Grundlagsskydd för privatliv samt beslut om husrannsakan

FRÅGA
Har vi inte skydd mot godtyckliga intrång i vårt privatliv resp hem i vår konstitution ?Måste inte åklagare och polis gå till en domstol som skall väga för eller emot sådana intrång i privatlivet. Visst polisen beter sig som de stasisvin de är, de skulle bli slut medgodtyckliga och illegala husrannsakningar samt att de inte skulle få forcera sig in genom dörrar och fönster. Där görs lägenhets-innehavaren ansvarig för det polisen saboterar och slagit sönder. Ingen vapeninsats skulle få utföras mot lägenheter med barn och ungdomar boende i dem.Det skulle vara bättre om den amerikanska rätten (lagen) gällde även här för då måste de ha en s.k husrannsakningsorder, vilken är undertecknad av en domare och minst 3 nämndemän, då skulle även jurysystemet med 21 ärbara och redbara m ä n användas istället för våra politiserade tings- och hov- rätter. Istället för en rätt av politruker som i våra s k tingsrätter borde allt börja i hovrätten och därefter tas upp i en appellationsdomstol med endast med länge skolade jurister. Ett s k common law med fastställd rättspraxis - prejudikat. Lika mål skall behandlas lika. Det Tack för ev svar fast jag betvivlar att detta ens kommer upp som fråga! Jag är för kontroversieller min rättsuppfattning.
SVAR

Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!

Din fråga aktualiserar huvudsakligen regeringsformen (RF), Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR), rättegångsbalken (RF) och brottsbalken (BrB).

Jag tolkar din fråga som att du i huvudsak undrar hur grundlagsskyddet för rätten till kroppslig integritet, privatliv och det egna hemmet gentemot det allmänna ser ut samt hur beslutsfattandet kring en husrannsakan går till.

Skydd för rätten till kroppslig integritet, privatliv och det egna hemmet

I Sveriges grundlag finns skydd för grundläggande fri- och rättigheter dels genom 2 kap. RF och dels genom EKMR som både gäller som lag i Sverige och skyddas genom 2 kap. 19 § RF. I både RF och EKMR finns skydd för kroppslig integritet, privatliv och hem främst genom 2 kap. 6 § RF och artikel 8 EKMR. Sammanfattningsvis kan man konstatera att dessa två bestämmelser tillsammans skyddar den enskilde mot kroppsliga ingrepp, kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång, ingrepp i privat- och familjeliv och undersökning eller avlyssning av privat korrespondens. Den som anser sig ha blivit utsatt för en kränkning av sin rätt enligt dessa bestämmelser kan därmed få saken prövad i nationell domstol liksom i Europadomstolen.

Det finns förstås undantag till dessa skydd. Enligt 2 kap. 21 § RF får rätterna begränsas endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle (exempelvis brottsbekämpning, som nämns uttryckligen i EKMR) och aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsningen får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning. Det rör sig alltså om en proportionalitetsbedömning där motstående intressen ska beaktas och vägas mot varandra. Det krävs även lagstöd för att inskränkningen ska få ske. Ett snarlikt undantag finns i artikel 8 EKMR.

Förfarande vid beslut om husrannsakan

Ett konkret exempel på undantag från skyddet som diskuterats ovan med anledning av brottsbekämpning är reglera om husrannsakan. Det lagstöd som finns för detta undantag är rättegångsbalken, mer specifikt 28 kap. RB. Proportionalitetsbedömningen som berörts ovan speglas i detta konkreta fall av 28 kap. 3 a § RB. De som kan fatta beslut om husrannsakan är åklagare, förundersökningsledare eller, om det är en akut situation, enskild polisman/tulltjänsteman. Dessa beslut fattas med risk för straffansvar genom bestämmelsen om tjänstefel i 20 kap. 1 § BrB och möjligen hemfridsbrott i 4 kap. 6 § BrB. I svårare fall bör husrannsakan inte vidtas utan domstols förordnande enligt 28 kap. 4 § RB. Vi kan alltså konstatera att beslut om husrannsakan inte kräver ett domstolsbeslut, men att ett sådant beslut inte heller kan fattas med godtycke då beslutsfattaren i sådant fall löper risk för böter eller fängelse.

Det kan även noteras att olägenhet eller skada utöver vad som är oundgängligen nödvändigt inte får orsakas vid en husrannsakan enligt 28 kap. 6 § RB.

Avslutningsvis kan det vara värt att konstatera att det utmärkande draget med common law är att prejudikat från överrätter är bindande för underrätter. I Sverige är detta i och för sig inte fallet, men svensk domstolspraxis innebär att underrätter i princip undantagslöst följer Högsta domstolens praxis trots att de inte formellt sett måste det. Det kan även noteras att prejudikaten i common law mig veterligen alltid ger vika för en senare tillkommen lag som strider mot dessa; den praktiska skillnaden gentemot dagens svenska system är alltså på detta sätt inte särskilt stor.

Jag hoppas att mitt svar var till hjälp!

Med vänlig hälsning

Magnus Gustafsson
Fick du svar på din fråga?
Kommentera
Relaterat innehåll
Senaste besvarade frågorna inom Allmänt om lagar och regler (491)
2018-11-18 Hur mycket alkohol får man ta in i Sverige?
2018-11-15 Får jag föra in min pappas aska till Sverige?
2018-11-15 Hur hittar man förarbeten till FEUF?
2018-11-14 Vem betalar resan vid anställningsintervju?

Alla besvarade frågor (62056)