Lawline
FAMILJERÄTTFaderskap
30 november 2018

Hänsynstagande till barnets vilja vid boende- och umgängesfrågor

Fråga

Jag och min dotters pappa separerade när hon var 2 år, hon fyller 10 år nu i dec. Vår överenskommelse har varit att dottern ska vara hos sin pappa varannan helg. Vilket aldrig har fungerat helt optimalt, i början kunde han ställa in med kort varsel och vi fick finna oss i det. Jag känner att jag alltid har varit väldigt uppmuntrande till att de ska kunna ha en fungerande relation och hon har åkt till honom de gånger som han har velat eller rättare sagt kunnat träffa henne. Detta har kunnat bli en gång i månaden på sin höjd. Hon har det senaste året uttryckt att hon inte vill åka till honom för hon tycker det är tråkigt och att han ofta sover när hon är där. Hans version är att hon inte vill göra något och att hon bara sitter med sin iPad. Det har även framkommit att han tidigare har jobbat på nätterna och lämnat henne ensam, vilket jag har sagt till honom att han absolut inte får göra. Nu säger han att han vill åka iväg med henne någonstans en vecka innan jullovet och hon säger att hon inte vill missa skolan. Jag har sagt till honom att de kanske kan göra något tillsammans efter nyår när vi kommer hem från Skåne (vi bor i Stockholm) där vi ska träffa min mamma, som är sjuk i cancer, över julen. Han tycker nu att jag bara bestämmer över honom och när han ska få träffa vår dotter, men vår dotter är väldigt mogen för sin ålder och jag känner att någonstans måste hennes talan och åsikt lyssnas på till viss del. Känner att vi är strandade lite när han inte vill prata med mig.

Svar

Hej och tack för din fråga,Jag tolkar det som att du vill ha svar på hur stor hänsyn som tas till barnets egna uttryckta vilja vid boende och umgänge. Barnets vårdnad, boende och umgänge regleras i 6 kap. föräldrabalken (här benämnd FB), där umgänge regleras i 15-22 §§. Barnets båda föräldrar har det gemensamma ansvaret för att barnets behov av umgänge med den föräldern barnet inte bor med tillgodoses, se 6 kap. 15 § FB. Enligt 6 kap. 2 a § FB ska "barnets bästa [...] vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge". Vidare anges att särskild vikt bl.a. ska fästas vid "barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna" (2 st.) samt att "hänsyn ska tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad" (3 st.). I 6 kap. 11 § FB utläses också att "[v]årdnadshavaren ska [...] i takt med barnets stigande ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål". Hur stor hänsyn som kommer tas till din dotters vilja i just ert fall går tyvärr inte att svara på, det varierar från fall till fall. Av rättspraxis kan utläsas att åtminstone barn över 6 år har fått uttryck för sin vilja på ett för umgänget avgörande sätt. Du nämner att ni sitter fast vad gäller hur umgänget ska se ut. Ni kan få hjälp att upprätta avtal (dvs. en ny överenskommelse) om vårdnad, boende och umgänge, 17 a § FB. Det anges i 5 kap. 3 § socialtjänstlagen (här benämnd SoL) att det sker genom att kommunen åläggs att dels erbjuda samtal som bl.a. rör frågor om barnets umgänge (sk. samarbetssamtal, se också 6 kap. 18 § FB), dels hjälper föräldrar att upprätta avtal om umgänge. Ett avtal som socialnämnden godkänner är verkställbart på samma sätt som ett domstolsavgörande enligt 21 § 1 st. FB. Detta avtal ska godkännas om det inte är "uppenbart oförenligt med barnets bästa" (6 kap. 6 § 2 st. FB). Kan ni inte enas är det tingsrätten som avgör tvisten alternativt verkar för att ni ska nå en överenskommelse. En förälder som vill umgås med sitt barn kan också föra talan om umgänge med barnet, 6 kap. 15 a § FB. Värt att upprepa är att barnets vilja ska tas i beaktande vid avgörande av tvister rörande umgänge.

Hoppas att du fick någorlunda klarhet i hur bedömningen ser ut och du är välkommen att höra av dig om du har ytterligare frågor!

Med vänlig hälsning,