Fri förfoganderätt och skydd för efterarv
Jag och min syster är enda barn till våra föräldrar. Vår mor har gått bort och min far har fri förfoganderätt till hennes kvarlåtenskap. Nu vill min far skänka den fastighet som utgör nära 100% av hennes kvarlåtenskap till min systers dotter och hennes make, i utbyte mot en revers motsvarande 95% av taxeringsvärdet. Det här känns otryggt för både mig och min syster och vi undrar hur vi bör agera, om det finns något vi kan göra för att skydda värdet på vårt efterarv.
Lawline svarar
Hej och tack för att ni vänder er till Lawline med era frågor!
Svaret på era frågor finns i ärvdabalken (1958:637), härefter ÄB.
Innebörden av fri förfoganderätt
Innebörden av den fria förfoganderätten framgår i andra meningen av 3 kap. 2 § ÄB, som anger att den efterlevande maken inte genom testamente får bestämma över egendom som ska tillfalla den först avlidnes arvingar, det vill säga de som har rätt till efterarv.
Detta är emellertid den enda begränsningen på vad den efterlevande maken får göra med egendom som denne ärvt. Man kan alltså inte som berättigad till efterarv direkt hindra den efterlevande maken från att sälja eller ge bort den andel av dennes förmögenhet som innehas med fri förfoganderätt. Det bör även noteras att rätten till efterarv ger rätt till en ideell andel av den efterlevande makens egendom, inte till någon bestämd egendom, vilket framgår av rättsfallet NJA 1995 s. 303.
Skydd för efterarv vid en minskning av boet
Att det inte finns någon laglig grund för att stoppa en efterlevande make för att sälja eller ge bort viss egendom innebär dock inte att det helt saknas skydd för värdet av ert efterarv.
Av 3 kap. 3 § ÄB framgår att om den efterlevande maken missbrukat sin fria förfoganderätt och på så sätt väsentligt minskat sin egendom så att det negativt påverkar efterarvingarnas rätt, har de rätt till ersättning (vederlag) för den minskning som rör deras andel i boet.
Minskningen ska ha skett utan tillbörlig hänsyn till efterarvingarnas intresse, till exempel genom gåvor, försäljning till underpris eller förmånstagarförordnanden. Ett rent slösaktigt levnadssätt räknas däremot inte.
Minskningen ska som sagt utgöra en väsentlig minskning av den efterlevandes egendom, vilket enligt NJA 2013 s. 736 i vart fall innebär en fjärdedel av egendomens värde jämfört med vad den annars skulle vara värd. Däremot behöver boets värde inte ha minskat totalt sett, utan man jämför med ett fiktivt värde ifall de “olämpliga” rättshandlingarna inte skulle ha ägt rum.
Eftersom rätten till efterarv innebär rätt till en viss andel av den efterlevandes egendom, utgår man vid kvotdelsberäkningen från att värdet av gåvan/rättshandlingen finns kvar. Efterarvingar ska då, inräknat vederlaget, få ut så mycket i efterarv som de skulle ha fått om det inte skett någon minskning av egendomens värde.
Finns det inte tillräckligt mycket egendom i boet för att vederlag ska kunna utgå finns möjlighet att begära återgång av en gåva enligt 3 kap. 3 § 2 st. ÄB. Detta förutsätter dock att den som mottagit gåvan är i ond tro, det vill säga förstår att rättshandlingen är till förfång för efterarvingarna, alltså att den skadar dem ekonomiskt. En sådan talan måste dock väckas inom fem år från att gåvan mottogs.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis kan man inte hindra en efterlevande från att förfoga över värdet av ett efterarv, till exempel genom en försäljning eller ett byte. Man kan heller inte hindra denne från att förfoga över viss egendom, eftersom man endast har rätt till en ideell andel av förmögenhetsmassan i efterarv, och inte särskild egendom (vilket kräver testamente).
Skulle värdet av den efterlevandes egendom minska med mer en fjärdedel, finns dock ett skydd för värdet av efterarvet enligt 3 kap. 3 § ÄB som i så fall ger rätt till ersättning.
Jag hoppas att det gav svar på er fråga. Om det är något mer ni undrar över så är ni varmt välkomna att höra av er till Lawline igen!
Bästa hälsningar,
