Har mor- och farföräldrar en rätt att träffa sina barnbarn?
Hej. Det har uppstått en låst konfliktsituation mellan min vuxna son med fru och mig. Som hämnd hindrar de all kontakt mellan mina barnbarn (två tvillingflickor på 10 år och en flicka på 3 år) och mig. De får inte besöka mig längre trots att de under hela sitt 10-åriga liv besökt mig minst 1 gång i veckan, och de får heller inte ringa, skicka textmeddelanden eller skriva brev till mig (eller svara på mina eventuella kontaktförsök). Vi bor på 1 km avstånd och jag stöter lyckligtvis ibland på tvillingarna ute på mina promenader och då får vi möjligheter att prata en stund. De uttrycker då sin saknad och önskan om att få träffas igen. Mig har föräldrarna "förbjudit" att gå fram och prata med barnen eller krama dem. Det "förbudet" följer jag inte på grund av det totalt vansinniga och kärlekslösa i det hela. Den yngsta flickan har jag inte haft möjligheter att träffa eller på ett halvt år. Min fråga är om föräldrar har juridisk rätt att förhindra sina barn att träffa sin farmor? Och om föräldrar har rätten att förbjuda barnen att ha kontakt med sin farmor per telefon så att de varken själva får ringa eller skicka meddelanden eller svara om jag ringer eller skickar meddelanden? Har de rätt att kolla barnens telefoner och brev? Och har de rätt att kasta bort exempelvis julkortet jag skickade dem (vilket de gjort)? Situationen är väldigt ledsam. Vi bor i Finland men mitt modersmål är svenska därför skriver jag till er. Tacksam för svar. Med vänliga hälsningar.
Lawline svarar
Hej, och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!
Som jag tolkar din fråga så undrar du vilka möjligheter till umgänge som finns mellan en mor- och farförälder och dennes barnbarn. Jag kommer i svaret utgå från svensk rätt. Regler om barns umgängesrätt finns i 6 kap. föräldrabalken (FB).
Har mor- och farföräldrar rätt att träffa sina barnbarn?
Som utgångspunkt har mor- och farföräldrar ingen lagstadgad rätt till umgänge med sina barnbarn. Barnets vårdnadshavare har däremot ett ansvar för att barnets behov av umgänge med någon annan som står det särskilt nära så långt som möjligt tillgodoses, exempelvis mor- och farföräldrar (6 kap. 15 § tredje stycket FB).
Barnets vårdnadshavare har också rätt att bestämma i frågor rörande barnets personliga angelägenheter, men i takt med barnets stigande ålder och utveckling ska större hänsyn tas till barnets egen vilja (6 kap. 11 § FB).
Vad kan jag som mor- och farförälder göra om jag vill ha ett umgänge med sitt barnbarn?
Mor- eller farföräldrar kan inte väcka talan vid domstol om umgänge med sitt barnbarn. Beslut om talan ska väckas fattas istället av socialnämnden (6 kap. 15 a § andra stycket FB). Vid bedömningen ska socialnämnden särskilt beakta barnets behov av umgänge med sina mor- eller farföräldrar.
Alla beslut om umgängesrätt ska utgå från vad som är bäst för barnet (6 kap. 2 a § första stycket FB). Hänsyn till barnets vilja baseras på barnets ålder och mognad (6 kap. 2 a § tredje stycket FB).
Sammanfattning
Barnets vårdnadshavare har som huvudregel en skyldighet att tillse barnets behov av umgänge med dess mor- och farföräldrar. Om barnets vårdnadshavare vägrar en mor- eller farförälder umgänge med barnet kan socialnämnden väcka talan i frågan. Vid bedömningen ska barnets egen vilja beaktas utifrån barnets ålder och mognad. Tvillingflickorna på 10 år torde vara tillräckligt gamla för att få sin vilja beaktad. Flickan på 3 år är förmodligen för ung, men bedömningen måste göras i varje enskilt fall, och dessutom med beaktade av barnets utveckling.
Hoppas detta var svar på din fråga, annars får du gärna återkomma till oss!
Med vänliga hälsningar
