Gränsdragningen mellan stöld och snatteri?

Hejsan bästa gratisrådgivning! Jag undrar vad de väsentligaste skillnaderna är mellan snatteri och stöld?Vilka omständigheter tar hovrätten eller åklagaren hänsyn till vad gäller snatteri och stöld? Tar de exempelvis hänsyn till personens ålder?

Lawline svarar

Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

De två brottsliga gärningarna stöld och snatteri regleras i 8:1 respektive 8:2 i Brottsbalken och kan läsas https://lagen.nu/1962:700#K8P1S1. För att en person ska kunna dömas för stöld krävs att paragrafens rekvisit är uppfyllda, dvs. de förutsättningar som måste föreligga för att det ska röra sig om stöld. Dessa är 1) ett olovligt tagande 2) av vad annan tillhör (annans egendom) 3) med uppsåt att tillägna sig det samt 4) att ekonomisk skada uppstår för den som drabbas av tillgreppet. Snatteri kan sedan sägas vara en lindrigare form av stöld.

Gränsdragningen mellan stöld och snatteri har varit föremål för många prövningar i domstol, och det finns ingen gränsdragningsregel som alltid kan användas. En särskild bedömning måste istället göras i varje enskilt fall för att bestämma om det rör sig om stöld eller snatteri, och denna bedömning görs utifrån ett antal omständigheter.

Den i praxis viktigaste omständigheten som ofta har varit utslagsgivande i bedömningen är värdet på det som tillgripits, där beloppsgränsen har förskjutits i takt med att penningvärdet har förändrats och stigit. Den nuvarande nivån fastställdes i NJA 2009 s.586, där Högsta Domstolen valde att höja den tidigare gränsen som låg på 800 kr till 1000 kr, som därmed är den nu gällande gränsen.

Trots att värdet alltså spelar en stor roll i bedömningen, så finns det även andra faktorer som måste beaktas, där även tillgrepp av föremål med ett ringa värde kan resultera i att tillgreppet bedöms som stöld istället för snatteri. Som exempel kan nämnas situationer där ägaren till egendomen har varit oförmögen att skydda sig mot stölden. I NJA 1995 s.561 tillgrep en gärningsman ett lågt värde (140 kr) ur två obevakade handväskor på en dansrestaurang, vilket ändå bedömdes som stöld eftersom att gärningsmannen hade utnyttjat den obevakade situationen, samt att gärningen innebar ett visst integritetskränkande moment då gärningsmannen rotade genom ägarnas handväskor. Vidare dömdes gärningsmannen i RH 1988:86 till stöld då han tillgripit ett armbandsur värt 100 kr från en berusad man, där anledningen sades vara att gärningsmannen hade utnyttjat ägarens skyddslösa situation. Ytterligare omständigheter som påverkar bedömningen är om gärningsmannen sviker ett förtroende som givits honom eller om tillgreppet sker genom inbrott där brottet då väldigt sällan bedöms som snatteri, oavsett hur lågt värde det må röra sig om.

Förutom det ovan nämnda, så måste gärningen ha en så kallad subjektiv täckning. Med detta menas att en bedömning görs utifrån gärningsmannens uppsåt, dvs. vad denne hade för avsikt med gärningen. Om värdet av det tillgripna objektet skulle vara så pass högt att det normalt skulle bedömas som stöld, men att gärningsmannen inte hade för avsikt att tillgripa egendom till ett så pass högt värde, så ska gärningen bedömas som snatteri. Detta följer av NJA 1944 s.229. Det krävs dock att det faktiskt kan bevisas att gärningsmannen inte hade för avsikt att tillgripa egendom av ett högre värde, och endast gärningsmannens egna övertygelser om detta utgör inte ett tillräckligt bedömningsunderlag.

Slutligen ska även frågan om gärningsmannens ålder beröras. Gärningsmannens ålder är inte en omständighet som påverkar gränsdragningen mellan två straffbestämmelser. Det får istället betydelse vid straffmätningen, dvs. då domstolen värderar vilket straff som ska dömas ut för den begångna gärningen, där en låg ålder talar för lindrigare påföljder.

Med vänliga hälsningar,

Johan OlssonRådgivare
Vi använder Cookies
Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse på vår webbplats. För att anpassa dina cookie-inställningar, vänligen klicka på “Mer information”