Gåva och förskott på arv

2017-02-13 i Förskott på arv
FRÅGA
Hej!Vår ensamstående mormor gick nyligen bort och hade upprättat ett testamente där hon önskar dela hela kvarlåtenskapen lika mellan sina barnbarn (mig, mina syskon samt vår kusin). Min mor och hennes syster (min moster) har begärt jämkning av testamentet och kommer därför få ut sina respektive laglotter. Dagarna innan mormor gick bort skedde överföringar av flera större pengabelopp till min moster och hennes barn, som min moster hävdar att mormor muntligen avsett som gåvor till henne och hennes barn som ska ej ska räknas som förskott på arv. Till saken hör att mormors ekonomi under sista tiden av hennes liv sköttes av moster, som alltså har förfogat fritt över de konton överföringarna har skett ifrån...Nu undrar jag:1) Vad gäller när gåva ges till en universell arvtagare (min kusin) i så pass nära anslutning till att gåvogivaren avlider? Kan detta (då mormors testamente tydligt uppger att hon vill dela kvarlåtenskapen lika mellan barnbarnen) räknas som en del av kusinens arvslott?2) Räcker min mosters intygande om att mormor muntligen uppgett att "gåvorna" till henne ej ska räknas som förskott på arv som bevis för detta?Tack på förhand.
SVAR

Hej,

Tack för att du vänder dig till Lawline.

Jag ska försöka besvara dina frågor var och en för sig.

1. Räknas gåvor till barnbarn som förskott på arv?

Det är som huvudregel fritt fram att ge gåvor till en av sina arvingar och man kan som annan arvinge inte kräva att gåvan ska återgå. Däremot presumeras en gåva till en bröstarvinge vara ett förskott på arv (se 6 kap 1 § ÄB). Endast om det uttryckligen framgår, eller av omständigheterna går att utläsa, att gåvan INTE ska vara ett förskott på arv upphävs presumtionen. Om man fått ett förskott på arv ska detta vid arvsskiftet avräknas från ens laglott (bröstarvingens andel i arvlåtarens kvarlåtenskap). Presumtionen om att en gåva är förskott på arv träffar dock bara gåvogivarens direkta bröstarvingar. Om t.ex. en mormor vill ge en gåva till sitt barnbarn är presumtionen den omvända - man utgår då från att gåvan INTE är att betrakta som förskott på arv (se 6 kap 1 § 1 st 2 men. ÄB). Detta gäller förstås bara om gåvan lämnats medan barnbarnets förälder fortfarande var i livet eftersom att barnbarnet i ett fall där föräldern är död är den som ärver morfadern.

En presumtion talar egentligen bara om vem som har bevisbördan. Vad gäller gåvan till din moster är det hon som måste bevisa att det inte är ett förskott på arv. Men vad gäller gåvan till din kusin är det du som måste bevisa att det är ett förskott på arv. Det faktum att din mormor i testamentet uttryckt en vilja om att kvarlåtenskapen skulle delas lika mellan barnbarnen är en sådan omständighet som talar för att gåvan till kusinen ska betraktas som förskott på arv. För att avgöra om det går att bryta presumtionen i ditt fall krävs mer information om alla omständigheter.

2. Räcker din mosters intygande om att gåvan inte ska betraktas som förskott på arv?

Vad gäller din mosters egna gåva är svaret att ett intygande inte räcker. Din moster har bevisbördan för gåvan till henne inte ska betraktas som förskott på arv och hon måste lägga fram bevisning som styrker detta. En egen utsaga utgör inte stark bevisning. Vad gäller gåvan till din kusin har jag svarat ovan att bevisbördan ligger på dig varpå och ett intygande från din moster varken gör att presumtionen förstärks eller försvagas. Även gällande den här frågan behöver alla omständigheter läggas fram för att kunna ta ställning till huruvida presumtionen bryts eller.

Hälsningar

Viktor Lennartsson
Fick du svar på din fråga?
Senaste besvarade frågorna inom Förskott på arv (1179)
2021-01-20 Förskott på arv och istadarätt
2021-01-18 Gåvebrev - förskott på arv?
2021-01-16 När utgör en gåva ett förskott på arv?
2021-01-10 Arvsskifte vid förskott på arv genom fastighetsöverlåtelser

Alla besvarade frågor (88343)