Hänsyn till barnets vilja i frågor om boende och vårdnad
Hej.
För 8 år sen lämnade jag min sons pappa pga psykisk misshandel och än idag har vi samarbetssvårigheter. Vår son är 11 år och har börjat uttrycka att han vill bo mer hos mig. Bor varannan vecka just nu. Varje gång jag bett hans pappa om att gå till familjerådgivning eller samarbetssamtal för sonens skull säger han först att det ska vi absolut göra, för att alltid i sista stund hitta en ursäkt för att det inte ska bli av.
Sonen har berättat att han börjar må dåligt av att bo hos sin pappa och hans nya familj. Men jag kan inte ordna så att han får gå och prata med någon t ex på BUP eftersom det krävs samtycke pga gemensam vårdnad. Och hans pappa tycker inte att sonen behöver det. Pappan har maktbegär och vill vara den som bestämmer om allt.
Familjerätten kan inget göra eftersom man måste skriva på ett papper att man är villig att komma på ett möte hos dem.
Jag behöver rådgivning om hur jag kan göra i den här situationen.
I början av nästa år ska sonen få prata med skolans kurator iaf, men finns det något jag i nuläget kan göra för att min son ska få kunna bo mer hos mig? Hur funkar det om det ev skulle bli en rättstvist om vårdnad/boende? Lyssnar de på sonen innan han fyllt 12 år? Eller är 12-årsgränsen bara en myt?
Lawline svarar
Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Du beskriver att du och din sons pappa har samarbetssvårigheter samt att din son uppgett att han önskar att bo mer hos dig. Detta kan eventuellt utgöra skäl till att ansöka om ensam vårdnad i domstol alternativt yrka att boendesituationen ska ändras så att sonen får bo mer hos dig. Det faktum att din son skulle bo mer hos dig behöver däremot inte utesluta att ni båda föräldrar fortfarande har gemensam vårdnad.
Ofta rekommenderas att föräldrarna själva kommer överens om vårdnad, boende och umgänge som är förenligt med barnets bästa. Ett gott samarbete mellan föräldrarna anses nämligen vara bra för barnet.Kommer ni inte överens och misstänker du att även din son far illa av detta, kan det vara en bra idé att vända sig till domstolen som istället får avgöra frågan. Ofta uttrycks att gemensam vårdnad är förenlig med barnets bästa. I fall där samarbetssvårigheter försvårar för föräldrarna att komma överens om beslut som gäller barnet, görs däremot oftast en annan bedömning.
Du undrar huruvida domstolen tar hänsyn till din sons vilja angående vårdnaden och boendet. I 6 kap. 2 § a FB, uppges att hänsyn tas till barnet vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Denna bedömning görs ibland fristående från bedömningen om barnets bästa. Bestämmelsen innehåller ingen specifik åldergräns, men barnets åsikt ska tas större hänsyn till ju mognare och äldre barnet är då ett litet barn inte har lika lätt att överblicka konsekvenserna av olika val. Precis som du säger har man tidigare utgått från att ett barn i tolvårsåldern har mer att säga till i sådana här tvister. Men då man senare ansåg att en specifik åldergräns tenderade att göra bedömningarna mer schablonmässiga, uttryckte man att det var viktigt att göra en mer individanpassad bedömning i varje fall.
Jag hoppas att jag kunde hjälpa dig. Annars är du varmt välkommen att återkomma till oss!
