Hänsyn till barnets vilja i fråga om vårdnad, boende och umgänge

2019-01-29 i Barnrätt
FRÅGA
I släkten finns två flickor, 12 och 13 år gamla, som nu har sagt att de inte längre vill bo hos sin mamma på grund av hennes alkoholproblem och att hon skriker på dem. Deras pappa är omgift med en ny kvinna som dessa två flickor tycker mycket om. Problemet är att pappan och hand fd fru bor på en ort (där flickorna går i skolan) och hans nya hustru bor på en ort 12 mil därifrån. Pappan har försökt att få ensam vårdnad om flickorna men inte lyckats driva igenom detta. Flickorna vill flytta med sin pappa till hans nya fru och börja gå i skola där med det motsätter sig deras mamma. Vem ska socialtjänsten egentligen lyssna på i fall som dessa? Flickorna som klart deklarerat att de vill inte bo hos sin mamma på grund av de missbruksproblem hon har? Eller mamman som hårdnackat vägrar låta barnen flytta och att pappan får vårdnaden om dem.
SVAR

Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!

De regler som gäller för vårdnadshavare och föräldrar finns i föräldrabalken (FB). Vad som gäller för vårdnad, boende och umgänge regleras i 6 kap. föräldrabalken.

I kapitlets inledande bestämmelse fastslås att barn har rätt till omvårdnad, trygghet och god fostran (6 kap. 1 § FB). Rätten till omvårdnad innebär inte enbart att barnets materiella behov ska tillfredsställas, utan det innebär även krav på barnets psykiska behov.
Av 6 kap. 2 a § FB framgår att barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska det fästas särskild vikt vid bland annat barnets behov av nära och god kontakt med båda föräldrarna. Hänsyn ska här vid även tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad.
Då barnen uttryckligen sagt att de vill bo hos pappan, kommer stor hänsyn tas till detta vid bedömningen. I rättsfallet NJA 1995 s. 398 togs stor hänsyn till ett 13-årigt barns bestämda vilja vid valet av vårdnadshavare. Barnens vilja kommer alltså spela stor roll vid rättens bedömning av vad som är bäst för dom.

Barnens vilja ställs i vanliga fall mot kontinuitetsprincipen. Principen har främst vuxit fram i rättspraxis, men kan sägas vara en del av barnets grundläggande behov av trygghet och stabilitet. Principen är en viktig presumtion när barnets bästa ska tolkas i samband med vårdnaden om barnet. När föräldrarna bor nära varandra minskar kontinuitetsprincipen till viss del i betydelse, eftersom det inte blir en lika stor omställning för barnet att byta vårdnadshavare och boende. Då pappan och mamman i detta fall bor på samma ort, kommer principen således att ha minskad betydelse.

Sammanfattning
Vad gäller frågan om vårdnaden är det rätten som beslutar detta (6 kap. 5 § FB). Att domstolen värdesätter god kontakt med båda föräldrarna är sådant som talar för gemensam vårdnad. Att modern missbrukar alkohol, skriker på barnen samtidigt som barnen har en bestämd vilja att inte bo kvar hos mamman är sådant som talar för att pappan ska få ensam vårdnad. Det är svårt att avgöra vad domstolen skulle tagit störst hänsyn till. Min uppfattning är dock att pappan har god chans till ensam vårdnad, främst på grund av att barnen har en sån pass bestämd vilja för detta.


Jag vill även poängtera att frågan om vårdnaden och frågan om boende skiljer sig åt. Av 6 kap. 14 a § FB framgår att om barnet står under vårdnad av båda föräldrarna, får rätten besluta vem av föräldrarna barnet ska bo tillsammans med. Vad gäller boende finns det även en möjlighet för föräldrarna att avtala om barnets boende. Av 6 kap. 14 a § andra stycket framgår att ett sådant avtal ska gälla, om det är skriftligt och socialnämnden godkänner det.

Hoppas att du fick svar på din fråga!

Aksinja Rönnlund
Fick du svar på din fråga?
Kommentera
Relaterat innehåll