FrågaOFFENTLIG RÄTTFörvaltningsrätt29/10/2021

Har socialtjänsten kommunikationsskyldighet?

Jag undrar om alla utredningar inom socialtjänsten måste kommuniceras? Eller finns det ingen kommmunikationsskyldighet?

Lawline svarar

Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!

Jag förstår informationen ovan som att du vill veta om socialtjänsten har en kommunikationsskyldighet.

Förvaltningslagen
Socialnämnden är en myndighet i förvaltningslagens mening och har därtill en kommunikationsskyldighet, 25 § förvaltningslagen, FL. Skyldigheten att kommunicera syftar till att stärka den enskildes rättssäkerhet. Den ska fullgöras i två steg, d.v.s. att den som har ställning som part ska: (1) underrättas om uppgifter som tillförts utredningen av någon annan och (2) få möjlighet att yttra sig över det.

Detta leder till att den enskilde får kännedom om alla omständigheter som nämnden grundar sitt beslut på och även möjlighet att komplettera och kontrollera utredningsmaterialet. Den enskilde har p.g.a. det också ännu större möjlighet att ta tillvara sin rätt. När det kommer till nämnden är det gynnande eftersom den får möjligheten att kontrollera att utredningsmaterialet innehåller korrekta och fullständiga uppgifter.

Uppgifter som ska kommuniceras
Skyldigheten i 25 § FL innebär att utredningsmaterial som någon annan har tillfört ärendet, och som har betydelse för ärendets avgörande, ska kommuniceras innan nämnden fattar ett slutligt beslut i ärendet. Detta innefattar även muntliga uppgifter som nämnden tar emot eller egna iakttagelser som nämndens tjänstemän gör. Materialet kan även innefatta skriftligt material som har kommit in från andra än den enskilde som till exempel läkarintyg och yttranden från sakkunniga.

Om det efter att ett ärende har kommunicerats med parten tillkommer nya uppgifter från någon annan än den som ärendet rör, och uppgifterna är av betydelse för ett ärendes utgång, ska parten även få möjlighet att ta del av dessa uppgifter och yttra sig över dem. Detta kan ha särskild betydelse i ärenden där det finns flera parter, till exempel ärenden som rör barn.

Skyldigheten omfattar dock inte nämndens bedömning eller förslag till beslut. Detta hindra inte nämnden från att kommunicera deras bedömning eller förslag till beslut. FL:s regler är bara minimiregler.

Undantag
I vissa fall är om kommunicering inte nödvändig.

Det gäller bland annat om beslutet inte går part emot, dvs. om den enskilde får precis det han eller hon har ansökt om eller begärt.

Undantaget omfattar även uppgifter som saknar betydelse. Till exempel om en annan person har lämnat en uppgift som den enskilde redan känner till eller som inte behövs för beslutsfattandet eller om det är uppenbart obehövligt att kommunicera uppgiften.

Vidare kan kommunicering underlåtas om ärendets avgörande inte kan uppskjutas. Det kan till exempel bli aktuellt vid ett omedelbart omhändertagande enligt 6 § LVU eller 13 § LVM. Detta är emellertid begränsat till ärenden då tidsmarginalen är för knapp för att man ska hinna med kommunicering. Det går inte att hänvisa till myndighetens arbetsbörda eller "dålig planering" för att låta bli att kommunicera.

Om alla uppgifter i utredningen har lämnats av den enskilde behöver ingen kommunicering ske innan nämnden fattar ett beslut i ärendet.

I varje enskilt ärende får man bedöma om huvudregeln är tillämplig eller om man kan använda sig av någon av undantagsbestämmelserna. I tveksamma fall är det bättre att kommunicera utredningsmaterialet än att låta bli.

Förhållande till sekretesslagen
Av 25 § tredje stycket FL framgår att underrättelseskyldigheten gäller med de begränsningar som följer av 10 kap. 3 § offentlighet och sekretesslagen, OSL. Enligt denna bestämmelse får en handling eller annat material inte lämnas ut till den som är part "i den utsträckning det av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att sekretessbelagd uppgift i materialet inte röjs".

I de få fall sekretessen har företräde framför den enskildes rätt till insyn ska det material som omfattas av sekretessen inte kommuniceras. Om något material inte ska kommuniceras med hänvisning till 10 kap. 3 § OSL, är nämnden skyldig att på annat sätt upplysa parten om vad materialet innehåller. Det ska enligt samma bestämmelse ske i den utsträckning det behövs för att han eller hon ska kunna ta tillvara sin rätt och om det kan ske utan allvarlig skada för det intresse som sekretessen ska skydda.

Sammanfattning har socialtjänsten som lyder under socialnämnden (som i sin tur är en myndighet) en kommunikationsskyldighet enligt 25 § FL. Det omfattar material som har tillförts ärendet av annan än parten själv och har betydelse för ärendets betydelse. Detta innefattar bland annat utredningsmaterial.

Jag hoppas att detta var till hjälp.

Vänligen,

Marlene ZouzouhoRådgivare