina föräldrar. Så är inte alltid fallet. Ett barn har rätt att inte bli utsatt för våld, övergrepp eller annan kränkande behandling. Om sådana omständigheter förekommer eller har förekommit i kontakten mellan en förälder och ett barn talar detta starkt för att föräldern inte bör få ta del i barnets vårdnad. Det tyder även på att umgänget bör begränsas, prop. 2005/06:99 s. 42.
3. Domstolen ska även beakta barnets egen vilja. Om det är lämpligt bör barnet få komma till tals. Barnets synpunkter i fråga om umgänge ska beaktas och respekteras med hänsyn till barnets ålder och mognad. Om ett barn är 13 år eller äldre torde barnets synpunkter väga tungt i domstolens bedömning, prop. 1994/95:224 s. 33, NJA 1988 s. 448.
Andra omständigheter som domstolen bedömer
Domstolens bedömning ska ta hänsyn till barnets psykiska och fysiska välbefinnande. Detta ska göras både på lång och kort sikt. Bedömningen ska vara nyanserad. Detta innebär att upprepade övergrepp och kränkningar mot ett barn talar för att barnet i fortsättningen kommer att fara illa. Om övergrepp eller kränkningar som ligger nära i tiden talar extra starkt för att barnet befinner sig i risk. Om föräldern har genomgått behandling för att undvika en upprepning kan även detta beaktas. Självklart ska även barnets inställning beaktas. Jag vill poängtera att det inte går att dra några generella slutsatser om vilken exakt risk en viss omständighet innebär; domstolen måste alltid göra en helhetsbedömning i det enskilda fallet, prop. 2005/06:99 s. 45.
Om du har andra frågor är du alltid välkommen att vända dig till oss på Lawline
Vänligen,
