Fri förfoganderätt efter sambos bortgång – vad händer om man ger bort gåvor?

Question

Min faster som saknar bröstarvingar har avlidit. Hon ärvde sin sambo med fri förfoganderätt många år tidigare. Enligt deras inbördes testamente skulle efter den sist avlidna arvet fördelas så att hans syster får del i dödsboet. (Systern har avlidit, men hennes bröstarvingar träder i hennes ställe). Har vi nu upplysningsplikt vid bouppteckningen gentemot efterarvingarna på hans sida om att hon gett gåvor till sina egna testamentstagare under sin levnadstid eller måste efterarvingarna själva fråga först? De har inte umgåtts med den avlidna fastern.
Hon gav bort och fördelade 600.000 kronor mellan sina fyra arvtagare för ca 2 år sedan. Tidigare har hon gett ca 300.000 kronor, men dessa torde vara preskriberade, då mer än 5 år förflutit. Den senaste gåvan gavs med skriftligt intyg om att den inte skulle räknas som förskott på arv. Jag tror att både givaren och mottagarna var ovetande om att gåvorna skulle kunna räknas som förskott på arv ändå. Men om de ändå gör det, blir det i nu nödvändigt att återbetala delar av gåvorna om efterarvingarna ska få ut sin del av det som fanns innan hon gav gåvorna.

Answer 1

Hej!

Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

Reglerna om arv regleras i ärvdabalken (ÄB).

Fri förfoganderätt – vad får man göra med egendomen?

När en make avlider ärver efterlevande make den först avlidne maken med fri förfoganderätt (3 kap. 1 § ÄB). Denna reglering gäller även för sambor om den först avlidne sambon testamenterar egendom med fri förfoganderätt.

Du skriver att din faster tidigare ärvde sin sambo med fri förfoganderätt. Till skillnad från full äganderätt innebär fri förfoganderätt att egendomen får nyttjas fritt, men inte testamenteras bort (3 kap. 2 § ÄB). Det innebär också att ägaren med fri förfoganderätt inte får skänka bort stora delar av egendomen i gåva (3 kap. 3 § ÄB).

Utgör gåvorna förskott på arv?

Du skriver att din faster inte hade några bröstarvingar. Om arvlåtaren har ger en bröstarvinge gåva under sin livstid finns det en presumtion för att det utgör förskott på arv, vilket innebär att det ska avräknas från arvslotten (6 kap. 1 § ÄB). Vad gäller andra arvingar (som alltså inte är bröstarvingar) finns det ingen sådan presumtion. Detta innebär att det måste klargöras i gåvobrevet att gåvan utgör förskott på arv, i andra fall kommer det inte avräknas på arvet.

I ditt fall framstår det därför inte som att gåvorna ska räknas som förskott på arv, eftersom arvingarna inte är bröstarvingar och därmed inte omfattas av presumtionen för förskott, samt att det klargjorts att gåvan inte utgör förskott.

Fri förfoganderätt – Vad händer om någon ger bort gåvor?

Vid fri förfoganderätt får inte gåvor ges bort för stora delar av egendomen. Om så görs är det en form av illojalt förfarande. Om arvet minskar med väsentlig del kan efterarvingarna kräva ersättning för detta (3 kap. 3 § första stycket ÄB). Vad gäller beloppet som utgör väsentlig del anses normalt en minskning med iallafall 25% innebära en väsentlig minskning.

Om den efterlevande maken (eller sambon med fri förfoganderätt i ditt fall) ger bort gåvor som uppgår till mer än en fjärdedel av arvet anses det troligtvis vara en väsentlig minskning av arvet som kan leda till att efterarvingarna kan kräva ersättning.

Upplysningsskyldighet vid bouppteckningen?

Den avlidnes tillgångar ska antecknas sådana som de var vid dödsfallet (20 kap. 4 § ÄB).

Det framgår av 20 kap. 6 § ÄB att det finns en generell upplysningsplikt för dödsbodelägare att lämna uppgifter, främst sådana som avser den avlidnes tillgångar och skulder, vid bouppteckningens upprättande. Dödsbodelägare som mottagit stora gåvor kan därför omfattas av denna upplysningsplikt, eftersom det rör den avlidnes tillgångar.

Ditt fall

Det framgår inte hur stor del av den totala egendomsmassan som har skänkts bort i form av gåvor, men om det utgör en väsentlig del (minst 25%) kan de efterlevande arvingarna kräva att vederlag ska utgå. Om vederlag inte kan utgå ska gåvans värde återbäras om mottagaren insåg eller bort inse att det var på bekostnad av efterarvingarnas arv. Här finns alltså ett krav på vetskap (ond tro) hos gåvomottagare. Denna talan ska väckas inom fem år (3 kap. 3 § ÄB).

Hoppas att du fick svar på din fråga! Om du inte fick det är du välkommen att kontakta någon av våra jurister för rådgivning (se här).

Vänligen,