Fullmakt och förhållande till tredje man
I vilken utsträckning är Lag (1915:218) diapositiv när det gäller fullmakter? Kan en enskild privatperson eller näringsidkare bestämma vilken typ av fullmakt som krävs för en viss rättshandling? Exempelvis posten, vars verksamhet utgör en särskild typ av tjänst, vilka krav kan de ställa på en fullmakts utformande? Som privatperson är man ju nödgad att använda posten (eller DHL/etc) för att skicka försändelser, men samtidigt är ju posten "bara" en privat näringsidkare, så därför undrar jag hur starka mina rättigheter enligt lagen är, alltså hur fri jag är att utforma en fullmakt på ett sätt som är möjligt för mig (för hand, digitalt, etc.), och vilka skyldigheter posten enligt lagen har att acceptera denna fullmakt, eller om lagen är "svag" på så sätt att posten kan ställa upp vilka krav den vill på fullmaktens form?
Fullmakten skulle i första hand gälla för att hämta ut någon annans försändelse.
Lawline svarar
Hej och tack för att cu vänder dig till Lawline med din fråga!
Reglerna om hur fullmakt ska utformas hittar du i avtalslagen (AvtL) kapitel 2 och dessa regler beskriver blad annat ansvar för rättshandlingar ingångna med fullmakt och hur fullmakter kan utformas. Jag kommer i mitt svar dels förklara hur en fullmakt utformas och vad den faktiskt innebär för fullmaktsgivaren och den fullmäktige och sedan förklara vad det har för verkan mot andra juridiska och fysiska personer.
Fullmakt enligt AvtL 2 kap
Juridiska personer och de flesta, myndiga fysiska personerna har vad vi kallar rättshandlingsförmåga. Detta betyder att de har fysisk och psykisk förmåga att företa rättsligt bindande handlingar. Att ge någon en fullmakt kan liknas vid att låna ut en del av sin rättshandlingsförmåga till någon annan. På så sätt blir man bunden av fullmäktigens handlingar som om de var ens egna, med förutsättning att de faller inom fullmaktens gränser (AvtL 10 §). En fullmakt kan se ut på olika sätt. En person kan anses ha fått en fullmakt i och med att de får en viss anställning och utför vissa uppgifter åt sin arbetsgivare (10 § 2 st.), genom ett meddelande som riktas till den fullmäktige personligen (18 § AvtL) eller genom ett meddelande som ges till fullmäktige med syfte att visas upp för tredje man (16 § AvtL). Oavsett utformningen innebär den att fullmaktsgivaren ”ger bort” en bit av sin rättshandlingsförmåga till och blir bunden av fullmäktigens agerande. Vissa skillnader föreligger i hur fullmaktstyperna återkallas och i vilken mån fullmaktsgivaren blir bunden om fullmäktigen agerar utöver fullmaktens gränser.
Värt att notera är att dessa regler primärt handlar om förhållandet mellan den som ger ut fullmakten och den som innehar fullmakten, vilket ansvar de har gentemot varandra och i vilken mån fullmaktsgivaren blir bunden av fullmäktigens handlingar.
Relationen till tredje man
Utgångspunkten i svensk rätt är avtalsfriheten och alla personer – juridiska och fysiska – får själva avgöra på vilka villkor de vill ingå ett avtal eller liknande rättshandling. I vissa speciella fall som rör bl. a. monopol finns det en avtalsplikt, men i övrigt är det heller aldrig en skyldighet att ingå avtal överhuvudtaget. En näringsidkare är alltså fri att avgöra om de vill företa en rättshandling gentemot någon som uppger att de handlar på uppdrag enligt en fullmakt. Eftersom det finns en risk att fullmakter missbrukas på olika sätt och detta kan drabba en näringsidkare på olika sätt, så väljer många att exempelvis bara acceptera avtal med någon som kan visa upp en skriftlig fullmakt. Det finns inte några särskilda regler som anger att ett företag inte får sätta upp krav och riktlinjer angående vilken utformning de vill att fullmakter ska ha.
Rätten för personer att utge fullmakt enligt AvtL kap. 2, deras skyldighet att stå för den fullmäktiges handlingar och friheten att utforma fullmakten som man själv vill, ger inte tredje man någon plikt att acceptera fullmakter villkorslöst. Det ger inte heller någon absolut rätt för fullmaktsgivaren gentemot tredje man.
Sammanfattning
Reglerna om fullmakt i AvtL kap. 2 anger de skyldigheter och friheter som tillfaller fullmaktsgivaren och fullmäktige. De innebär inte en absolut rätt att genom fullmäktige få ingå avtal eller liknande med tredje man och det finns ingen plikt för näringsidkare att acceptera en fullmakt på vilka villkor som helst. Om någon ställer upp krav för att de ska acceptera fullmakter är utgångspunkten att man måste anpassa sig till dessa. Finns det någon särskild anledning till att kraven inte kan efterlevas, så rekommenderar jag att man kontaktar näringsidkaren och frågar om det finns möjlighet att göra ett undantag eller lösa situationen på något annat sätt.
Jag hoppas att du med detta har fått svar på din fråga.
Vänliga hälsningar,
